Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Mer tv-serie än valrörelse

Det börjar kännas som en oändlig tv-serie, där manusförfattarna gör vidare och vidare cirklar kring trovärdigheten.

När den här tidningen går till tryck är det fortfarande FBI:s mejlgranskning som är den senaste intrigvändningen, men vem vet vad som skett på ett och ett halvt dygn?

Kanske har det visat sig att Chelsea Clinton låg bakom attacken på amerikansk ambassadpersonal i Benghazi 2012? Eller att The Donald är en nyväckt rysk »sleeper«, placerad i Queens redan under sovjettiden? Eller så vaknar vi alla imorgon och överraskas av Obama, glatt visslande i duschen som om ingenting hänt (för er som aldrig följde »Dallas«: googla »shower scene« och »Dallas«).

Inget är längre för bisarrt för att kasseras av verkligheten i det amerikanska presidentvalet. Men Martin Gelin fortsätter att försöka förklara det som går att förstå. Och USA:s Sverigeambassadör Azita Raji ser till att förbindelserna med Sverige är på topp. Johan Anderberg har träffat henne.

Det märkliga med svensk sexualpolitik är att den verkar drivas av en monolog, snarare än av debatt. Som Mats Holm påpekar: googlar man begreppet »svensk sexualpolitik« får man nästan uteslutande träffar från RFSU.

När folkhälsominister Gabriel Wikström annonserade en ny undersökning av svenskarnas sexualvanor, blev svaren plågsamt förutsägbara. På ena sidan de som varnade för att släppa in staten i sängkammaren. På den andra de som såg tillfället att få till stånd en rejäl statlig normkritik av våra sexliv. Få verkade ens känna till den svenska historien av sexvanestudier, med början i Hans L Zetterbergs, utförd 1967.

När sexliberalismen blivit obligatorisk och normkritiken förordningsstyrd är det inte alldeles lätt att göra en intressant sexstudie. Till och med begreppet »samlag« har sorterats bort av Folkhälsomyndighetens ansvariga för Wikströms studie. Det är alltför »hetero-normativt«.

Tre generationer Hjörne blir en historia som skulle duga som opera: dramatisk, storslagen och, till sist, en aning tragisk. Svante Thorsell, som gått sida vid sida med Göteborgsfamiljen och dess bolag Stampen, sammanfattar vad som hänt, nu när rekonstruktionen är över.

Margit Richert finner tröst mot höst i pumpapuré och trumpetsvamp.

Video: Erik Fichtelius

»3:12-reglerna gör folk till skatte­planerande kapitalinkomsttagare«

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera