Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Jag är skitmamman

»Hålögda, trötta och stressade står vi där i jobbkavajen och äter kladdiga asymmetriska chokladbollar och låtsas som vi vill vara där.«

Jag är en fiskpinnemamma. En jobba-för-mycket-mamma. En ta-upp-mobiltelefonen-mitt-i-maten-morsa. En som glömmer att packa gympakläder, kommer försent till utvecklingssamtalet och bara hittar en ren strumpa när barnet har bråttom till skolan. Jag är en skitmorsa. Och nu är jag, precis som syrenen, i full blom.

För den blomstertid nu kommer. Och den kommer jättejättesnabbt. Plötsligt ska alla måsten och göran och hinna-med-före-semestern vara klart på jobbet. Hemma är det barnens aktivitetsavslutningar, utvecklingssamtal och utflykter som man måste komma ihåg att handla vakumförpackade pannkakor till som man sen lägger i en burk och låtsas att det är sina egna. Tiden räcker inte till. Det gör ont när mammor brister, varför skulle annars våren tveka?

Det spelar ingen roll att vi år efter år lovar oss själva att planera bättre, stressa mindre, hinna mer eller att titta ordentligt när våra barn visar sina obegripliga teckningar de gjort i skolan på öppet hus. Hålögda, trötta och stressade står vi likt förbaskat där i jobbkavajen och äter kladdiga asymmetriska chokladbollar och låtsas som vi vill vara där. Fast allt vi kan tänka på är en rapport som borde bli klar och ett möte som börjar för tidigt i morgon. Och vilken jäkla skitförälder man är. Som Borde Ha Läget Under Kontroll.

SOMMAR-2015-440x280

Sista veckorna innan sommaren är som ett flygledartest, som en bekant sa. Då ska man hålla koll på allt som ska starta och landa så inget kolliderar. Som flygledare måste man kunna fatta snabba beslut som är avgörande för säkerhet och effektivitet, ha god samarbetsförmåga och vara stresstålig. Då krävs högsta betyg, extremt bra fysik och psyke. Precis som hos en förälder i juni.

»Det är en utmaning att få ihop livspusslet innan sommaren«, säger en klämkäck, vrålsnygg och supertränad kändis i en morgonsoffa. »Men med hjälp av planering och tidiga mornar går det lätt som en dans.« För i helvete, tänker jag. Du är en skitmorsa som alla andra den här tiden, våga stå för det.

Jag tror vi alla är lite sämre föräldrar, arbetskamrater och partners den här tiden på året. Och jag tycker det är okej. Jag är såklart inte stolt över att vara en skitmorsa men jag vet att jag inte är ensam om att leva i ett undantagstillstånd fram till midsommar. Vi gör alla så gott vi kan. Om inte nu så i alla fall resten av året. Snart är det semester, då ska vi pyssla om våra barn och sönderstressade magar. Men just nu är vi skitföräldrar med ett livsviktigt uppdrag: att landa alla plan tryggt och säkert på livets landningsbana.

Och kan vi inte stryka det där ordet livspussel ur vårt svenska språk en gång för alla? Vi tar och paketerar det och skickar ut i det rymden och hoppas att det sugs in i ett svart hål. Vadå pussel? Det förutsätter att det finns ett perfekt antal bitar i livet som ska gå ihop och bilda ett motiv. Som är vackert.

Jag skulle vilja säga att livet är ett Monopol från helvetet, speciellt nu. Du står på Norrmalmstorg, då ringer dom hemifrån och säger att värmepannan har gått sönder och att du måste betala 40 000. Dina sedlar börjar ta slut och banken är stängd. Du har glömt deklarera och får gå direkt till fängelse.

Ety så är livet. Man siktade på en lägenhet på Strandvägen men så står man där med ett strykjärn på Centralen och får stå över ett kast.

19 thoughts on “Jag är skitmamman

  1. Jones skriver:

    Underbart skrivet och intressant jämförelse 🙂

    ”Man siktade på en lägenhet på Strandvägen men så står man där med ett strykjärn på Centralen och får stå över ett kast.”

  2. Cecilia skriver:

    I min verklighet är det de perfekta mammorna som är skitmammor. Jag som är allt annat än perfekt, som körde barnen till skolan i pyjamas, ja jag var i pyjamas, inte barnen. De kom för sent till skolan var och varannan dag och jag hämtade för sent var och varannan dag. Jag var urusel på att hålla reda på gympakläder och matsäckar. Läsa läxor gjorde barnen bättre än jag, några direkta deadlines för sängdags existerade inte, vi hade en som lade sig frivilligt vid sju och en som aldrig ville lägga sig, inga bestämda mattider. Men jag var också den mamman som lät barnen vara hemma ifrån skolan en dag då och då så vi kunde hitta på något kul. Jag var också den som hellre lät en och annan räkning gå till inkasso för att barnen skulle kunna göra några roliga fritidsaktiviteter eller vara med på något läger.
    Livet är inte perfekt, det är rörigt, oförsägbart och stressigt, roligt och spännande – mina barn var förberedda på det. De är vuxna nu och är vansinnigt kreativa roliga människor som räknar lycka som framgång. De gör saker de vill och drömmer om, inte vad andra förväntar sig av dem. Jag tror att världen skulle vara så mycket bättre om inte så många var så upptagna med att ha en perfekt fasad.

  3. Andrea skriver:

    Well boo-hoo.

    Du jobbar för mycket men givetvis är det någon annans fel att du känner ångest för dina livsval. Ha gärna en karriär och offra tid med barnen för nån krogshow i Flen eller vad nu du brinner för. Men inbilla oss inte att du inte har valt detta själv. Du har all möjlighet att jobba den tid du vill. Men vill man bo i fin villa i skärgården och ha en karriär så kostar det stress och tid. Suck it up.

  4. Katarina Sjöström skriver:

    TACK Karin Adelsköld!

  5. Kickan skriver:

    Jag är också en skitmorsa, och tycker att det är helt OK. Många kommentarer här innehåller tips om att gå ner i arbetstid et c för att vara en bättre mamma. Men herregud, det är under två skitperioder om året man blir en skitmorsa, precis innan sommaren och innan jul. Resten av året flyter det på bra. Barn dör inte av att äta fiskpinnar och gå med omaka strumpor. Och man behöver faktiskt inte gå på alla utvecklingssamtal heller. De är en service som skolan måste tillhandahålla och föräldrar känner sig tvingade att delta i. Nej, jag menar inte att man ska strunta i dem, men ingen avlider om man tackar nej till ett, inte ens ungen. Och särskilt inte läraren, tro mig, jag är en.
    Om man bara kunde låta bli att koncentrera alla avslutningar till samma perioder, och sluta göra dem så förbaskat viktiga (Grillkväll med fotbollsföräldrarna, Gemensam picnic med innebandylaget, Skolbal i åk sex, utflykter hitan och ditan, precis i perioden när alla konfirmerar sig, tar studenten och väljer att gifta sig och döpa sina barn..) så skulle vi också känna oss precis lika bra som alla ni som valt bort jobbet för barnen lyckas göra hela året, och vi andra bara ca tio månader. Och vi lärare tänker inte på er som dåliga föräldrar om ni inte gav oss en blomma på avslutningsdagen.
    Vi kan ta den mitt under terminen 😉

  6. Gennye LR Anderzon skriver:

    Hej, jag känner att jag måste svara på detta. Jag är bosatt i England sen 1998, fick första barnet 2009 och hon går i skolan. Det är samma här, man är som en jonglerings specialist. Men det jag har upptäckt är att en förälder bör ta ett steg tillbaka i arbetslivet för att kunna fortsätta jonglera. Låter jätte sexist gör det inte det? Men så är det om vill vara 100% närvarande för sina barn. Jag jobbar halvtid och håller min yrkes ambition med handbromsen. Jag kommer att köra 5e växeln så snart mina barn är stora nog att göra sig något att äta efter skolan. Den blir väl 15 år av mitt liv, men vad är mest värdefullt? Mina älskade barn eller resten av världen. Det tog mig 15 år att ändra min inställning eftersom jag är ursvenskt när det kommer till jämställdhet. Tack för din ärliga blogg! Gennye

    1. Katarina Sjöström skriver:

      Gennye; glad för er skull att ni lever som kärnfamilj, har mer än ett barn och trots det har RÅD att en av er bara jobbar halvtid. För de allra flesta ser nämligen inte verkligheten ut så. Om jag- och törs jag nästan lova- alla andra skitmorsor kunde välja att jobba halvtid OCH betala räkningar, hade vi gjort det. Och med glädje haft mer tid med våra barn. Jag lovat. Och bakat vårt egna bröd. Och rullat köttbullar. Och så vidare.

    2. Stora barn nu skriver:

      Jag vet inte hur det är i England men jobbar du halvtid i Sverige så får du jättedålig pension så se till att din man kompenserar dig för det. Skiljer ni er så är det du som blir fattig.

  7. Myggan skriver:

    Ja. Du är en skitmamma. Ihop med de flesta andra mammor i Sverige idag som lurats till att tro att männen hade det så mycket bättre när de jobbade och kvinnorna var hemma. Du är en skitmamma för att nuförtiden jobbar båda föräldrarna heltid eller ännu värre ensamstående mammor som är tvungna att jobba. På den tiden när mannen slet häcken av sig för att försörja familjen så att kvinnan kunde vara hemma och ta hand om barn och hem så fanns inte dessa problemen. Jämställdhet är inte att båda sliter häcken av sig på jobbet och ingen tar hand om familjen utan att det kan vara antingen mannen eller kvinnan som är hemma!

    1. Katarina Sjöström skriver:

      1. ”…antingen mannen eller kvinnan som är hemma” blir alltid så gott som undantagslöst kvinnan som är hemma.
      2. Väldigt många har inte den ekonomiska förutsättningen att jobba deltid. Eller en arbetsgivare som kan reglera det. Jag kämpade själv under många år med att jobba deltid just för att få mer tid med min dotter. Det enda det i realiteten innebar var att jag jobbade heltid men bara hade 80% av lönen.

  8. Anna Thorvaldson skriver:

    Hej Karin, jag vet inte om detta var ett klumpigt sätt att uttrycka din oförmåga att känna tacksamhet över livet eller ett medvetet sätt att provocera alla de som har eller har haft svårt sjuka barn, mist sitt barn, inte kan få barn eller de som flytt för sina liv med sina barn? Jag är övertygad om att dina barn inte skulle vilja byta ut dig mot någon annan.

    1. Katarina Sjöström skriver:

      Du missar Karins poäng.
      Man FÅR klaga på vädret om det snöar hela juli. Det innebär inte att man för den skull säger att man har det värre än de som tex lever i flyktingläger.
      Man ska skilja på äpplen och päron, som det brukar heta.

  9. Bella cotter skriver:

    Vi lever i en del av världen där valmöjligheterna är oändliga. Bara din vilja och kreativitet sätter gränsen. Du väljer att vara en skitmamma. Dåligt val! Barntiden är så kort och ger avtryck resten av livet. Både hos barnet och föräldern. Förslag. Inventera möjligheter. Prio ett: Tid med barnen. Byt jobb. Byt livsstil. Sänk konsumtionen. Byt boende. Sälj bilen. Skapa en grupp av föräldrar som känner samma sak och hjälp varandra. Men framför allt: prioritera rätt.

    1. Jennie skriver:

      Helt rätt!

  10. Lindewall skriver:

    Fina reflekterande Skitmorsor!
    Ni gör allt ni kan och lite till, bra kubikjobbat. Kan ni lägga ansvaret på era barn i ökad omfattning?
    Ta hand om er själva!
    Den perfekta mamman och Skitpappan finns inte!
    Är du frisk?
    Njut av att vara otillräcklig ibland!
    Det Är OK!

  11. Robert skriver:

    För de föräldrar som som upplever detta och som har en hälft som inte presterar lika mycket i hemmet. Ställ för helvete krav, är så trött på partners som bara godtyckligt kan välja bort att ta ansvar för sina barn och sitt liv. Mindre tid på FB etc, barn är ingen accessoar! Livet går inte i repris.. Ibland känns det som Peter Pan finns överallt, bara det att hen glömt sina trikåer.

  12. Titti Josefsson skriver:

    Jag är också en skitmorsa…absolut. Jag tror vi är en hel del morsor som ingår I den klubben. Jag önskar jag vore mer som min man – som inte vet om läget och som inte tar tag I blomsterkvasten till fröken, att fixa med avlutningspresent till barnen, som inte är med på utflykter… jag vill också njuta av våre – men när ska jag göra det?

    1. Om vi är otillräckliga eller inte.. Vem bestämmer det ? Vem sätter ribban för vad man ska klara av som duktiga kvinnor och mammor ?
      Jag har bipolär sjukdom, AdHD och är förmodligen den viktigaste och bästa personen i mina barns liv. Jag har inte lyckats ta mig ut i arbetslivet någon gång sedan de föddes. De är i tonåren nu.
      Mina barn har cystisk fibros och min son är även autistisk.
      Jag är inte en skit morsa.
      Och jag kämpar precis på samma vilkor som er andra friska bättre välbetalda mödrar med friska barn.
      Jag dömer ingen.
      Vi möts både av svåra val och hamnar i rävsaxar på olika sätt.
      Den största egenskapen jag har är min acceptans till det liv jag har. Min förmåga att njuta och ta vara på bra stunder.
      Och sedan förmågan att hela mig själv och tala om för mig själv att jag är bra, jag duger och jag kan fortfarande bli bättre.
      Det är jag som sätter ribban i mitt liv. Tillsammans med de människor jag älskar och som finns där för mig.
      Många av oss kvinnor böjer oss för den enorma press som normens ok lätt kan ge oss.
      Försöken att nå högre än ens egen förmåga, att sätta ribban för högt för att hålla ut.
      Att räcka så länge att man inte behöver känna sig som en skit morsa.
      Motgångar är inte lätta för någon.
      Var snäll mot dig själv och värna om din självkänsla och var lika snäll mot andra.

    2. Tonårsmamma Victoria skriver:

      Man kan också strunta i blomsterkvast till fröken, säga nej till en hel massa saker som nuförtiden verkar ha blivit ”måsten”, lägga ner kalas och fika vid avslutningar och varför avslutningspresenter till barnen? De får ju sommarlov! I mina ögon räcker det. Det FINNS tid att njuta. Allt handlar om prioriteringar och värderingar.

Kommentarer är avstängda.

Video: Erik Fichtelius

»#Metoo blir partipolitik«

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera