Calle Örnemark

Det finns många berättelser om hur Visingsö kom till. Den mest kända handlar om jätten Vist, som enligt legenden varit på fest i Västergötland och var väg tillbaka till Småland igen. Han gick över Vättern med ett enda kliv, men hans fru kunde inte ta riktigt lika stora steg. Så jätten Vist tog upp en tuva och slängde ner den i sjön så att hon fick någonting att kliva på.

Jätten står fortfarande med sin tuva vid E4-infarten till Huskvarna, där den stått sedan 1969, över elva meter hög. Det var den första träfiguren i riktigt storformat som Calle Örnemark gjorde, och den är fortfarande hans mest sedda.

Calle Örnemark föddes i Jönköping och växte upp på Smålandsgatan, den äldsta gatan i stan. Som sjuttonåring började han jobba för Televerket och var med och automatiserade Vaggerydsområdet, hängande högt uppe i stolparna. Men när det åskade var det en dålig idé att hålla till där uppe, och under en period 1951 åskade det så kraftigt att han inte kunde jobba på flera dagar. Han blev sittande i en vedbod i Boarp, och det var där han täljde sina första träfigurer, enligt boken »Den fantastiske Calle Örnemark« av Stellan Andersson. Han hade sin tjänstekniv, en morakniv, och han täljde i björk. Han kände att han fått en livsuppgift.

Men det dröjde ett tag innan han började ägna sig åt konsten på heltid. Fortfarande tolv år senare jobbade han i en affär där han sålde smör, ost och skinka på dagarna, och jobbade med sina träskulpturer i kylrummet om kvällarna och nätterna. Han jobbade i färskt ädelträ, men det var egentligen alldeles för dyrt, så en dag kom en kompis dragande med en hög rivningsvirke till honom. Han hade fått det från ett hus som hade stått på Östra Torget i Jönköping. Från början trodde Örnemark att det skulle vara omöjligt att göra någonting med de trasiga gamla stockarna, men snart förstod han vad han skulle göra: han skulle gå upp i format.

Under den senare delen av 1970-talet flyttade han till gården Riddersberg och gjorde om tomten till en stor utomhus-ateljé. Här stod bland annat »Det indiska reptricket«, byggd på myten om trollkarlen som kastade upp en repände så att den försvann upp i himlen och sedan lät en pojke klättra upp. Den träskulpturen kom med i Guinness rekordbok eftersom den var världens högsta, 103 meter.    

Ett annat berömt verk på Riddersborg var skeppet Bounty, som låg nere i Rogbergasjön. Skeppet var 73 meter långt, 52 meter högt och vägde 2 000 ton. Ombord fanns hundratals sjömän, och scenen som avbildades var fryst precis i den minut (halv åtta på morgonen) då besättningen var på väg att göra myteri mot kapten Bligh, i april 1789.

Att kliva ombord på skeppet skulle vara en totalupplevelse. Det knarrade om träet och doftade av tjära och sill (116 silltunnor med naturlig doft fanns ombord), och Calle Örnemark tog upp det pianospelande han hade släppt 30 år tidigare för att själv göra musiken. Han skrev också manus till ett drama med tre skådespelare och 30 statister, som vissa dagar spelades ombord på skeppet. Och Bounty var bara en av många märkvärdiga saker som fanns på Riddersborg. Allt var gratis för den som ville se.

Jnytt skriver att Riddersberg var landets tredje största turistmål under mitten av 1980-talet, bara slaget av Gröna Lund och Liseberg. 118 turistbussar stannade till bara under en enda sommardag 1984.

När Jönköpings läns landsting så småningom sålde gården och nya ägare flyttade in blev alla skulpturerna kvar ett tag, men så småningom revs de. I början av 2000-talet var det bara högar av virke kvar.

Calle Örnemark jobbade oupphörligt i hela sitt liv, och hans skulpturer hamnade på många olika platser i Sverige och i världen. Mot slutet av hans liv handlade mycket av rapporteringen kring honom om hur hans tidigare verk höll på att gå sönder.

»Stora delar av statyn är rutten och kroppsdelar faller till marken«, skrev sajten Jnytt om Jätten Vist i höstas. En kommunal utredning uppskattade att reparationerna skulle komma att kosta 700 000 kronor.

»Dumheter«, sa Calle Örnemark, och rustade själv upp verket för 300 000. Konstverket nyinvigdes, uppfräschat och med ny färg, i somras.