Trött på avstånd

Redan under förberedelserna inför intervjun med Rashid Musa öppnas en avgrund. Är han en islamist med kopplingar till Muslimska brödraskapet, som bland annat forskaren och statsvetaren Magnus Norell hävdar? Eller är han tvärtom en viktig förebild i den demokratiska mittfåran för muslimska ungdomar i Sverige, som till exempel religionshistorikern Mattias Gardell hävdar lika tvärsäkert? Med denna undran kliver jag in på restaurang Amida på Folkungagatan i Stockholm.

Rashid Musa visar sig vara en lång och gänglig ung man, slängig rentav, med stickad tröja och skepparkrans. Han bor i Hjulsta med sin fru, sjuksköterskan Amel Said, och har under våren haft ett lärarvikariat i SO på den islamiska grundskolan Framstegsskolan i samma område.

Men framför allt har han de senaste två åren befunnit sig i hetluften som ordförande i riksförbundet Sveriges Unga Muslimer, SUM. Det var så jag första gången la märke till honom, i SVT Debatt i juni 2014, då han ansattes hårt av panelen för att han, sur och irriterad, vägrade att uttalat ta avstånd från de unga svenska muslimer som rest för att kriga med IS. Skälet som han gav och ger är att samhällets orättvisor är orsaken till att de åker, snarare än religion.

– Jag tar avstånd från IS, det har jag gjort flera gånger. Vad jag försöker belysa är varför kraven alltid ställs på oss att vi ska ta avstånd. Många journalister har goda intentioner och tänker att de ger oss en röst. De förstår inte att folk ringer hela tiden med samma fråga. Men jag blir inte lika arg längre. Jag har blivit mogen, kommenterar Rashid Musa efter att vi har köpt varsin tallrik kolgrillat lamm med bulgur.

Rashid Musa kom till västmanländska Hällefors som fyraåring från Mogadishu i Somalia, tillsammans med sin mamma och sina syskon. Senare flyttade familjen till Skäggetorp i Linköping och efter tio år anslöt pappan. Som 15-åring läste Musa Alex Haleys biografi om Malcolm X och den väckte inom honom en känsla för hur muslimer och svarta ständigt porträtteras som förövare eller offer i västvärlden.

– Jag har alltid varit samhällsengagerad och gick runt med en massa tankar när jag växte upp, om islamofobi och hur kriget mot terrorn påverkar alla muslimer, säger han.

Han anser att dubbla måttstockar gäller, där muslimer aldrig får göra misstag. Och när bostadsminister Mehmet Kaplan tvingades avgå i våras, följt av miljöpartikollegan Yasri Khan, bestämde han sig för att starta en podd för andra perspektiv i debatten.

– Det är klart att man ska kunna kritisera makthavare, men när kritiken övergår till spekulationer om en islamistisk infiltration av svensk politik då handlar det om rasism, säger Rashid Musa som i dag är 28 år.

Rashid Musa fick själv stå till svars för kopplingar till extrema åsikter när SUM 2014 bjöd in Mohammad Rateb Al Nabulsi som talare till de årliga Muslimska familjedagarna, trots att Nabulsi tidigare fällt både antisemitiska och homofoba uttalanden. Rashid Musa förklarar sig med att de hade gjort en dålig bakgrundskoll och inte visste att Nabulsi hade fällt sådana kommentarer. Nabulsi avbokades efter kritikstormen och kom aldrig till evenemanget.

Rashid Musa är lättpratad och vältalig, har svar på allt. Det är bara när vi kommer in på religion som han blir… på sin vakt kanske, med en tolkning av ordet religionsfrihet, som verkar sprida sig, där ursprungsbetydelsen om allas rätt att tro på vad de vill förvandlas till samhällets skyldighet att stötta religionsutövningen.  Många provoceras just av att han som företrädare för en religiös organisation gör sig till talesperson för alla Sveriges unga muslimer, varav en stor andel är sekulära eller ser religion som en privatsak. Musa, som i maj blev omvald till SUM:s ordförande för ytterligare två år av kongressen i Stockholm, anser att hans medlemmar får sina rättigheter frihetsberövade när de till exempel inte har en lugn plats för bön i skolan.

Podden, som han driver med SUM:s förre ordförande Mohammed Amin Kharraki, väckte omedelbart ramaskri genom valet av namn. Efter att fnissande, i första avsnittet, ha valt mellan både Jihadistpodden och Islamistpodden, så blev det till sist namnet »Kalifatet«.

Rashid Musa inspireras av ståuppkomiker. En man som skrek Isisjävel efter honom på gatan konfronterade han med att »alla muslimer håller inte på IS. Vissa av oss gillar faktiskt al-Qaida«. I ett Youtubeklipp ringer han till Svensk Pilotförening och frågar om någon krävt att de ska ta avstånd från den tyske pilot som avsiktligt kraschade ett fullt passagerarplan i Alperna förra året.

– Satir är bra. Man måste provocera lite. Ibland är det viktigt att reproducera lite fördomar för att få fram sin poäng. Som det är i dag kan muslimer aldrig vara roliga, aldrig provocera. Det är det jag försöker bryta, kommenterar Rashid Musa och säger sig ha tagit intryck av både arbetarrörelsens ABF och feministerna när han uppmuntrar sina runt 4000 medlemmar – enligt SUM:s egen uppgift – att göra sina röster hörda också i andra frågor än bara de som rör muslimer.

Hur har det då blivit så här? Hur kan omdömena spreta så? Rashid Musa säger att de som kritiserar honom hårdast ofta inte ens har träffat honom. Och så ger han det svar som blivit hans standardsvar. Det handlar om islamofobi. Om det är en inrepeterad fras som han tar till försvar varje gång han blir ifrågasatt eller om han upprepar det för att det faktiskt är sant – det är vad avgrunden och rädslan handlar om, att vi inte alls känner varandra tillräckligt för att kunna bedöma det.