Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Sluta aldrig röka, barn

En rattfylla är ingenting mot att köra med nikotinabstinens, upptäcker Thomas Engström.

Den andra dagen utan nikotin tappar man visserligen djupseendet. Den tredje mister man sedan förmågan att höra varifrån ljud kommer. Men den fjärde dagen utan nikotin – och detta är fascinerande – den fjärde dagen utan nikotin vaknar man hängande i sin egen förhud från en rostig tvättlina.

Det är det närmaste jag kan komma en precis beskrivning av att tvingas ut i en ny dag utan morgoncigg. Jag har alltid undrat hur det känns att bli vampyr, att få alla de där superkrafterna – och nu vet jag i alla fall hur det känns att genomgå motsatt process. Att förlora varje egenskap, varje färdighet, som gjort mig till människa. En utter mår säkert såhär större delen av sin vakna tid, med vad har han att jämföra med? Han har inte gått från att vara en briljant och högpresterande utter till en trögtänkt liten fäkuk utan framtid.

Den sjunde dagen utan nikotin måste man skriva krönika, och jag kan meddela att det är en veritabel fältstudie i dyslexi. Efter tre fyra ord minns jag inte längre hur meningen inleddes. Efter två tre stycken kommer jag inte ihåg om jag har berättat om förhuden lindad runt tvättlinan. Heter det ens »har berättat«? Varför inte »haft berätt«? Har jag skrivit det där med förh–

Hyresvärdinnan ringer. Hon har lokaliserat en man som just står på stan med sitt vedflak. Hur mycket? Femton staplade kvadrat. Så mycket behöver vi inte, protesterar jag. Går det att köpa hälften? Det gör det säkert. Men det är först till kvarn som gäller.

Och så händer det sig att jag sätter mig bakom ratten till min ryska jeep och utsätter stan för en gärning som definitivt borde vara mer förbjuden än fyllekörning. Jag inser dock mina begränsningar och tar det lojt och fint. Det är först när jag hittar vedmannen som de verkliga problemen infinner sig, och jag lyckas med konststycket att få motorstopp sekunderna innan jag ändå vill ha stopp på bilen. Eller är det meningen? Bilen rullar fanimig fortare när motorn har stannat. Handbromsen, i med handbromsen.

Förhandlingen, så. Nederlaget, trots eller tack vare att hans ryska är sämre än min. Staplandet av ved.

Tjugofem år av rökning och snusning kan jag lägga till handlingarna. Om summan av lasterna verkligen är konstant har jag, som politikerna säger, stora utmaningar framför mig. Ska jag bli pyroman? Pedofil? Pedagog? 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera