Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Framtiden är här

Drönare och algoritmer har redan tagit oss in i en gibsonsk sf-värld, konstaterar Malte Persson.

Utanför mitt hotellrumsfönster på sjuttonde våningen flög en drönare förbi. Ett av många små science fictionögonblick i tillvaron, och ett av de bättre. Det är som William Gibson sa: Framtiden är redan här, den är bara inte särskilt jämnt fördelad.

Andra nyheter: pundet rasar efter att en algoritm överreagerat på ett uttalande av den franske presidenten. (Alltså efter att pundet rasat ännu mer som reaktion på att Theresa May verkar vilja omvandla England till något i stil med ett dystopiskt seriealbum av Alan Moore.) På annat håll anger Bank of Americas investeringsavdelning sannolikheten för att vi lever i en datorsimulation till50 procent. Några amerikanska miljardärer som vill vara anonyma lär ha för avsikt att försöka undersöka saken. Själv skrev jag om argumenten för att vi är simulerade i en krönika här redan för flera år sedan, men då var det ingen som tog mig på allvar … vilket tyder på att jag umgås för lite med excentriska amerikanska it-miljardärer. Hur det bör påverka ens investeringsstrategier förefaller mig dock synnerligen oklart.

Själv väntar jag på att de självkörande bilarna slutligen ska ge mig rätt i att det vore slöseri med tid att skaffa körkort. Men kommer självkörande bilar att vara en god nyhet för vårt samhälle? Visst, de kommer att spara in en massa tid, arbete och andra resurser. Men de innebär också att robotiseringen tar död inte bara på den traditionella taxi- och åkeribranschen, utan även på de där dubiösa Uberjobben som i den naiva entusiasmen för »delningsekonomi« desperat har framhävts som framtidens arbetsmarknad.

Med tanke på att även en mängd andra yrken i snabb takt automatiseras kan man anta att vi förr eller senare kommer att införa någon form av medborgarlön. Inte för att det kommer att leda till en fantastisk luffarutopi à la Big Rock Candy Mountain (»where they hung the jerk / who invented work«), utan för att alternativet kommer att vara direkt dystopiskt. Frågan är bara vad man ska döpa om medborgarlön till för att få konceptet att gå hem hos borgerliga marginalväljare. Det finns väl någon pr-firma som kan  komma på något.

Under tiden, en mer aktuell arbetsmarknadsfundering: Vad tycker ni om kassor där man själv skannar varorna i matbutiken? Det är ett bra politiskt lackmustest. De flesta människor hatar dem. Det finns till och med undersökningar som visar att de ökar svinnet, inte bara för att de gör det enklare att snatta, utan för att kunderna anser sig ha rätt att stjäla en och annan vara som kompensation för förnedringen i att behöva göra denna del av jobbet själva. Jag kunde inte sympatisera mer.

Å andra sidan: Är det inte utmärkt att människor slipper få förslitningsskador som anställda i ett lågavlönat och själsödande kassaarbete? Å tredje sidan: nu är de arbetslösa i stället, och se där, ytterligare några av de få kvarvarande jobben borta. Så vad ska man göra? Rädda de trista och tydligen inte helt nödvändiga jobben genom att sänka lönerna ännu mer? Samma sak men genom att sänka skatterna? Något annat? Diskutera i smågrupper.

Personligen är jag ändå optimist. När algoritmerna blivit bättre och slutat få panik av fransk politik, så kan man kanske låta dem sköta viktigare saker än valutahandel. Varför inte till exempel ge dem en plats i det engelska överhuset? Ja, jag tror att robotarna och den artificiella intelligensen kommer att rädda oss. Och räddar de oss inte, så kommer de kanske åtminstone att rädda sig själva.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera