Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Trump Utrikes

Ur askan i eldstormen

Med det bryska avskedandet av FBI-chefen har Donald Trump gjort sig av med ett problem. Men sannolikt har han i stället fått tusen nya.

Donald Trumps relation med FBI började gå utför den 21 januari. Redan samma helg som Trump svurits in som president träffade han FBI-direktören James Comey under en middag, och krävde under en kort konversation att Comey skulle svära sin lojalitet gentemot honom. Trump är van vid att omge sig med trogna, långvariga medarbetare som kan visa  fullkomlig lojalitet med honom, men Comey vägrade göra det. FBI ska fungera som en oberoende myndighet, inte som presidentens hemliga polisstyrka.

Strax därpå kom Donald Trump med grundlösa påståenden om att Barack Obama orkestrerat en omfattande avlyssningsattack mot Trump under fjolårets valkampanj. Han krävde att Comey skulle styrka påståendet, vilket FBI-direktören vägrade göra.

Nästa problem var FBI:s undersökning om Trumpkampanjens egna kontakter med Rysslands regering. Trump var djupt bekymrad över att Comey lade så stora resurser på denna undersökning, i stället för att fokusera på att jaga de agenter på FBI och andra underrättelsemyndigheter som tycktes läcka information om Trumpadministrationen till nyhetsmedier.

 

Comeysdltbdb338d-nh.FIX

För en vecka sedan chockerade Trump därmed Washingtons politiska etablissemang när han fattade beslutet att avskeda Comey. Trump och hans stab i Vita huset försökte först motivera det kontroversiella beslutet med att Comey »förlorat förtroende« på FBI. Bara genom att tillsätta en ny chef för den mäktiga myndigheten kunde Trump återupprätta FBI:s anseende, menade han.

Men enligt rapporter från källor inifrån myndigheten hade Comey snarare ett starkt och enat stöd bland FBI-anställda. Dagen efter beskedet om Comeys avgång rapporterade nyhetssajten Politico att kontorslandskapet på FBI fylldes av anställda som satt och grät vid sina skrivbord, förtvivlade över Comeys avsked och byråns framtid. Enligt den tillförordnade FBI-chefen Andrew McCabe hade »en klar majoritet av de anställda en djup och positiv relation till Comey«. En FBI-anställd beskrev Comeys avsked som om »någon dött i familjen«.

 

Hoover

Trump hade gjort sig av med ett problem på FBI, men sannolikt fått tusen nya. Sedan FBI grundades 1935, som en utväxt av en annan statlig underrättelsetjänst, har det ofta varit en av de få institutioner i Washington som tycks ha mer makt än presidenten själv. Under en stor del av 1900-talet var byrån synonym med den långvariga chefen J Edgar Hoover. Precis som de flesta som skött FBI var Hoover konservativ, med reaktionära tendenser och en bitvis paranoid personlighet. Han avskydde »liberalism, svarta och judar«, enligt en av hans närmaste medarbetare, intervjuad i Tim Weiners bok »Enemies – a history of the FBI«. Hoover hatade den breda vänstern i USA, som enligt honom planerade att förvandla USA till Sovjet. Men framför allt befäste Hoovers tid på FBI att myndigheten ofta är starkare, mäktigare och har mer långvarigt inflytande än någon enskild president i Vita huset.

Både Harry Truman och Richard Nixon sa under sina år i Vita huset att i princip alla i kongressen var livrädda för Hoovers makt. Hoover ledde FBI i 37 år, fram till sin död 1972, eftersom ingen president vågade avskeda honom. Vid flera tillfällen lyckades Hoover och FBI köra över sittande presidenter, som Truman, Kennedy och inte minst Nixon, som kunde avsättas som president efter att FBI-agenter läckt hemlig information om honom till journalister. Att FBI kan tyckas ha mer makt än presidenten kan förklaras av att de ofta sitter på just känsliga hemligheter om såväl Vita huset som andra framstående politiker i Washington. Weiner skildrar i »Enemies« hur FBI, som tekniskt sett är underordnat presidenten, i själva verket ofta kan styra presidenten, eftersom byråns agenter har tillgång till så mycket känslig information om administrationen.

FBI har över lag attraherat fler republikaner och konservativa, än liberaler och demokrater. När Barack Obama fick en chans att tillsätta en ny FBI-chef strax efter att han omvalts 2012, utsåg han James Comey, en konservativ republikan som bland annat arbetat som jurist åt det kontroversiella vapenföretaget Lockheed Martin. Ideologiskt stod Obama och Comey långt ifrån varandra, men de tycktes dela ett lågmält temperament. Inför presidentvalet förra året beskrev flera anställda på FBI myndigheten som »Trump country«. I intervjuer med The Guardian beskrev en rad FBI-agenter ett utbrett förakt mot Hillary Clinton som präglade arbetsmiljön. Det vimlade också av läckor från FBI om den pågående undersökningen om Clinton under valkampanjen förra året. James Comeys två kontroversiella utspel om denna undersökning kan ha avgjort presidentvalet. Flera opinionsanalytiker har visat hur Clinton förlorade väljarstöd på 2–3 procentenheter i många av de avgörande delstaterna efter att Comey, veckan före valet, gick ut med missvisande information om en pågående undersökning om Clinton. Eftersom så mycket av det FBI gör är höljt i dunkel lär det dröja innan vi får en fullständig bild av myndighetens kontroversiella roll i presidentvalet 2016, men allt tyder på att Comey och byråns beteende gynnade  Trump och skadade Clinton.

För Donald Trump, en ovanligt skandalomsusad president som inte är känd för att vara diskret, borde ett nära samarbete med FBI därmed ha varit grundläggande som president. FBI kunde ha blivit en tillgång för Republikanerna under Trumpåren; med partiets kontroll av Vita huset, kongressens båda kammare, och en konservativ majoritet är underrättelsetjänsterna en av de få institutioner i Washington som kan sätta käppar i hjulet för partiet och för Trumps kontroversiella agenda.

Men Donald Trump kunde inte acceptera att Comey inte svor fullständig lojalitet mot honom. Genom att avskeda Comey hoppades han lösa det problemet. I stället tycks han nu ha fått tusentals nya fiender på FBI. Den ständiga strömmen av skadliga läckor från FBI och USA:s 17 underrättelsetjänster tyder på en bristande respekt för presidenten bland de tiotusentals anställda som arbetar på myndigheterna. De flesta av dem är byråkrater som inte är politiskt tillsatta, så Trump har begränsat inflytande över dessa myndigheter. Därmed kan han inte göra mycket för att stoppa framtida läckor och internt motstånd.

Efter att Trump avskedade Comey verkar det snarare ha uppstått en våg av förakt mot presidenten. Nu hjälper FBI-anställda, lojala med sin omtyckta ex-chef, till med att läcka information som stärker Comeys anseende och skadar Trumps. Det är svårt att se hur det  kan sluta lyckligt för Trump.

– Trump har i princip förklarat krig mot FBI och jag tror att vi kommer att få se ett organiserat försök att bemöta det, sa en FBI-agent anonymt till Washington Post i veckan.

– FBI fungerar som en familj. Om du attackerar någon på FBI attackerar du hela institutionen och kommer att göra väldigt många upprörda, säger Benjamin Wittes, juridisk expert på Brookings Institution, till Vox.

I princip varje vecka sedan Trump blev president har hans kritiker förklarat att han kommer att avsättas eller ställas inför riksrätt vilken sekund som helst. Deras entusiasm för Trumps undergång har oftast visat sig vara önsketänkande. Men efter den senaste veckans häpnadsväckande ström av skandaler kring FBI kan Trump ha fått en fiende som är väldigt svår att besegra.

Blogg: Johan Hakelius
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera