Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

En allt närmare union

EU har på ett halvår gått från »existentiell kris« till att demonstrera sin enighet inför brexitförhandlingarna och mot Donald Trump. Vilka är orsakerna till den snabba omsvängningen?

För ett halvår sedan drogs rullgardinerna ner i Bryssel. De brittiska väljarna hade röstat för brexit, i flera länder toppade högerextrema partier i opinionsmätningarna, och den 8 november valdes Donald Trump till USA:s president. EU-kommissionens Jean-Claude Juncker talade om »EU:s existentiella kris« och Cecilia Malmström stoppade handelsförhandlingarna med USA »i frysboxen«.

I dag är rullgardinerna uppdragna och EU-maskineriet har börjat rulla i gång. Fokus har talat med tjänstemän, diplomater och politiker på ledande nivåer för att få reda på om krisen är över och vart EU är på väg nu. Läget är fortsatt bräckligt, men mycket ljusare än för ett halvår sedan, är deras gemensamma omdöme.

– Det känns som om det har blivit en motreaktion i medlemsländerna efter brexitsegern, både bland regeringarna och medborgarna. Kaoset i Storbritannien är avskräckande, säger en EU-tjänsteman.

Avgörande för den mer positiva atmosfären i EU är också att de ekonomiska kurvorna vänder uppåt efter nära tio år av krisrapporter.

För första gången på decennier är det tillväxt i alla medlemsländer. Sysselsättningen ligger på en ny rekordnivå och arbetslösheten sjunker.

EU-motståndarna runt om i Europa vädrade morgonluft efter att en majoritet av de brittiska väljarna överraskande röstat för brexit i midsommarhelgen i fjol. Det talades om nexit i Nederländerna, frexit i Frankrike och till och med swexit i Sverige. Men bland EU-medborgarna har stödet för EU-medlemskapet tvärtom ökat. Nu är det tillbaka på samma nivå som före den djupa finanskrisen för tio år sedan. I Sverige tycker två av de tre att EU-medlemskapet är bra, och i hela EU ligger stödet på 57 procent.

Den brittiska regeringen har lobbat intensivt för att splittra EU27-fronten inför brexitförhandlingarna, men uppslutningen bakom EU-kommissionens förhandlare Michel Barnier var kompakt, när det hårda förhandlingsmandatet godkändes på fyra minuter på toppmötet förra helgen.

Donald Trumps valseger i USA gav skrämselhicka både i EU- och Natohögkvarteren i Bryssel. Hans hot om att sluta stödja Natoländer som inte betalade tillräckligt mycket och hans uttalade förhoppningar om att fler länder skulle lämna EU pekade mot en storkonflikt mellan USA och Europa. Men sedan president Trump tagit in några generaler som säkerhetspolitiska rådgivare har hoten mot Nato taggats ner. Och efter ett besök av Tysklands förbundskansler Angela Merkel talar Trumpadministrationen nu till och med om att återuppta handelsförhandlingarna med EU.

– Vi vet inte ännu om Trump är farlig eller inte. Men det vi märker i resten av världen är att osäkerheten kring Trump har stärkt EU:s aktier, säger en centralt placerad EU-källa.

– Många tycker att EU står för kontinuitet och stabilitet, och en av våra starkaste fördelar är att vi inte är USA.

Fjolårets många kriser i handelsförhandlingarna, där handelsavtalet med Kanada var nära att stjälpas i ett regionparlament i Belgien och handelsförhandlingarna med USA stoppades, sägs också ha lett till en stärkt enighet mellan medlemsländerna.

– Det var en närmast frigörande diskussion om betydelsen av frihandel. Det har gjort att vi har starkare stöd för att gå vidare på handelsområdet än för ett år sedan, säger en EU-tjänsteman. Förhandlingarna med bland annat Japan, Brasilien och Argentina går nu framåt.

Valresultatet i Nederländerna, där högerextreme Geert Wilders parti utestängdes från inflytande, och EU-positive Emmanuel Macrons ledning inför avgörandet i det franska presidentvalet, har också gett positiva återverkningar i EU.

– Macron säger saker om EU som man inte trodde man skulle få höra av den här generationens politiker. Man måste gå tillbaka till unionens grundfäder för att få höra något liknande. Ändå står han där på första plats inför presidentvalet, säger en annan EU-tjänsteman.

Det finns förhoppningar om att Emmanuel Macron både ska reformera Frankrikes stagnerande ekonomi och få fart på EU-projektet. Han har själv utlovat stora förändringar av eurosamarbetet, med samordnad finanspolitik och gemensam upplåning. Det talas redan om en återupplivad tysk-fransk axel efter förbundsdagsvalet i Tyskland i september, med kristdemokraten Angela Merkel, socialdemokraten Martin Schulz och liberalen Emmanuel Macron.

Men EU-diplomaterna är splittrade om huruvida det är bra eller dåligt för unionen.

– Det är en kluven bild, ungefär fifty-fifty. Länderna i Central- och Östeuropa  tycker att det har varit rätt bra när det inte funnits några som driver på. De är oroliga för diskussionerna om ett kärn-Europa där några länder går fram på egen hand, säger en EU-källa.

Men de närmaste två åren kommer brexitförhandlingarna ändå att dominera medierapporteringen om EU. Det är så mycket som står på spel för båda sidor.

Premiärminister Theresa May har lovat att göra brexit till »en succé«. Men hon har en svår uppförsbacke. Brittisk ekonomi har hamnat på efterkälken sedan finanskrisen. Det är bara Grekland som har haft sämre reallöneutveckling än Storbritannien sedan 2008. Om det handelsavtal som den brittiska regeringen får med EU efter utträdet försämrar villkoren för exportföretagen och finansindustrin kan det leda till en missnöjesvåg.

För EU27-regeringarna handlar brexitförhandlingarna om hela Europeiska unionens trovärdighet. De måste visa att EU-projektet verkligen gynnar medborgarna och fortsätter att utvecklas även om ett stort medlemsland kliver av.

– Brexit blir en nyckelfråga, inte bara för den framtida relationen med Storbritannien, utan också för att det är ett tillfälle för EU självt att komma fram till vad vi vill med den här unionen, säger en EU-diplomat.

Men i den »existentiella kris« som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker talade om i höstas ingår en rad andra hot mot hela EU-projektet.

Den mest synliga har varit flyktingkrisen, där fler än en miljon asylsökande kom till Europa 2015 och fick EU:s migrationspolitik att haverera. De central- och östeuropeiska medlemsländerna med Ungerns Viktor Orban i spetsen har vägrat att delta i den beslutade omfördelningen av asylsökande och ifrågasätter därmed hela unionens förmåga att fungera.

nyhetsstart
(Foto: TT)

Det har kommit förslag på förslag från Bryssel till en ny migrationspolitik, som snabbt och kategoriskt har avvisats av öststaterna. Men även här talas det om en ny stämning i förhandlingarna, när EU27-regeringarna vill visa att de håller ihop, även om ingen vill utlova en snar uppgörelse.

Det är det alltmer öppet uttalade hotet från rika länder som Tyskland, Nederländerna, Sverige, Österrike, Danmark och Finland om att länder som vägrar ta emot asylsökande kan få sänkta anslag från EU-budgeten framöver, som börjar få effekt. Nästa långtidsbudget träder i kraft först 2021, men östländernas regeringar är redan tidigare oroliga för förlorade miljardbidrag som en följd av att Storbritannien lämnar EU.

– Det är ett fördröjt knytnävsslag som hotar östländerna, men alla vet att det här är en fråga som måste hanteras, säger en EU-diplomat.

Bland de svårlösta kriserna som ändå hotar EU-projektet finns utvecklingen i Ungern och Polen där demokratiskt valda regeringar utnyttjar sin majoritet till att inskränka demokratin.

– Viktor Orban har drabbats av tredje-världen-stark-ledare-syndromet, och det är svårt för EU att göra något åt det, eftersom det krävs enighet bland alla de övriga länderna för att ingripa, säger en EU-parlamentariker.

– Det kommer nog inte att bli en ungersk brexit, men det kan bli något helt annat. Det är den utveckling jag är mest orolig för i EU i dag.

EU har haft svårt att enas om sanktionerna mot Ryssland, men i Bryssel räknar man med att det blir ett beslut om förlängning i sommar. Däremot ökar splittringen om relationerna till Turkiet med den alltmer auktoritäre president Erdogan. Österrike driver på för att även formellt stoppa medlemsförhandlingarna. Men i Bryssel vill man att EU ska stå enat och låta Erdogan fatta beslutet om han vill bryta med EU.

Andra som Fokus talar med pekar på de olösta problemen med euron som det stora hotet mot EU-projektet. Det finns en lång rad förslag om hur eurosamarbetet ska fördjupas och euroländerna ta mer gemensamt ansvar för varandras ekonomier för att undvika framtida kriser. Men Tyskland har hittills sagt stenhårt nej, och kräver att varje land först ska klara ut problemen med sina banker och stärka sina ekonomier.

– Det är den gordiska knuten för EU:s framtid. Och där ser jag ingen rörelse, vare sig före eller efter det tyska valet, oavsett vem som vinner eller hur en ny tysk regering ser ut, säger en EU-diplomat.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera