Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Transatlantiskt trubbel

EU och USA förhandlar om att skapa världens största frihandelszon. Det kan starta ett jättebråk i Bryssel.

En kall vinterdag samlades en grupp frihandelsentusiaster i en anonym konferenslokal i Gamla stan i Stockholm. Där fanns en handelsminister, en amerikansk ambassadör och en svensk företagsledare. Stämningen var i topp. Välproducerade kampanjvideor med svenska småföretagare som beklagar sig över höga amerikanska tullar avlöste varandra. Sedan höll de tre varsitt anförande om vikten av att upprätta ett frihandelsavtal mellan EU och USA. Till och med de inbjudna journalisterna var med på noterna. Den enda halvkritiska frågan som ställdes snöpte handelsministern av: »Don’t worry, vi kommer inte acceptera genmanipulerat kött.«

I dag måndag inleds president Barack Obamas Europabesök. För första gången ska han även besöka EU-institutionerna i Bryssel och den viktigaste orsaken är just de pågående förhandlingarna om det transatlantiska frihandelsavtalet TTIP mellan EU och USA. Om de går i mål kommer det att bli världens största frihandelszon. För EU:s del skulle förslaget innebära att BNP kan öka med 0,5 procent, eller 1,1 biljon kronor årligen. Det motsvarar ungefär ett nytt Österrike eller Danmark. Sveriges export till USA beräknas öka med 17 procent och motsvarande import med 15. Eller som handelsministern uttryckte det: »Varje svensk familj får upp till sjuttonhundra kronor mer i plånboken varje år.«

Men alla är inte lika positiva. Trots de ljusa ekonomiska utsikterna gnälls det alltmer högljutt runt om i Europa. TTIP går nämligen längre än vanliga frihandelsavtal då det också vill harmoniera regleringslagstiftningen på flera områden. Tanken är att ett företags produkter inte ska behöva genomgå två olika kvalitetssäkringskontroller för att få tillträde till båda marknaderna.

Det här har fått flera miljöaktivister och gröna politiker rycka i nödbromsen. De menar att EU:s ofta ambitiösa hälso- och miljöskyddslagar riskerar att undermineras. Ett vanligt använt exempel är klortvättad kyckling. Det är lagligt i USA och många befarar att det kan bli samma sak i Europa.

Men det mest kontroversiella i avtalet stavas ISDS. Det står för Investor State Dispute Settlement, en investeringsskyddsmekanism. Sådana brukar skrivas in i frihandelsavtal för att garantera att ett utländskt företag inte ska förlora sitt investerade kapital om landet på rättsliga vägar omöjliggör förväntad vinst. Den föreslagna klausulen i TTIP-avtalet är särskilt kontroversiell då den innebär att alla skiljedomsmål mellan företag och stater ska avgöras vid speciella internationella domstolar som inte står under nationell lagstiftning och inte erbjuder offentlig insyn.

I somras publicerade två ideella organisationer en rapport som varnar för att klausulen kan leda till »rättsliga utmattningskrig« mot enskilda stater. Detta skulle kunna missbrukas av företag för att tjäna pengar på stora skadestånd.

I dagsläget pågår ett antal processer där stater stämts sedan de har infört lagar efter demokratiskt fattade beslut. 2012 stämde Vattenfall den tyska staten på 3,7 miljarder euro sedan den beslutat att fasa ut kärnkraften under en tioårsperiod. Tobaksjätten Philip Morris har stämt både Australien och Uruguay sedan de beslutat om större varningstexter på cigarettpaketen. Ett amerikanskt företag har stämt den kanadensiska provinsen Quebec efter att de tillfälligt stoppat skiffergasutvinning på grund av hälsoriskerna. Företaget kräver 250 miljoner dollar.

– Det är ett omyndigförklarande av nationella domstolar. Den här klausulen gynnar bara företagen. Det är inte rimligt att ett statligt svenskt bolag stämmer en annan stat för ett demokratiskt fattat beslut, säger miljöpartisten och EU-parlamentarikern Carl Schlyter.

Han får medhåll av socialdemokraternas EU-parlamentariker Marita Ulvskog.

– Vi är positiva till ett frihandelsavtal som avskaffar tullar och ökar handeln. Men vi är kritiska till ISDS. Den skulle göra det möjligt att överflygla demokratiska beslut vid internationella domstolar fastän det redan finns befintliga institutioner för skiljedomsmål, säger hon.

En annan farhåga bland kritikerna är att den här mekanismen ska leda till en rädsla hos regeringar för att implementera nya miljö- och socialskyddslagar eftersom de riskerar att utlösa stämningsansökningar. 2012 stämdes till exempel den slovakiska staten av ett holländskt företag sedan regeringen rullat tillbaka tidigare privatiseringar inom sjukvården och förbjudit vinstuttag. Företaget fick 22 miljoner euro i skadestånd.

Investeringsskyddsmekanismer före­kommer oftast i avtal mellan rika och mindre utvecklade länder. Sverige har i dagsläget ett sextiotal sådana i olika bilaterala avtal. Det huvudsakliga argumentet brukar vara att de innebär en säkerhet för utländska investerare i länder med svagt eller oberäkneligt rättssystem.

Att företrädare för USA och EU-kommissionen driver på för en sådan i TTIP är därför förvånande för många. De två blocken står för mer än hälften av de utländska investeringarna i varandras ekonomier. Det signalerar knappast en brist på tillit till rättssystemen.

Men handelsminister Ewa Björling menar att investeringsskyddsmekanismer inte nödvändigtvis innebär att företagen gynnas.

– Med de avtal som finns i dag har företagen ganska begränsade möjligheter. Tittar man internationellt så fördelas utslagen ungefär jämnt mellan företag och stater i tvisterna, säger Ewa Björling.

Hittills har 42 procent av de kända skilje­domsmålen slutat i statens favör och 31 procent i företagets. Resterande 27 procent slutade med förlikning. Men kritiker menar trots det att riskerna är större när det gäller USA eftersom de har en aggressivare juridisk kultur än europeiska länder.

Den moderata EU-parlamentarikern Kristofer Fjellner ser snarare klausulen som en garant för rättssäkerheten.

– ISDS garanterar inte ersättning för företagen men i alla fall möjligheten att få saken prövad. Det är rimligt att ett företag som fått en beställning på tio år och sedan plötsligt får veta att investeringarna inte kommer att ge utdelning kan få sin sak prövad, säger han.

Den massiva kritiken har fått EU:s handelskommissionär Karel De Gucht att lova att den europeiska allmänheten ska få komma med synpunkter på delarna om investeringsskydd.

Huruvida ISDS-klausulen i sin nuvarande form kommer att stå med i det slutgiltiga avtalet återstår att se. I USA:s kongress har tunga demokratiska politiker uttryckt kritik mot förhandlingarna, mycket på grund av samma orsaker som deras europeiska kolleger.

När en text väl finns på plats ska den godkännas av USA:s kongress, samtliga europeiska medlemsländer samt EU-parlamentet. Att den inte kommer att likna det nuvarande utkastet kan man nog räkna med.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera