Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Redo för en digital scoutkår

»Om fem år kommer vi skratta åt att folk betedde sig som fulla vikingar på Twitter och Facebook.«

»Veckans fångst på nätet« hette min allra första programpunkt om internet. Under den rubriken rapporterade jag om den nya hemsida som kommit i Sverige under veckan. Ofta var det ett större företag som hade skapat en »webbsida med egen url«. Och oftast innehöll sidan bara en logga och en mejladress.

Året var 1995 och jag jobbade som frilansreporter på Sveriges Radio. Internet var nytt och spännande och vi hade precis fått en dator till redaktionen som man kunde surfa på.

Eller surfa och surfa, det var mer ro en eka. Man slog in webbadressen och sen hann man gå och ta en kopp kaffe innan sidan kommit upp på skärmen. Jag gjorde också ett nyhetsinslag om två personer som hade träffats via internet och blivit kära.

Nyheten blev stor och spreds över hela landet – det var ju helt otroligt hur man via ettor och nollor kunde bli kär (jo man pratade om ettor och nollor).

15 år senare satt jag på en ö i Blekinge skärgård tillsammans med några hundra internetnördar och skrattade åt just detta. En Ny Hemsida i Veckan! Galet! Det var på Sweden Social Webcamp, ett läger för alla som var intresserade av den nya trenden sociala medier i Sverige.

Samma kväll startade jag Sveriges Första Apporkester och med hjälp av bara telefoner spelade vi ironiskt »World Wide Web« av Nick Borgen. Eller spelade och spelade, vi fick ut olika toner ur våra telefoner. Men det var ju helt otroligt hur man via ettor och nollor kunde skapa en orkester (jo, man pratade fortfarande om ettor och nollor) och Sveriges Radio kom och intervjuade mig och bandet.

Det är så fasligt lätt att glömma hur snabbt allt går. Nu har det gått fem år till och jag sitter och fnissar åt att vi på riktigt fick plats på en ö, vi som var intresserade av sociala medier. Och bara namnet! Vaddå sociala medier? Hela nätet är ett medium som är socialt. Varför inte bara säga webben?

Fortfarande fascineras och förfasas vi över internets utveckling. I somras har det pratats mycket om det hat och de trakasserier som växt via nätet och all stress den ständiga uppkopplingen ger oss. Och ja, ska vi vara ärliga så har faktiskt frekvensen av rövhål ökat på nätet och det ÄR sjukt svårt att koppla av när mobilen plingar. Men handlar inte allt det här ändå om att vi fortfarande betraktar internet som ett fenomen? Något övergående och flyktigt? 

Är det inte på tiden att vi slutar att behandla internet som en egen enhet och i stället ser det som en del av livet.? Jag tror vi måste se internet som vår nya natur. Allt vi gör och allt som existerar har en koppling till internet. Allt har sin början och sitt slut där, vare sig vi vill eller inte.

Vi skulle däremot behöva skapa en digital allemansrätt eftersom vi inte vant oss vid detta nya snåriga landskap. Och en digital scoutkår som upplyser alla de som missköter sig och springer runt, kastar sten och bryter grenar om vad som är rätt och fel. Den nya naturen är inget som kan väljas bort eller tas avstånd från men den kan och bör förfinas, förädlas, odlas eller tuktas om man så vill. Det börjar bli dags att göra det nu.

Jag erkänner, jag är en utvecklingsoptimist men jag tror att om fem år kommer vi skratta åt att folk betedde sig som fulla vikingar på Twitter och Facebook. Vi kommer skratta åt att vi lät internet styra över våra liv i stället för tvärtom. Och vi kommer helt klart skratta åt den här krönikan.

Karin Adelsköld är komiker och programledare.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera