Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Blogg

Rakt ner i Alice kaninhål

Kanske är det ett rent sammanträffande, men Sverige verkar ha halkat ytterligare en rejäl bit ner i Alice kaninhål under den korta vecka jag tillfälligt vänt bort blicken. Ska man inte längre våga vila upp sig i tropikerna?

Livet på öarna i den indiska oceanen är fullkomligt begripligt, kan jag rapportera. Det sker en och annan statskupp, förs en bitvis animerad debatt om huruvida hundar bör registreras eller ej och gruffas en del om det kloka i att låta kineserna ta över allt, som de gör överallt. En ljushyllt främling kan på ett par timmar få en tillräckligt god överblick för att kunna föra meningsfulla samtal med lokalbefolkningen. I de flesta fall är densamma klok nog att inte ödsla för mycket tid på »samhällsfrågor«. Det har nog med viktigare saker. Statskupper, liksom kineser, kommer och går. Hundarna klarar sig alltid.

Det är med andra ord en diametral motsats till Sverige, där alla hellre verkar vilja gräla om obegripligheter, än att sköta sitt.

Om jag förstår saken rätt har Expressens och andras kultursidor under min frånvaro huvudsakligen ägnat sig åt att diskutera om kvinnor verkligen finns. Det började med Kajsa Ekis Ekman, som redan för en månad sedan med okarakteristisk försiktighet i Aftonbladet nog menade att kvinnor ändå finns på riktigt. Inte bara i våra huvuden, som till exempel tomten eller påskharen. Det började bubbla direkt och sedan exploderade det. Om jag förstått saken rätt är det nu så att Ebba Witt-Brattström också tror att kvinnor faktiskt finns, medan till exempel Athena Farrokhzad, Tiina Rosenberg och Martina Montelius anser att kvinnor finns om man känner för det. Vilket väl betyder att de samtidigt finns varsomhelst och ingenstans. Joel Halldorf tror framförallt inte på ett tredje kön, men verkar i allmänhet ignoreras i debatten, möjligen för att han uppfattas vara av det första könet.

Och det här är bara början, upptäcker jag. Svensk litteratur ska från och med nu bara få statligt stöd om den handlar om rätt saker, har kulturministern bestämt, läser jag. Det handlar till exempel om sådant som tron på att kvinnor finns på riktigt, en tro som jag får intrycket av att kulturministern och hennes lojala byråkrater tycker är fel, eller åtminstone problematisk.

Moderaterna har samtidigt bränt kanadensiska bilar i kampanjsyfte, eller så har möjligen andra gjort det åt dem. Hursomhelst tror partiets filmmakare att Göteborg ligger i Kanada och det har uppenbarligen skapat stor förstämning, inte bara på Västkusten. Ett par nya förslag om att röra om i skolan från liberalt håll, kan mycket väl ha kommit till som reaktion på den moderata geografiförvirringen. Å andra sidan kan det helt enkelt vara den liberala skolfetischismen som blossat upp igen. I sådana fall kan vi se fram emot ett par destabiliserande skolförslag i veckan fram till valet.

Vänsterpartiet har, på sin kant, bestämt att SCB borde rasbestämma svenskarna och dessutom föra statistik över »sexuell läggning«, hur man nu gör det om man inte tror att kvinnor finns på riktigt. Kanske räcker det med att män finns på riktigt. Om de nu gör det.

Bert Karlsson ska kampanja för Kristdemokraterna och Melodifestivalen ska ha utsatts för »sabotage från människor utanför vårt land«. Datorspel bör bli en OS-gren.

Ett par timmar efter att jag landat är det som att ha hamnat i en förvriden fantasi, där alla blivit tokiga. Men så får jag ändå se en nyhet som vi alla kan känna igen och vila oss i:

»Svensk medalj vallades bort i OS-stafetten«.

Tack, vallachefen Urban Nilsson, för att du håller fast vid det välkända, begripliga Sverige.

 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera