Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
POLromson Inrikes

Identitetspolitisk identitetskris

Den brokiga vänstervågen har lyft miljöpartisterna, men själva vet de inte riktigt vad deras moderna parti ska vara. Det skriver Maggie Strömberg inför Åsa Romsons tal.

Den här våren har egentligen allt gått miljöpartiets väg. De blev andra största parti i valet till Europaparlamentet. I en mätning från Demoskop i förra veckan hade Gustav Fridolin högre förtroendesiffror än statsministern. Journalisterna påstås vara extra snälla mot dem. Den våg som kallas vänster och sveper över landet landar hos miljöpartisterna. De lockar också besvikna moderatväljare som inte längre tycker att de nya moderaterna står för urbanitet, jämställdhet och miljömedvetenhet. De frågorna – och själva miljöpartiet – har Fredrik Reinfeldt nu pekat ut som vänster. Miljöpartiet har å sin sida noggrant skrivit i sin valstrategi att moderaterna är huvudfienden i riksdagsvalet i höst. Och har på så sätt gjort sitt för att regeringspusslet efteråt ska bli så komplicerat och oflexibelt som möjligt.

Men trots att både opinionsmätningar och väljare har varit generösa under året verkar miljöpartiet ha drabbats av en identitetskris. I sina försök till breddning har de satsat på skolfrågan. Men folkhögskoleläraren Fridolin låter snarare som en facklig representant än som någon som vill ha ett tydligare elevperspektiv med mer makt åt dem som går i skolan, som miljöpartiet brukade arbeta för. Partiet har kämpat i många år för att framstå som tillräckligt seriöst och regeringsdugligt för att socialdemokraterna ska vilja bilda par, men blir nervöst så fort det kommer ett annat alternativt aktivistparti och intar dess gamla position. På feministiskt initiativs fest i S:t Karins ruin i Visby på onsdagskvällen stod miljöpartister bland rosa ballonger och talade sentimentalt om tiden då de själva var en entusiastisk gräsrotsrörelse.

Vad det moderna miljöpartiet egentligen ska vara, det återstår att se.

One thought on “Identitetspolitisk identitetskris

  1. Ulf Löfgren skriver:

    Frågan om vad miljöpartiet ”ska vara” är ju egentligen enkel att besvara. Partiets grundval och existensberättigande är att vara systemkritiskt, en tredje väg i förhållande till de traditionella tillväxtpartierna. Partiet är således grönt, inte rött, blått eller grått. Den här grunden kan dock hittills inte sägas ha prioriterats av partiet i den pågående valrörelsen; man vill ju regera tillsammans med socialdemokraterna, den tidigare fienden. Men tillväxtfrågan är av så fundamental betydelse – eftersom exponentiell tillväxt, som det är frågan om, inte har någon framtid om vi inte ska såga av grenen (i form av natursystemen) vi alla sitter på – att miljöpartiet, om man vill fortsätta med att vara ett grönt parti, inte kan överge sin systemkritik. Men då blir det konflikt med socialdemokraterna! Miljöpartisterna har alltså gett sig in i ett mycket våghalsigt projekt där partiets själva grundval står på spel.

Kommentarer är avstängda.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera