»Jag har aldrig känt mig omtyckt i Sverige«

Text: Lars Anders Karlberg

Bild: Bezav Mahod

Det är Mårtens val. I reporterns avlägsna ungdom ett simpelt ölschapp vid Odenplan men sedan många år ett trendigt inneställe off-Stureplan.

Han föreslog Tranan eller Riche som en spegling av hans tidigare vilda liv i Stockholms innekretsar, det liv som han beskrev i den uppmärksammande föreställningen »Under Ytan«, som gick ett helt år på 40 platser runt om i Sverige och fick lysande recensioner.

Det fick bli Tranan.

Mårten Andersson är just nu mitt i sin nya enmansshow »Hybris« och ska till Gävle för en föreställning direkt efter intervjun.

Turnén startade i februari med utsålda hus på Rival i Stockholm och när den avslutas på Göta Lejon i slutet av april har det blivit närmare tjugo föreställningar runt om i Sverige. Sedan blir det lika många till höst.

Hybrisshowen, med undertiteln »Livet är inte en monolog« har en seriös underton mitt i all halsbrytande komik och giftiga imitationer, som är Mårtens Anderssons signum.

– Jag fastnade helt enkelt för ett citat av Olof Palme som i ett tal sa: »Vad händer med ett samhälle om jag blir viktigare än vi.« Det är så jag själv ser på livet: Om vi bara blir större och större egoister, vad blir det då av samhället? säger Mårten Andersson.

Själv är han sin största fiende, men man vet aldrig vad som är sanning och vad som är ett spel i den stora showen.

Det här uttalandet på hans hemsida är definitivt ett spel för gallerierna:

– Jag googlade på hybris och fick upp en bild på mig själv. Tills jag insåg att det var min skärmsläckare…

Mårten är 41 år och har levt ett liv och gjort en karriär som många unga människor bara kan drömma om – radioreporter och programledare redan i unga år på P3, ZTV och TV3, naturbegåvad komiker och imitatör och framgångsrik entreprenör i underhållningsbranschen med de egna skapelserna Raw Comedy Club, nattklubben Sober och evenemanget Amelia Comedy Queen.

Ändå har tomheten i bröstet varit gigantiskt stort. Han berättade öppet om detta i förra årets kritikerrosade enmanshow »Under Ytan«.

– Den showen handlade om en ensamhet och en tomhet som jag flydde ifrån, en ångest och ett bekräftelsebehov som jag hanterade med alkohol, tillfälliga romanser och terapi.

»Vad håller jag på med«, säger han i showen. »Jag vill ju ha fru och barn och mysiga grillkvällar. Jag vill kunna bygga verandor och vara en sådan där här härlig klasspappa.«

Efter den showen fick han uppskattande mejl om hur djupt i hjärtat han träffat sin publik.

»Du har satt ord på tankar som jag inte visste att jag hade«, skrev en av alla dem som hörde av sig efter föreställningen.

Nu hyser han hopp om att äntligen ha hittat kärleken, den som han ska kunna bygga familjedrömmen med.

Hon heter Stasha, är 28 år, bor i Belgrad, är rolig, smart, empatisk och strålande vacker.

Mårten kommer till intervjun efter en kvällsflygning från Belgrad och visar selfie-bilder på honom och Stasha i typiska kära-i-varandra-promenader i Belgrad. De ser strålande ut tillsammans.

– Nu jobbar vi på att hon kan flytta hit.

Han säger att humorbranschen håller på att mättas efter att alltför många komiker alltför ofta farit land och rike runt under senare år.

– Det är sämre tider nu, men i stället för att sänka priserna slår sig komikerna samman och kör två och två. I dag får man två till priset av en. Men jag kör ensam så länge. Ingen vill vara med mig, säger han och skrattar.

På Fokus fråga om han verkligen menar allvar med att satsa enbart på komikerkarriären när han haft sådana stora framgångar som entreprenör i samma bransch med Raw Comedy Club och med arrangemang för världens största komiker som Jerry Seinfeld och Eddie Izzard, säger han så här:

– Ja, det är väl mitt öde. Jag går all-in när marknaden viker. Jag är nog den mest underskattade komikern i Sverige. Jag har väntat på mitt genombrott i 21 år och jag börjar tro att det aldrig kommer att hända.

Det är en märklig känsla att intervjua en så framgångsrik person som Mårten Andersson, som ändå uttrycker en så bottenlös självkritik. Är det sanning eller är det ett spel?

Förra året var han programledare för TV6-sändningarna av biltävlingen Gumball 3000 och han neggar även det.

– Jag fick frågan fyra dagar före start. Och det är väl »storyn of my life«, att man tänker på mig i sista hand, säger han och ser faktiskt ut att mena allvar.