Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

»Det tar tid att kompromissa«

Fem frågor till Fokus medarbetare, då det gäller Norden, Bengt Lindroth med anledning av Norges nya regeringsbildning.

 Varför sker det nu?

– Det var val i höstas så det är på tiden att det blir en regering och att valresultatet klaras ut. De borgerliga fick majoritet och Erna Solberg var statsminister i den tidigare borgerliga minoritetsregeringen med Fremskrittspartiet och Høyre. Statsminister Erna Solberg har alltid velat regera med en bred borgerlig majoritet och har därför gjort vad hon kunnat för att bredda den regering hon redan hade. Hon har inte riktigt lyckats då Kristelig Folkeparti valt att ställa sig utanför. Det betyder att det fortfarande är en minoritetsregering, men lite bredare. Jag vill inte säga att hon haft Alliansen i Sverige som en direkt förebild men hon har strävat mot det hållet.

Varför var inte regeringen bestämd sedan innan?

– De har inte den traditionen i Norge. Det är Sverige som har den vanan. Så har det sällan varit i Norge, Danmark eller Finland. Varför det tagit så lång tid kan man möjligen undra.

Ja, varför har det tagit så lång tid?

– Det tar tid att kompromissa. Den borgerliga majoriteten i parlamentet är säker, men i sakfrågor så är Venstre och Fremskrittspartiet på väldigt olika kurs. Man tar den tid på sig som man tycker det behövs för att nå en lösning. Norge, Tyskland och Belgien höll på i ett halvår. Varför ha så bråttom som vi har i Sverige? Man har tagit den tid man behöver för att vara överens. Det har inte valet helt lätta frågor då partierna är så profilerade.

Vilka har varit knäckfrågorna?

–  Det har stått mellan Venstre, som vill profilera sig som »det gröna partiet«, och Fremskrittspartiet. Det senare har fått ge efter på en del av invandrings- och flyktingfrågorna – att antalet kvotflyktingar kan höjas –  men de har å andra sidan fått igenom längre tid för att få norskt medborgarskap och skärpt anhöriginvandring. I den politiska plattformen nämns »utvärdering« ett 90-tal gånger, vilket betyder att frågorna och problemställningarna ska granskas, och att man skjuter saker och ting framför sig. Som uttryck för en politisk kompromissvilja tycker jag att det är ett ganska hyfsat arbete. Sedan får vi se hur det funkar i praktiken.

Vad kommer att hända?

– Det som är intressant är att se vad som händer med Arbeiderpartiet. Valresultatet var överraskande för väldigt många, inklusive dem själva. Sedan har hösten bjudit på en lång följetång där deras andreman Trond Giske fått sparken på grund av metoo-kampanjen. Det har chockat partiet ordentligt. Någon mätning menade att partiet var nere på 20 procent, vilket är en katastrof för ett parti som för 1,5 år sedan hade nästan 40 procent. Det finns de som vill inkalla ett nytt landsmöte. Så vad som händer med oppositionen är snarare det som i Sverige ska hålla ögonen på när Socialdemokraternas broderparti är i kris.

Det är även viktigt se hur brexit utvecklas. När vi vet vad som sker har vi problem i hela Norden. Flera partier i Norge har sagt att de vill omförhandla landets avtal med EU i Bryssel, det så kallade EØS-avtalet. Det är samma sak i Danmark. I Sverige skyggar vi för hela frågeställningen. När det bringas klarhet i brexitfrågan borde man direkt blicka mot Norge och Danmark hur svallvågorna tas emot. Det kommer att splittra partier och opinion, inte minst Arbeiderpartiet. Då kan det bli stökigt.

Läs mer:

Norge riskerar att bli som Sverige (#36-17)

Hakelius: Norsk minister använde oss i valkampanj

 

 

 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera