Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Minnesord

Pia Hallström

Politiker och riksdagsledamot, dog den 11 oktober, 55 år gammal.

»Vad var det hon hette, sa du?«

»Pia Hallström.«

»Aha, hon den färgsprakande moderaten från Värmland?«

»Just det. Knallblå. Och galen i dans.«

Pia Hallström gjorde inga åthävor för att synas eller göra sig märkvärdig. Vare sig i politiken eller någon annanstans. Sådant gillar värmlänningar. Men blå var hon, moderat och knallblå.

Det färgglada penslades fram när hon i riksdagsmotion nummer 2014/15:1709 kom med det blå förslaget att ge grönt ljus för att köra mot rött. Men bara vid högersväng. En smart och enkel idé, som besparar skattebetalarna extra trafikljus. I många stater i USA är detta genomfört sedan länge. Bilisterna vinner tid, naturen vinner minskade utsläpp – utan att säkerheten påverkas.

Pia Hallström blev bara 55 år. Hon föddes 1961, men hann med förbluffande mycket i sitt liv. På Älvkullegymnasiet i Karlstad snickrade hon ihop titeln gymnasieingenjör efter fyra år på bygg- och anläggningsprogrammet.

Det tog henne bara några år innan hon fick Frödingeskolans elever på naturvetenskapliga programmet att rabbla formler samt se och höra hur det fräste i provrören. Hon hade blivit gymnasielärare i kemi, fysik och biologi. Nu saknades bara en detalj för att få ännu roligare och ännu mer uträttat. Makt.

Alltså blev Pia rektor.

Frödingeskolan i stadsdelen Kronoparken i Karlstad var stökig.  Eleverna kom från vitt skilda håll i Värmlands län – och från andra delar av världen. Snart såg Pia till att frågan om hänsynstagande och den syresättande mångfalden på skolan fördes upp på dagordningen, men också frågan om hedersrelaterade händelser.

»Det borde vara en självklarhet att obligatorisk utbildning inom hedersvåld och förtryck finns inom alla myndigheter«, ansåg hon. Kunskap och medmänsklighet var två av Pias många signum.

»Jag älskade varje dag på jobbet som rektor«, brukade hon säga. Och allra roligast tyckte Pia Hallström att det var när före detta elever kom fram på stan och lade ut texten om hur det hade gått för dem i livet. Då sken solen i Karlstad! Värmlänningarna visste att de hade en kvinna i Nordiska rådet, nämligen Pia, vars hjärtefråga där var att tillvarata intressen för de många värmländska ungdomar som jobbar i Norge.

Våld i nära relationer var en annan fråga som Pia brann för. På ett smärtsamt och utlämnande sätt berättade hon om sina egna erfarenheter av att leva i ett destruktivt förhållande. I likhet med många andra utsatta anmälde hon aldrig händelserna, vilket hon ångrade resten av sitt liv.

– Allt i livet ger en erfarenhet och kan man använda det till något konstruktivt ger det styrka, sa Pia i en intervju med Värmlands Folkblad.

Kanske var det en form av egen bearbetning i kombination med ett brinnande politiskt intresse?

Pia Hallström kom in i riksdagen 2010 och ett år före »Supervalåret« 2014 diagnostiserades hon med bröstcancer, 53 år gammal.

– Tajmningen var väl sådär, men erfarenheten kommer att göra mig till en bättre politiker, sa Pia.

Att vara öppen och tala om sjukdomen var självklart. Den sista behandlingen fick hon bara några månader för valet. Hon hade tappat sitt hår, men på valdagen var det på väg tillbaka. Pia, som alltid hade varit noga med sitt hår och utseende, beskrev nästan raljant sina känslor: »Det kändes ganska befriande. Det är väldigt lätt att sköta nu.«

Sveriges riksdag och Nordiska rådet fick ha Pia Hallström hos sig i sex år. En titt på listan över riksdagsmotioner hon bidragit till avslöjar en humoristisk, men också djupt humanistisk sida. Ett axplock: Fotboja vid besöksförbud, ofredanden på festivaler, handel med barn, nykterhetskontroller av piloter, hjälmtvång för snöskoter, körkortstvång för fyrhjulingar, kontroll av fosterföräldrar, hustruimport, oseriösa asfaltsläggare, tiggerifrågan.

Motionernas ämnesval visar att Pia Hallström inte uteslutande levde ett politiskt liv. Bland trädgårdens doftande lavendel hemma i den gamla bruksvillan Slottsvägen i Forshaga hade hon sin bas. Leksands forne målvaktshjälte Per (maken, alltså) och de fyra barnen, samt barnbarnet Jacob, mormors favorit. När Värmland blåste för kallt for familjen till sitt gömställe, huset på spanska solkusten. Hon läste allt hon kom över inom konst, inredning och mode.

Och så var det då motionen till riksdagen 2014/15:1915, Dans på recept. Pia skriver (förkortad version): »I stället för att gå på gym /.../ är dans veckans motionspass /.../ ... man får komma ut och träffa andra människor och blir mindre isolerad. Därför behöver vi våga tänka i nya banor och föreslår att Dans på recept ska införas som ett komplement till dagens vård.«

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera