Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Jeremy Corbyn och Ken Livingstone

Blogg

För röd för Moskva

Snart femton år efter att »Uppdrag granskning« berättade att gamle vänsterpartiledaren Lasse Werner hade för vana att bada bastu på östtyska ambassaden och ville ha födelsedagsspriten till sin 40-årsdag till skänks av ambassadören Eric Wetzl, har Storbritannien fått en pendang. Labourledaren Jeremy Corbyn var betald tjeckisk informatör under kalla kriget, påstår en gammal tjeckisk spion, som Margaret Thatcher slängde ut ur landet.

Uppgifterna publicerades först i The Sun och med tanke på att vi lever i desinformationens guldålder, kanske man inte ska dra för stora växlar på det hela. Däremot har det givit den gamle vänstertoken Ken Livingstone ännu ett tillfälle att värma hjärtan hos alla med ett sinne för det absurda.

Jajamän, visst träffade han flera gånger under 1980-talet en KGB-agent som låtsades vara journalist. Såklart han fattade från första början att killen var spion. Och visst besökte han spionens hem i London. Och, jadå, han gjorde en resa till Sovjet, organiserad av »journalisten« och ledd av KGB-guide. Livingstone, till skillnad från Corbyn, förnekar inget. Förutom att han skulle ha gått i KGB:s sold. Resan till Ryssland, säger han till Daily Mail »var väldigt intressant, men det var oändliga jävla möten. Jag tror att de bara samlade information om vilka vi var och att de antagligen var rädda att vi var för vänstervridna.«

Just det: »för vänstervridna«.

»Vi var väldigt oroliga när du blev vald till ordförande för Greater London Council 1981«, ska en sovjetisk »diplomat« ha sagt till Livingstone, »på grund av alla rykten om att du var trotskist«.

Det är det elegantaste försvar mot anklagelser om spioneri för kommunisterna som setts: jag stod för långt åt vänster. Och det märkliga är att det fungerar. Det är både trovärdigt och underhållande. Någon borde tipsa Jan Guillou.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera