Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Rädda dopningen

Thomas Engström vill inte bli undersökt och uppfostrad.

Proportionalitetsprincipen! Vilket ord! Ett hiskeligt långt och fult och överabstraherat pissbegrepp, typiskt för anemiska jurister på  … mittenkanten, eller vad man ska kalla det. Inskränkningar av mänskliga fri- och rättigheter får bara göras när samhällsvinsten är så stor att det blir »proportionerligt«, et cetera. Vad tråkigt. Tänker man för länge på sådant faller man väl död ner.

Eller? Låt oss ändå begrunda denna gamla rättsprincip och ställa den mot det allra värsta mänskligheten någonsin har lyckats framavla: folkhälsominister Gabriel Wikström.

Wikström, som fortfarande är ung och nyfiken, vill veta hur det går till när folk knullar. Det kommer alltså en statlig utredning om det. Wikström, som aldrig har rökt ett bloss eller druckit en droppe, vill att resten av befolkningen ska följa hans exempel – även om det i mer traditionellt sinnade länder skulle tolkas som att en valp ville kastrera dem i flocken han borde underordna sig. Wikström, som må vara nyfiken men inte så nyfiken att det liksom spränger i bröstet på honom, vill ha »rättvisemärkt« porr.

colourbox8793529-1

Så långt är allt ungefär som man kan vänta sig av vår tids socialdemokrater, och partiet, en intressegruppering för arbetslösa, arbetsskygga och allmänfeta i behov av sockerskatt, är trots allt störst i riksdagen. Väljarna får skylla sig själva.

Eller inte! För nu vill Wikström, som tycker om att vistas på gym och vill att – ja, gissa – fler ska följa hans exempel, nu vill han att det ska göras dopningstester på folk som ser misstänkt muskliga ut. Och det är här det blir tryggt och varmt med den härliga gamla proportionalitetsprincipen! För vad är det här – hur många människor kan det handla om som går och styrketränar med kroppen full av ryssfemmor? Några hundra? Några tusen? Och framför allt: Vem bryr sig? Dessa belgisk blå-stinna herrar är troligen inte evolutionens slutmål, om vi säger så. Att kuken blir obrukbar på folk som vet att den kommer att krympa om de käkar anabola – och som ändå väljer att käka anabola – är kanske inget monumentalt problem för vare sig arten eller samhället.

Nej, läran om proportioner ger oss i stället följande lösning, som står att läsa i inledningen till Regeringsformens andra kapitel: »Varje skitförslag som lämnas av plutmunnade, sammetsögda broilers bemötes med ett stycke huvudskakning och en lång, isande tystnad.«

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera