Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Bäst att bo

Trånga gator, öppna sinnen

STOCKHOLM Årets totalvinnare är en hård stad, präglad av segregering och små marginaler. Men Stockholm består också av tolerans, hänsyn och mångfald.

Öppenhet karaktäriserar Sveriges huvudstad anser urstockholmaren Per Andersson. Den finns på tre plan: mot naturen, mot nya influenser samt i trafiken.

Per Andersson arbetar sedan 20 år som utbildare med fokus på ledarskap och kommunikation efter många år som journalist och arbetsledare på bland annat »Dagens Eko« och »Aktuellt«. Han är född och uppvuxen i Spånga, har bott i Oslo, Göteborg och Gävle, men har hela tiden varit Stockholm trogen genom att behålla sin lägenhet i huvudstaden.

Han jämför naturen med en närvarande kil rakt i den kraftigt trafikerade staden.

– I Oslo är naturen också närvarande, men där vill människor liksom erövra naturen, i Stockholm njuter vi mer av den.

– Stockholm är också väldigt öppen mot nya influenser och nya människor. Ta språkets utveckling som exempel. Rinkebysvenskan har nu blivit ett slags norm och har tagits över av många andra grupper än de som bor i Rinkeby. Det är samma sak som skedde på 1920–30-talen när ord ur romani togs upp av invånarna i Stockholm, som ordet tjej.

Per Andersson tycker också att trafiken och hur bilister uppför sig säger mycket om en stad:

– Här är människor behagliga i trafiken, släpper in andra i köer och det är inte så konstigt att det så kallade blixtlåset uppfanns spontant av stockholmare. I Stockholm är bilförare bra på att stanna vid övergångsställen och det är tur för trafiken skulle ju implodera om vi inte hade respekt för varandra, säger Per Andersson.

Han har själv tagit intryck av författaren Per Anders Fogelström som skrivit om att man ska se staden som ett väsen och att staden är något mer än en stad.

Att invånarna själva skapar staden kan låta självklart men är kanske extra viktigt för han säger sedan att han gillar att hitta och lyfta fram saker som inte stämmer med den gängse bilden av det hårda och hänsynslösa Stockholm. Eftersom han inte känner igen sig i den bilden.

Trots att Per Andersson är positiv till utvecklingen av Stockholm erkänner han att det finns tydliga tecken på växtvärk och nämner stoppen i kollektivtrafiken.

– Människor reagerar när flödena inte fungerar. Då har stockholmare inget som helst tålamod. Och om det snöar, då blir det ju kaos eller när det blir strömavbrott.

Han berättar om när han växte upp i Spånga vid en väldigt liten gata, som plogades varje dag när det snöade. I dag plogas den aldrig, det har han kollat.

– Det finns inga marginaler, vi lever på gränsen när det gäller till exempel akutsjukvården. I dag verkar alla resurser gå till kommunikation av olika slag; resande, medier, telefoner, mobiler, bilar och digital infrastruktur. Men det tar bort utrymmet för omsorg för människor. Fast det rör egentligen inte bara Stockholm.

Det sociala umgänget har förändrats mycket sedan han föddes. Som det här med alla kaféer.

– Jag njuter verkligen av dem. Jag cyklar gärna när vädret tillåter och har jag en paus blir det en god kaffe, säger han och kommer i sammanhanget på ett undantag när trafiken inte fungerar så bra:

– Av någon anledning är cyklisterna så arga och aggressiva.

Tillväxten har varit oavbruten för Stockholm sedan slutet av 1800-talet, förutom en kort period under 1970-talet då gröna vågen lockade människor ut på landet. När Per Andersson föddes 1952 hade Stockholms stad 750 000 invånare. Nu bor nära 200 000 fler människor i staden.

Karin Wanngård föddes 1974 och har varit Stockholm trogen sedan sin uppväxt på Ekerö, väster om Stockholm. Hon är politiskt aktiv sedan många år för Socialdemokraterna, först i SSU, så invald i kommunfullmäktige 1994 och i dag kommunstyrelsens ordförande. Nu bor hon i Vällingby, på samma gata som Olof Palme hade sitt radhus.

– Jag tänker att staden förändras utifrån ens egna intressen, för mig själv var det mest fotboll, hockey och sedan SSU när jag var ung. I dag är jag småbarnsförälder och ser på vikten av bra förskolor och skolor.

– Mitt politiska jag har fokus på samhällsutvecklingen för denna mångkulturella stad. Mångfalden med erfarenhet från hela världen samsas i Stockholm och gör den till en helt fantastisk stad.

Vad är det sämsta med Stockholm?

– Den tydliga segregationen är en utmaning. Det är skillnad var du bor, hur barnen klarar skolan och hur hälsonivån ser ut. Stockholm är en segregerad stad men vi kan påverka och förändra detta och måste göra det.

Hon lyfter särskilt fram två frågor för Stockholm inför framtiden: bostadsbristen och miljön, och säger att bostadsbyggandet både måste öka men också styras bättre så att segregeringen minskar.

Hur ser Stockholm ut om tio år?

– Det är relativt kort tid för en politiker så jag behöver inte sia utan då vet jag att vi har fler bostäder och även fler företag. Vi ska bygga klimatsmarta bostäder och mer kollektivtrafik.

Men hon tycker att miljöfrågan kanske är allra viktigast. Hon vill arbeta för att medborgarna lättare ska kunna leva miljövänligt, att infrastrukturen blir bättre, vilket inkluderar vatten och avlopp.

Hur är människor mot varandra i Stockholm?

– Jag, som läst sociologi på universitetet, ser tydligt att storstadsmänniskan som inte orkar ta in allt. Vi tittar i telefonen och stänger in oss i egna bubblor. Det är ju en förändring, men utan värdering. Bara ett konstaterande.

– Det här är en storstad med snart en miljon invånare. I detta måste vi respektera varandra och det tycker jag stockholmare gör.  Vi vet hur vi ska göra för att strukturen ska fungera. Som att gå till vänster i t-banans rulltrappa och stå stilla på högra sidan, säger Karin Wanngård.

Bostadsbristen tycks uppstå med olika mellanrum i Stockholm. I dag är den åter stor men så var det även för 100 år sedan. Då byggdes till exempel stadsdelen som fick öknamnet Sibirien, en del av Vasastan. Här föddes Per Anderssons mormor och farmor och här levde de sina liv.

– Man kan faktiskt säga att mina släktingar var med och byggde stadsdelen. De var ett slags nybyggare. Jag som växte upp i Spånga var egentligen med om samma utveckling som mina släktingar inne i stan men med Vällingby, Hässelby och Råcksta, Farsta och sedan Rinkeby.

Hans mormors mor kom till Stockholm 1895 som rakflicka till en barberarsalong i Sibirien, efter sex år tog hon över salongen. Hon tillhörde »Fröken Frimans gäng« och mötte sin blivande man på en skridskobana på Nybroviken.

– Min hembygd är Stockholm och framför allt Spånga. Jag tror inte så många tänker på att det finns hembygd i Stockholm...

Han har även Sibirien i generna.

– Det händer något med mig när jag går i stan, särskilt om jag känner lukten av vedeldning, det händer något i min kropp, som ett genetiskt minne, säger Per Andersson.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera