Tio frågor

»Miljöpartister gillar lite skavanker«

10 frågor till statsvetaren Jenny Madestam.

Åsa Romson har inte bara kritiserats för sina ordval, det har även kommit kritik mot hennes bristfälliga insatser i själva partiledardebatten. Kommentar?

– Åsa Romson är inte den där självklara politikertypen. Hon kan ha ett något snärjigt akademikersätt, inte alls så där slagkraftigt som vi är vana vid att politiker talar. Inom politiken finns det en norm att debatter ska präglas av rationalitet, förnuft och en viss svalhet, och Åsa Romson lever kanske inte upp till de idealen.

Jämfört med andra partier, hur stor roll spelar en sådan här storm internt?

– På ett sätt spelar det mindre roll, eftersom miljöpartiets världsåskådning bygger på tanken att människan – även en partiledare – är ofullständig och felbar. Det är en betydligt mer tillåtande och förlåtande attityd. Hade Löfven hamnat i samma situation hade det blivit diskussioner internt, men samtidigt har han en tyngre partiapparat som fungerar som stötdämpare. Miljöpartiet har inte haft denna kultur av att tycka lika eller hålla ihop, men jag tror att det är på väg att ändras eftersom man insett att man riskerar att tappa väljare annars.

Kan man säga att miljöpartiet föredrar oerfarna företrädare framför de med lång politisk erfarenhet?

– Delvis. Det finns en bild av att vem som helst ska kunna kandidera till språkrörsposten, så länge man är medlem. Så funkar det kanske enligt stadgarna, men inte i praktiken. Även miljöpartiet har insett att viss professionalisering krävs för att hantera att partiet har vuxit.

Hur gick det till när miljöpartiet valde Åsa Romson framför den mer favorittippade Mikaela Valtersson?

– Valtersson var favorittippad av medierna, inte av partiet. Romson valdes på ett starkt mandat, med en stark miljöprofil. Valtersson sågs som en slipad elitkandidat, och det känner många i partiet en väldig aversion mot. De får utslag av irritation när medier eller höga partiföreträdare utnämner någon till favorit. Valtersson var för perfekt, miljöpartister gillar lite skavanker. Dessutom bedömdes hon inte ha rätt profil för att matcha Gustav Fridolin, som var självskriven som manligt språkrör.

Är det skillnad på hur miljöpartiet väljer sin manliga respektive kvinnliga språkrör?

– Kvinnan har valts utifrån kravet att hon ska komplettera det manliga språkröret. Ofta beskriver miljöpartister själva de lämpligaste kvinnliga kandidaterna som vårdande mammatyper. Intressant nog gäller det dock inte de två kvinnor som hyllas mest internt, Åsa Domeij och Maria Wetterstrand. Dessa beskrivs tvärtom som förnuftiga och rationella, med lite mer traditionellt manliga egenskaper. Detta rimmar illa med självbilden av att vara det mest jämställda partiet. Den här omedvetenheten är fascinerande, jämställdhet har i det avseendet nästan varit en ickefråga. Jag vet att det finns en uppdämd irritation bland många miljöpartistiska kvinnor kring detta.

Du har ju studerat ledarskiften i miljöpartiet, socialdemokraterna och moderaterna. Vilka är de största skillnaderna?

– För socialdemokraterna handlar lojalitet om att man ska ha varit rörelsen trogen under många år, från SSU-tiden. Moderaterna definierar snarare lojalitet som en förmåga att alltid leverera. För miljöpartiet är lojalitet, och därmed det som krävs för att kunna bli partiledare, att du med hela ditt väsen visar att du lever grönt. Cyklar, odlar egna grönsaker eller har en bakgrund inom miljö- eller fredsrörelsen.   

Hur ser processen ut när det gäller att avsätta språkrör?

– Min bild är att det bubblar internt och att avgångar kommer självmant snarare än att språkrör avsätts med buller och bång. Om det väcks en jäkla irritation kring Åsa Romson och miljöpartister går ut och kräver hennes avgång, ja då skulle det verkligen vara en förändring för miljöpartiet.

Vad innebär den speciella dynamiken i ett delat partiledarskap?

– Två personer kan i bästa fall komplettera varandra. Baksidan är risken för konflikter. Många miljöpartister menar att enda gången det delade ledarskapet fungerat fullt ut var med Maria Wetterstrand och Peter Eriksson.

Hur mycket påverkar språkrören miljöpartiets riktning jämfört med hur det ser ut inom övriga partier?

– De har mindre inflytande, skulle jag säga, även om vänsterpartiet säkert skulle opponera sig och hävda att det är partistyrelsen snarare än partiledaren som har mest inflytande i deras parti.

Hur har miljöpartiet hanterat skiftet från oppositionsparti till att sitta i regering?

– Det har varit tufft. Miljöpartiet har alltid betraktat sig som partiet som ska vara emot etablissemanget och sett med skräck på för stor maktkoncentration. Svårast är det nog bland partiföreträdare ute i landet, där har partiledningen ett tungt ansvar att förklara varför de måste kompromissa i frågor om miljön och försvaret.

Fakta | Skrivit bok om ledarskiften i politiska partier

Jenny Madestam, filosofie doktor i statsvetenskap vid Södertörns högskola, har skrivit boken »Hur blir man vald? Om ledarskiften i tre svenska partier«, däribland miljöpartiet. I söndags hamnade miljöpartiets språkrör Åsa Romson i blåsväder sedan hon i SVT:s partiledardebatt jämfört flyktingkatastrofen i Medelhavet med Auschwitz och därefter använt ordet »zigenare« när hon talade om romer. Hennes position har ifrågasatts efter detta.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera