Mer än fusk och terror

Text:

Foto: tt

Fler människor kommer att dö. Det är det enda man helt säkert kan säga om den här helgen, när afghanerna ska välja en ny president och representanter till 34 provinsråd. I samband med parlamentsvalet för fyra år sedan dödades åtminstone 14 personer på valdagen.

Dödandet står talibanerna för. De ser valet som illegitimt, iscensatt av västvärlden, och har en uttalad våldskampanj riktad mot de människor och organisationer som står bakom valprocessen. Förra helgen attackerade man valkommissionens högkvarter i Kabul. Det var då det fjärde större attentatet på åtta dagar. Här i Sverige blev våldet påtagligt den 11 mars när radions Asienkorrespondent Nils Horner mördades i Kabul.

Attackerna väntas öka fram till valet. I början av veckan gjorde afghanska säkerhetsstyrkor ett oroväckande fynd i en källare i Takharprovinsen: 22 ton sprängmedel. Och i onsdags dödades sex poliser när en självmordsbombare slog till mot inrikesministeriet i centrala Kabul.

Mer våld innebär inte bara att färre vågar rösta utan också att det blir svårare att övervaka valet. Flera utländska organisationer har dragit tillbaka sina observatörer efter talibanernas senaste attacker. Kvar finns visserligen personal från EU och FN, men ju mer det smäller desto mer begränsas deras möjlighet att arbeta.

Valfusket är ett annat stort problem. Det kan kräva ännu flera liv i förlängningen, om det fuskas i en sådan omfattning att ingen av kandidaterna vill erkänna sig besegrad. Det kan också få konsekvensen att den nye statschefen inte uppfattas som legitim av stora delar av landet. Det är just en sådan underminering av centralmakten som talibanerna arbetar för och som skulle ge dem förnyat momentum. I tidigare val har det fuskats rejält. Förra gången kom det in lådor fullproppade med identiskt ifyllda falska valsedlar. En miljon röster ratades. Alla räknar med fusk i någon utsträckning också den här gången – frågan är bara hur illa det blir.

Men trots våldet och den överhängande risken för valfusk har det varit långa köer till valkontoren för att hämta ut röstkort. Valkommissionen har registrerat uppemot 3,7 miljoner nya väljare. Enkätundersökningar som afghanska »Free & Fair Election Forum of Afghanistan« (FEFA) har gjort visar ett brett folkligt stöd för valet.

Tittar man närmare på valrörelsen syns faktiskt flera positiva tecken.

Sakfrågorna, till exempel. De har haft en ganska liten betydelse i tidigare val, där man mer brytt sig om vilka personer och klaner som kandidaterna haft kopplingar till. I den här valrörelsen, däremot, har sakpolitiska frågor fått en helt ny roll. Korruptionen är en sådan, liksom hur de viktiga relationerna med länder som Pakistan och USA ska utvecklas.

När FEFA frågat befolkningen vilka valfrågor de tycker är viktigast hamnar fred, utbildning och ekonomin i topp. Först på åttonde plats kommer sådant som samlats under kategorin »moraliska och andliga värden«. För detta kan man tacka media. Att afghanska journalister mördats har inte hindrat landets medier från att bedriva en informativ valbevakning. I tv-sända debatter – ibland över två timmar långa – har väljarna fått lära känna kandidaterna och var de står.

Det är svårt att genomföra pålitliga opinionsmätningar i ett så ruralt och osäkert land som Afghanistan. De mätningar som ändå finns tyder hursomhelst på att det, än så länge, är ett relativt öppet race. Att det i förväg inte finns någon given vinnare är i sig en bra sak. I samtliga mätningar från mars ligger Abdullah Abdullah och Ashraf Ghani bäst till. Ghani uppfattas som den mest västvänliga kandidaten. Kanske är det för att väga upp detta som han framträder i tv-debatterna i traditionell klädstil med en patu (lammullsfilt) över ena axeln. De andra uppträder i kostym och glansig slips.

Zalmai Rassoul ligger efter både Ghani och Abdullah men knappar in. Inte minst sedan presidentens bror, Qayum Karzai, hoppat av valrörelsen och uppmanat sina väljare att rösta på Rassoul. Troligtvis kommer fler kandidater som nu är uträknade från slutstriden att göra detsamma.

Några stora ideologiska skillnader mellan de tre har inte framkommit i tv-debatterna. Alla vill till exempel skriva på det bilaterala säkerhetsavtal med USA, om amerikansk närvaro efter 2014, som president Karzai vägrat att ratificera.

En annan ljusglimt i den våldskantade valrörelsen är mobiliseringen från civilsamhället. I frånvaron av någon större utländsk närvaro har FEFA organiserat runt 10 000 egna valobservatörer. Dessutom tar de yngre väljarna allt större plats i debatten. Ungefär en fjärdedel av landets befolkning är mellan 18 och 24 år. Det märks. Den unga generationen deltar på ett nytt sätt, ofta via sociala medier, eller i olika jippon. Nyligen vann den 18-åriga rapparen Sonita i damklassen i en musiktävling där unga artister skrivit låtar om hur viktigt det är att gå och rösta.

Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Anna-Karin Johansson säger att hon nu känner en mer hoppfull ton kring helgens val. I november talade många dystert om hur ingenting skulle fungera och hur president Karzai förmodligen skulle skjuta fram valet.

– De farhågorna har kommit på skam. Väldigt många har engagerat sig och gör ett stort arbete, ofta med risk för sina egna liv, säger Anna-Karin Johansson.

Alla är förstås inte lika entusiastiska. Den nationella regeringen saknar sedan gammalt förtroende i sydvästra Afghanistan, där det råder en väldigt stark klankänsla. I FEFA:s enkätundersökningar är motståndet mot valet också störst just i landets sydvästra delar. Där är hotet från talibanerna den vanligaste orsaken till att folk inte tänker rösta.

– På det viset är det ett väldigt splittrat land, i ett skede där det börjar växa fram en utbildad medelklass samtidigt som över 70 procent av befolkningen bor på landsbygden i en väldigt traditionell kultur, säger Anna-Karin Johansson.

Att styra ett sådant land blir ett sant eldprov för den nye presidenten – oavsett om han heter Abdullah, Ghani eller Rassoul.