sdltb843406-nh-1

De tjugosju musketörerna

Hela efterkrigstiden har Europa förlitat sig på USA. Nu bråkar EU om det är dags att ta till självförsvar.

– Estland är ju en förort till St Petersburg. Jag är inte säker på att jag skulle riskera ett kärnvapenkrig för ett sånt ställe.

Uttalandet från republikanen Newt Gingrich på amerikanska CBS i somras skrämde estländarna. Och deras rädsla blev inte mindre efter valet. Nu väntas Gingrich få en av de tunga ministerposterna i Donald Trumps regering. Presidenten som under valkampanjen uttryckt sin beundran för Putin och talat om att Krimborna verkar nöjda med att tillhöra Ryssland. Inte att undra på att ryske nationalistledaren Vladimir Zjirinovskij firade Trumps seger med rysk champagne.

Men det är inte bara i Baltikum, Polen och Ukraina som Trumps valseger skapar oro. Också i Sverige, som nyligen fått ett unikt försvarsavtal med USA, befarar regeringen att säkerhetslöftena kan raderas ut. Dessutom hotar den nya ordningen de samordnade EU- och USA-sanktionerna mot Putinregimen.

Valet av Donald Trump ifrågasätter faktiskt hela efterkrigstidens säkerhetsordning, där USA tagit på sig rollen som säkerhetsgarant för Europa.

Det som står på spel är formulerat i militäralliansen Natos grundvalar – en attack mot något av medlemsländerna är en attack mot alla och ska bekämpas av alla med militära medel. Artikel 5 har funnits med i stadgarna sedan Natos grundande 1949.

Det första testet på Trumps säkerhetspolitiska avsikter kommer redan i januari, samtidigt som han ska tillträda som president. Då ska USA och andra Nato-länder placera 6 000 ytterligare soldater i Polen och övriga östeuropeiska medlemsländer. En styrka med pansarvagnar ska ambulera mellan länderna. Det är den största upptrappningen av tunga vapen i Europa från USA:s sida på tjugo år. Men nu säger president Vladimir Putins talesman att Ryssland hoppas att Trump ska stoppa detta.

Och än vet ingen om Donald Trump menade allvar med sina kommentarer under valkampanjen; om Bryssel som »en islamistisk djävulshåla« och Nato som »en föråldrad allians där USA betalar alldeles för mycket«. På frågan om USA skulle ställa upp och försvara de baltiska länderna, var hans svar att det beror på om de »har uppfyllt sina åtaganden emot oss«.

Under 14 säsonger ropade han som dokustjärnaskådis »You’re fired!« till tv-publikens förtjusning. Kanske fortsatte han med skådespeleriet i talarstolen.

Men Donald Trumps valtal om Nato har skapat stor nervositet i militäralliansens högkvarter i Bryssel. Dagen efter valsegern tog den vanligtvis lågmälde generalsekreteraren Jens Stoltenberg till ovanligt kraftfulla ordval när han påminde om Natoländernas gemensamma åtaganden som absoluta och förbehållslösa.

EU-länderna var inställda på att Hillary Clinton skulle segra. Med en isolationistisk president riskerar alla planer att kastas omkull, även om Barack Obama under sin avskedstur till Europa försäkrar att USA kommer att stå fast vid sina Nato-åtaganden.

Nu väcks en gammal fråga igen: kan Europa försvara sig på egen hand? I teorin har EU-länderna i dag lika långtgående åtaganden att försvara varandra vid en attack som Nato-länderna har.

»Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel« går att läsa i EU-fördraget.

Problemet är bara att ingen tar den deklarationen riktigt på allvar. All gemensam militär planering och förmåga till samlade insatser är i händerna på Nato, där USA styr.

I EU-fördraget finns också inskrivet att unionen ska skaffa sig ett »gemensamt försvar«, men ingenting sägs om när det ska ske. Mäktiga intressen har stått i vägen. Storbritannien har blockerat alla försök och sett det som ett hot mot Nato, och USA såg länge ett EU-försvarssamarbete som ett hot mot sin geopolitiska dominans.

Konflikten nådde sin toppnivå inför invasionen i Irak. När Tyskland, Frankrike, Belgien och Luxemburg på ett toppmöte 2003 lanserade ett förslag om ett militärhögkvarter i EU avfärdade amerikanska utrikesdepartementets talesman det som att några »chokladtillverkare« ville leka försvarsallians.

Men USA:s försök att splittra EU misslyckades. Efter Irakkriget bytte den amerikanska regeringen fot och uppmuntrade till ökat försvarssamarbete i Europa. I takt med Rysslands upprustning har USA ökat påtryckningarna för att EU-länderna ska stärka sina försvar efter flera decennier av nedrustning.

Också brexitsegern i Storbritannien har åter öppnat för EU:s försvarsplaner. Tyskland och Frankrike har gått i spetsen med gemensamma utspel under hösten. Trumps oväntade valseger blev ett första genombrott.

– Det är dags att röra sig mot en europeisk försvarsunion, helt enkelt ett Schengen-försvar, formulerade den tyska försvarsministern Ursula von der Leyen ambitionsnivån.

Men planerna på EU-försvarssamarbete befinner sig på en embryonal nivå. EU:s utrikeschef Frederica Mogherini säger att en »EU-armé« inte är aktuell på »50 till 100 år«. Ändå protesterade den svenska regeringen högljutt till att börja med.

Försvarsminister Peter Hultqvist sade nedlåtande att förslaget om ett EU-militärhögkvarter skulle »generera ny byråkrati«.

När försvarsministermötet i veckan sade ja till planerna muttrade den tidigare stenhårde EU-motståndaren Hultqvist att »Sverige inte ger upp sin nationella suveränitet«.

För Hultqvists strategiska plan har ju i stället för EU och Nato varit ett direkt militärt samarbete med USA.

I juni fick han flyga till Washington och skriva under avtalet, och under hösten kom vicepresident Joe Biden till Stockholm och deklarerade att Europa är »ett okränkbart territorium«. S-MP-regeringen kunde avfärda snack om Nato-medlemskap och EU-försvar. Sverige behövde inga EU-högkvarter, man hade säkrat skydd av supermakten USA.

Donald Trump lär få svårt att kliva av USA:s åtaganden för övriga Nato-länder. Men det politiska priset för att kliva ur avtalet med Sverige är lågt.

Försvarsminister Peter Hultqvist berättar oroligt för Reuters att han ska begära besked av Trump.

»Men vi utgår ifrån att alla avtal vi har skrivit under med USA fortfarande gäller«, tillägger Hultqvist förhoppningsfullt.

Den 8 november kan den amerikanska drömmen ha spräckts.

Prenumerera på Fokus!

Fokus, 144 kronor per månad!