Akta er för Nya Karolinska

Nya Karolinska sjukhuset blev dyrare än Burj Khalifa, jätteskyskrapan i Dubai. Men man kan förstås välja att se det från den ljusa sidan också: ­bygget blev betydligt billigare än Ceausescus parlamentspalats i Bukarest.

Det är något med det här bygget som verkar göra att alla som kommer i närheten av det dras ner i omdömeslöshet. Varför?

Elisabet Andersson skrev i början av veckan en text om bygget i Svenska Dagbladet. Hon har läst en rapport om Nya Karolinska som forskare på Stockholms universitet gjort. Där konstateras att Nya Karolinska är ett jätteförsök att stöpa om den samhällsstruktur sjukhuset är placerat i. Det är ett utopiskt projekt, ett naivt försök att börja med »ett blankt papper«, som Göteborgsarkitekten Erik Berg har skrivit.

Elisabet Andersson är något på spåren. Vänsterradikala har inte patent på utopism. Den frodas både på annat politiskt håll och i en del näringslivskretsar; sådana som brukar efterlysa visioner och »nytänk«. Här verkar de ha gått i koalition.

Det finns säkert ett och annat som de ansvariga gjort rätt. Men att försöka framställa projektet som något annat än ett gigantiskt misslyckande, blir bara löjligt. Brännvinsadvokatyr, brukade sådant kallas.

Men Karolinskas förbannelse verkar inte bara drabba de närmast ansvariga, utan även andra som kliver för nära.

För några veckor sedan meddelade finansminister Magdalena Andersson och socialminister Annika Strandhäll att regeringen skulle tillsätta en »kriskommission« om Nya Karolinska. För ett par veckor sedan fick Annika Strandhäll trippa runt beskedet och försäkra att det inte handlade om en »formell granskning«, utan om en »allmän genomlysning av processer«. Den första presskonferensen skissade nämligen något som låg lite väl nära ytterkanten i svensk grundlag.

Även om många är så förbannade på pengarullningen kring Nya Karolinska att de välkomnar varje åtskruvad tumskruv, är ingen så dum att de inte förstår vad den här »genomlysningen« egentligen handlar om. Det är ett försök att under valrörelsen hålla liv i en fråga som är pinsam för Moderaterna.

Det är inget fel i det. Det kallas politik. Men att använda statens redskap för att bedriva valkampanj är faktiskt omdömeslöst.

Karolinskas förbannelse slår till igen.