Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Hjälplinan från Sörmland

Medan EU vill stoppa flykten över Medelhavet lotsar flyktingar i Sverige båtar till trygghet med sina mobiler.

Mitt i natten plingade det till i en smartphone i mörkret på en flyktingförläggning i Sörmland. Ahmad hade fått ännu ett meddelande i en av sina hundratals chattgrupper i mobilappen Whats App. »Help help«, både på engelska och på arabiska, och en Google Maps-karta med en släppt knappnål mitt i det blå.

Ahmad reagerade snabbt. Han ringde upp och instruerade med sin lugnande, nästan viskande röst. På båten i Medelhavet hade motorn stannat igen. De röda lamporna vid Mytilini flygplats på Lesbos skymtades långt bort. Vågorna tog tag i gummibåten och la den längs sjögången. Panik började spridas. Ahmad talade över telefon om hur de skulle göra för att väcka motorn till liv igen. Det fungerade.

Båten fortsatte resan mot den grekiska stranden och ett par timmar senare kunde de lättade kliva av. Framme i EU.

– De använder sig av helt nya motorer som inte är inkörda.

Om man gasar på, vilket de av naturliga anledningar ofta gör, så blir motorn lätt överhettad. Då behöver den kylas ner innan de kan fortsätta, berättar Ahmad med samma lugna röst.

Om det läcker in vatten ber jag dem ösa med sina skor. Jag brukar säga »Ta det lugnt. Om det tar tio timmar att komma fram, då är jag här med dig i tio timmar.«

Han sitter på en av två sängar i ett litet rum på en flyktingförläggning i en liten svensk ort. Där bor den drygt 30-årige doktorn i farmakologi tillsammans med sin fru som är läkare och deras två söner. Härifrån leder han en organisation som funnits som stöd för 504 båtar över Medelhavet.

De senaste åren har berättelserna om resor över Medelhavet avlöst varandra. Många gånger har det gått bra, men det berättas också om båtar som krossats mot klippor, höga vågor som sköljt över farkoster och båtar som har sjunkit. Under 2015 drunknade nästan 4 000 personer.

Att få stopp på de livsfarliga båtfärderna över Medelhavet var – vid sidan av att minska antalet flyktingar i Europa – en anledning till att EU och Turkiet för snart tre veckor sedan tecknade avtal om att alla illegala flyktingar som kom till Grekland skulle skickas tillbaka till Turkiet. Avtalet trädde i kraft den 20 mars och i veckan skickades de första flyktingarna tillbaka till Turkiet.

Sedan dess har antalet flyktingar som anlänt till Grekland minskat. Men om det beror på flyktingöverenskommelsen är för tidigt att säga, enligt Ioannis Papachristodoulou på UNHCR i Aten.

– Vi har ingen information om det beror på avtalet eller på dåligt väder. Det är för tidigt att dra några slutsatser av vad minskningen beror på, säger han.

Även om avtalet leder till att färre tar sig sjövägen mellan Turkiet och Grekland är oron bland dem som flyr stor. Miljoner befinner sig ännu i flyktingläger i Turkiet. Vart de ska ta vägen är det ingen som har svar på.

Överenskommelsen har också kritiserats av flera människorättsorganisationer. Den anses vara omänsklig och svår att verkställa, för att den inte värnar asylrätten, men kanske framför allt för att den riskerar att leda till att flyktingarna nu tar farligare vägar över Medelhavet till Europa.

Sedan avtalet mellan Turkiet och EU trädde i kraft har Ahmads organisation guidat 17 båtar över havet. Många färre än tidigare.

– En del tar fortfarande havsvägen mellan Turkiet och Grekland. Men jag tror att EU:s beslut kommer att tvinga flyktingar att gå tillbaka till att åka vägen från Libyen till Italien eller Egypten till Grekland. Och det är en skrämmande och farlig väg, säger Ahmad.

Han kommer att fortsätta guida båtar i säkerhet till EU.

Hans organisation Maritime Organization for Following-up and Rescue arbetar på ideell basis. Den består av ett tiotal syriska flyktingar, som alla färdats från Turkiets stränder till en grekisk ö. De jobbar med sina smartphones som enda verktyg. Genom chattgruppen finns de vid flyktingarnas sida, ibland redan ifrån den stund de köper sin biljett till den farliga färden. Gruppen på Facebook har över 43 000 medlemmar.

Ahmad vet av egen erfarenhet hur viktigt det är att ha någon att kontakta när något går snett. När han och familjen flydde över samma hav hade han ägnat sju månader åt att hitta en bra smugglare med en säker båt, men det hade inte hjälpt. Under hot av en kalashnikov knuffades han och hans familj ned i en ruff som stank av bensin. Där fick de trängas med andra, likt illa skött boskap.

När flyktbåten skulle gå i land på den grekiska ön Pseremous gick den rakt på en klippa. Smugglaren som körde båten skrek åt alla ombord att hoppa i vattnet. De flesta lydde, men Ahmad bad smugglaren att köra honom och hans familj till land. Hans yngsta son var knappt ett år, den äldsta var fem. De kunde inte simma, troligen inte ens hålla huvudet över ytan. Men smugglaren tog minstingen och kastade i honom i vattnet. Ahmad hoppade efter i mörkret och lyckades hitta sin bebis. Då slängde smugglaren även den andra sonen över bord.

flyktinggrafik
Ahmad är orolig för att flyktingar ska återgå till ännu farligare vägar efter EU:s beslut. (Klicka för att förstora)

När Ahmad kom till Sverige startade han den organisation han själv saknade under de kritiska timmarna. Det var den 20 november förra året och sedan dess har han ägnat varje natt åt att hjälpa andra flyktingar, från sitt rum på flyktingförläggningen.

Varje resa har ett närmast militäriskt team vid sin sida.

Fyra volontärer samarbetar om varje båt. Två av dem följer båten genom att ta emot koordinater om var de befinner sig var tionde minut. Rutten blir till en väg av stjärnmarkeringar från den ena kusten till den andra. Om inte kustbevakningen plockar upp dem innan. Vid en akut nödsituation kommunicerar organisationrna direkt med varandra genom den digitala komradioappen Zello.

En av Ahmads volontärer är ansvarig för att kontakta grekisk eller turkisk kustbevakning vid en nödsituation. Och den sista håller koll på vädret. Organisationen har en väderapplikation där de kan förutspå stormar, minusgrader och våghöjd. När det nalkas dåligt väder går de ut med varningar – bland annat genom den stora Facebookgruppen. Varningarna sprids viralt och når hundratusentals.

– Om de åker med smugglarna trots vädret kan vi inte göra någonting åt det. Men vi brukar råda dem att inte ens öppna dörren när smugglarna knackar på och ska ta dem till båtarna på stranden. Är de väl i kontakt kan det vara svårt att neka, smugglarna är beväpnade. Men det är för farligt att gå ut i dåligt väder, säger Ahmad.

Verksamheten befinner sig i något slags gränsland. Skulle det till och med kunna vara flyktingsmuggling att chattstödja dem som är på väg över havet?

Jurister menar att det enligt svensk lag inte är människosmuggling att hjälpa någon till en yttre gräns, så länge man inte tar betalt för det. Hade Ahmad hjälpt någon över Öresund, en av EU:s inre gränser, hade läget alltså varit annorlunda. Men även då finns ett humanitärt undantag i förarbetena till lagen som skulle kunna åberopas.

Fast situationen är mer komplicerad än så.

– Det är möjligt att handlingen utgör brott i Grekland och att de grekiska myndigheterna begär personen utlämnad från Sverige, även om personen utfört handlingarna på distans från Sverige. Hur en svensk domstol skulle ställa sig till en sådan begäran är svårt att svara på, men brottet människosmuggling faller inom ramen för den så kallade »europeiska arresteringsordern« med ett förenklat utlämningsförfarande, säger Patrik Engström, sektionschef på gränspolisen.

Ahmad intygar att han inte jobbar tillsammans med smugglarna.

– Smugglarna slängde mina barn i det kolsvarta havet. Jag drivs inte av något annat än att skydda andra människor som tvingas vara i deras sällskap. Jag vill att min organisation ska bli den största och bästa i världen på att hjälpa människor på vägen.

När EU och Turkiets nya överenskommelse sattes hade han just påbörjat ett nytt projekt. Att tillsammans med en av världens största flytvästtillverkare Lalizas och Läkare utan gränser förse flyktingarna med äkta livräddningsvästar, i stället för att de fortsätter köpa de falska som dragit ner hundratals människor i havet. Nu håller hans organisation också på att bygga upp en arbetsgrupp i Turkiet för att hjälpa flyktingar som fastnat där.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera