Krönika

Visst gör det ont när koalitioner spricker

Även misslyckade palatskupper sätter djupa spår. När det här når er kan det vara så att Anna Kinberg Batra tvingats kasta in handduken. Eller så har de anonyma kuppmakarna från Stockholm tvingats retirera. Eller – kanske mest troligt – så står palatskuppen inom Moderaterna fortfarande och väger mellan lojalister och rebeller.

Oavsett vilket är Moderaternas problem långt ifrån lösta.

Missnöjet med Kinberg Batra är lätt att begripa. Moderaterna har havererat i opinionen. Det betyder, i klartext, att uppemot 40 riksdagsledamöter på goda grunder är rädda att förlora jobbet. Sådant prövar lojaliteten.

Men problemen är flera. Ett är att valet ligger farligt nära. Bara ett desperat parti byter partiledare i det läget. Ett annat att det inte finns en självklar utmanare. Ulf Kristersson är antagligen den enda som snabbt skulle kunna få partiet att sluta upp bakom sig. Men hur attraktivt är det att ta på sig uppgiften att leda ett parti i fritt fall, med bara drygt ett år fram till valet? Vill man inleda sitt partiledarskap med en valförlust?

För här finns nämligen ett tredje och mer grundläggande problem för Moderaterna. Det svenska politiska landskapet har ritats om. Skiljelinjen mellan höger och vänster finns kvar, men har fått konkurrens av en annan, emotionellt och värderingsmässigt laddad skiljelinje. Ett sätt att beskriva den är att den skiljer mellan liberal meritokrati och konservativ traditionalism. Den skiljelinjen klyver ett liberalkonservativt parti.

Koalitionen mellan liberala och konservativa inom Moderaterna har hållits ihop av att skillnaden mellan höger och vänster varit viktigare. När allt fler istället ser skillnaden mellan det liberala och konservativa som den centrala, spricker koalitionen. Då finns Centern och Sverigedemokraterna som alternativ.

Problemet är inte unikt. Socialdemokraterna har liknande problem, som förklarar det katastroflåga stöd det partiet har, historiskt sett. Nästan alla större partier är koalitioner. Det är så de blivit stora. Men det är också skälet till att de kan krympa snabbt, när gamla koalitioner blir ohållbara.

Oavsett hur palatskuppen inom Moderaterna slutar är två saker säkra: Den har orsakat svårläkta sår. Och den kommer inte i sig att lösa partiets problem.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera