Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Varning för vaksamhet

Tror vi att andra mutar, så kan vi ­tänka oss att göra det själva.

Ett gyllene handslag kan bli dyrt, både för givare och mottagare – och för hela samhället. Oftast inser man det först när mutaffärerna har exploderat i media. Just nu står Fifa-bossarna med brallorna nere, tillsammans med Telia Sonera, efter de häpnadsväckande affärerna i Azerbajdzjan.

Korruption är ett av de allvarligaste samhällsproblemen i världen. Det tycker man nästan överallt, både i länder med hög och låg korruption. Sverige ligger väl till i alla internationella undersökningar, vi är fyra i världen, efter Norge, Nya -Zeeland och Finland.

Svenskar är naiva när det gäller global korruption, skrev Birgitta Forsberg i Dagens Nyheter nyligen, och citerade -revisionsjätten EY:s (tidigare Ernst & Young) kritiska rapport: anti-korruptionsarbetet tas inte riktigt på allvar i Sverige.

Svenska företag nöjer sig ofta med att presentera ett policydokument, men struntar i uppföljningen. Internutbildningen är också dålig, menar EY, mycket sämre än i jämförbara länder som Norge och Schweiz:

»Beredskapen hur man hanterar bedrägerier och mutor på arbetsplatsen är bristfällig, både i kommunala sektorn och i det privata näringslivet«, säger EY:s Erik Skoglund till Transparency International, som också efterlyser ett tydligare regelverk och en öppen diskussion.

Om näringslivets folk är naiva, så är allmänheten tvärtom misstänksam i överkant. Svenskarna tror nämligen  att tjänstemän, företagare och politiker är mer korrupta än vad de i själva verket är. Är då detta så farligt? Tyder det inte på sund vaksamhet?

Nej, tvärtom. Att vädra korruption där sådan inte finns kan vara mycket farligt. Det kan rubba den känsliga tilliten i ett samhälle. För om vi tror att kommunala tjänstemän låter sig mutas, så tenderar också acceptansen för mutor att långsiktigt öka. Om vi tror att andra mutar, så kan vi tänka oss att göra det själva, för att inte gå miste om fördelar. Det är lätt att hamna i en ond spiral.

Två statsvetare från Göteborg, Monika Bauhr och Henrik Oscarsson, har undersökt saken. De är verksamma vid SOM-institutet som noga och nyfiket mäter oss alla och våra åsikter.

Företagare uppfattas allmänt som mer korrupta än  offentliga tjänstemän, som i sin tur antas vara större  mutkolvar än politikerna. Ett intressant svar gällde svenskarnas syn på sjukvården. Privatpraktiserande läkare ansågs mer benägna att ge förtur åt släkt och vänner än offentliganställda läkare. Några belägg för detta finns inte.

Vi har allmänt större tolerans för »samförståndskorruption« än »servicekorruption«. Att en företagare ger en gåva eller tjänst till den kommunale tjänstemannen vid en upphandling anses mer okej än att begära pengar under bordet för social service som vi har rätt till enligt lag. Enligt denna maxim var alltså Poseidonskandalen i Göteborg inte lika allvarlig som fallet där tjänstemännen på Migrationsverket i Malmö tog betalt för uppehållsrätter.

Ett pikant resultat är att göteborgare är mer överseende med samförståndskorruption än andra svenskar. Göteborgare trodde dessutom att både offentliga tjänstemän och företagare oftare var inblandade i någon typ av korruption, än vad andra svarare trodde. Göteborgare har alltså blivit mer tillvanda vid korruption än andra svenskar! Forskarna utesluter inte att SVT:s Uppdrag gransknings avslöjanden har påverkat utfallet. Möjligen är det så att effektiv grävande journalistik inte bara belyser korruptionen i Sverige, utan också ökar toleransen för mutbrott.

Undersökningen visade dessutom att högutbildade och högavlönade personer tror att korruptionen är mindre, medan  lågutbildade och lågavlönade tror att -korruptionen är större.

En annan forskargrupp, med centrum i Lund och Linköping, kommer fram till samma resultat: svenskar tror i högre utsträckning än andra nordiska medborgare att den offentliga sektorn är korrumperad. Detta är allvarligt, eftersom det skadar förtroendet för de offentliga verksamheterna och demokratins grundvalar. Som åtgärd föreslår man årliga externa granskningar av ekonomin i fler kommuner. Granskningarna ska vara tydliga, lättlästa och transparenta.

Det är lätt att hålla med forskarna om detta. Att se korruption och mutor där de inte finns kan vara lika farligt som att inte upptäcka dem alls.

För övrigt efterlyser jag ett forum där Kulturmannen och Kulturkvinnan kan börja tala med varandra i normal samtalston. Ett par timmar om dagen, bara, så att de inte tröttar ut sig alldeles.

Ulrika Knutson är kulturskribent och tidigare ord­förande för publicistklubben.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Ekonomi
Analys / Ekonomi

Den motvilliga skattesänkaren

Budgeten för 2020 sätter punkt för värnskatten från 1995. Vinnarna är rika och män.

Analys / Ekonomi

Sidea: Svenskt bistånd är som ryska dockor

Man kan ägna mycken tid åt att reda ut alla budgetposter, skriver Emanuel Sidea.

Ekonomi

Jan Larsson blir konkurrent till Persson

Jan Larsson, S tidigare valgeneral, går till Handelsbanken – och blir därmed konkurrent till sin förre chef Göran Persson.

Prenumerera