Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika / Redaktionsbloggen

Staten & kapitalet

Trettio år efter mordet på Olof Palme har allt sagts mer än en gång. Då och då dyker det upp en ny revolver, eller någon gammal medarbetare, som anser sig ha svaret på vad som hände. Vi bläddrar förstrött förbi de braskande rubrikerna. De har blivit en ritual.

»Vännerna på Singelbacken«, Anders Sundelins artikel i den här utgåvan av Fokus, är något annat. Den stoltserar inte med några nya, meningslösa »avslöjanden«. Inga revolvrar eller vittnesmål. Men den sätter in utredningen av Palmemordet i ett politiskt och socialt sammanhang. Det som framträder är ett gäng politiska kompisar, så sammansvetsat att det utan att tveka ikläder sig rättsväsendets roll.

I botten finns en socialdemokrati som inte litar på den gamla, borgerliga rättsstaten.

De politiska resonemang som förekommit i samband med Palmemordet har handlat om PKK, Sydafrika, CIA och annat spännande. Men Palmegenerationens syn på rättsväsendet har sällan gjorts till huvudsak. Den havererade utredningen har ofta beskrivits som en apart avvikelse, något som berodde på Ebbe Carlsson och andra excentriska individer. Men de fanns i ett sammanhang och en lång tradition av att blanda samman politik och juridik.

Det händer saker i Sveriges mesta näringslivsfamilj. En sjätte generation Wallenbergare tar nu plats i klanens stiftelser. De bär långklänning och smoking till gymnastikskor. Anders Billing berättar om Sveriges nya högdjur.

Jag skriver det här från min sjuksäng, där jag omväxlande har frossa och svettas. Jag är inte ensam om att ha drabbats på redaktionen, så om ni anar något feberyrt över en och annan ordvändning i detta nummer har det sin förklaring.

En baksida av att skaffa sig ett arbete med tillhörande arbetsplats är att man måste kompromissa med smittskyddet. En framsida, om man ikläder sig rollen som redaktör, är att skrivande vänner man inte hört av på åratal, plötsligt återknyter kontakten. Om de visste hur begränsad min frilansbudget är, skulle de kanske vara en aning mindre entusiastiska. Men jag tänker inte upplysa om den saken.

Jag ser framför mig en lång rad luncher och gratis drinkar. Bring it on!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera