Kan S vinna ett val?

Tänk om hela Sverige var som Norrlandskusten? Då skulle Socialdemokraterna ha egen majoritet i riksdagen. Tillsammans med V och MP kunde partiet kanske ha ett parlamentariskt underlag på närmare 70 procent! Det skulle vara som i gamla tider ...

Palmesalen i ABF-huset i Stockholm var fylld till sista stol på ett seminarium nu i mitten av mars. Här satt veteranerna. De som var med när Olof Palme valdes till statsminister 1969. De som varit SSU-are för att sedan bli statsråd, statssekreterare, fackförbundsordföranden, borgarråd, pressekreterare och analytiker. De hade lockats till ett föredrag med rubriken »Socialdemokraterna har backat de senaste 40 åren. Ska trenden fortsätta eller kan partiet bryta utvecklingen?«

Föreläsare var Anders Lidström, professor vid Umeå universitet och författare till en nypublicerad forskningsrapport om socialdemokratiska väljare. Professor Lidström, själv en i det grånade gänget SSU-are, skulle besvara frågan:

Hur ser framtiden ut? Kommer kräftgången att fortsätta? Eller kan socialdemokratin reformera sig – med samma framgång man reforme¬rat samhället – för att vinna fler väljare?

Det unika med Lidströms studie är det regionala perspektivet. Det finns några delar av Sverige som skiljer ut sig, där Socialdemokraterna förblivit starka trots omvärldens förändringar. Tänk om succén kunde upprepas i resten av landet? Vad är receptet?

Utmed hela Norrlands kustland och vissa delar av inlandet – dock inte hela – har Socialdemokraterna förblivit förvånansvärt starka. Likadant i det inre av mellersta Sverige. Lidströms siffror bygger på en regional nedbrytning och analys av de senaste 40 årens valresultat. Kurvan är i grunden väldigt negativ för Socialdemokraterna, med en rakt nedåtgående trend från 1973 till i dag.

Från över 45 procent väljarstöd i början av 70-talet till dagens 30 procents-nivå. Lidström ger fem strukturella förklaringar till nedgången: Minskad industrisysselsättning. Ökad utbildning. Stigande välstånd. Urbaniseringen. Minskat socialt tryck (jämfört med bruksorterna för länge sedan).

Den förändring Socialdemokraterna kämpat för har samtidigt medfört att de förlorat sin väljarbas. De här strukturförändringarna förklarar enligt Lidström det mesta av partiets nedgång. Det intressanta är den återstående fjärdedelen, den kultur som gör att de förändringar som präglat Sverige i fyra decennier inte påverkat väljarna i Norrlands kustkommuner och vissa inlandsområden lika mycket som resten av landet. Varför? Vad är hemligheten? Det var den frågan som lockat så många veteraner till Palme–salen.

Men svaret uteblev. Lidström skriver i sin rapport:

»Det gäller bara att komma på vad det är som gör att det är så mycket lättare i dessa regioner och hur dessa erfarenheter ska kunna överföras till andra delar av landet. Det handlar också om att förstå vad som drar ner resultaten i de negativa regionerna och hitta sätt att motverka detta.«

Men det är just detta som inte är så lätt att »bara komma på«. De gamla borgarråden och statsråden i Palmesalen försökte:

– Bara väljarna förstår att det är Moderaterna som styr landstinget i Stockholms län kommer det att ge utslag, menade en.

– I Köpenhamn är överklassområdet en egen kommun, påpekade en annan. Det skulle vara annorlunda om vi slapp Östermalm och Vasastan ...

– Dåliga företrädare, mumlade någon till påtaglig förtjusning bland de som var med förr.

Hittar inte Socialdemokraterna i ett positivt scenario den förklaringsnyckel som kan vända landet likt Norrlands-kusten, väntar två mörka scenarier enligt Lidström. I det ena fortsätter strukturändringarna i samma takt som nu och då förlorar partiet i snitt en procentenhet vart tredje år. Då finns det ingen socialdemokrati i Sverige om 90 år. Det tredje scenariot innebär en katastrof för partiet, om man tappar väljare i de redan negativa politiska regionerna:

»(Då) har tidigare stödjande strukturer eroderat snabbare än förväntat och en för partiet negativ politisk kultur har tagit över. Detta har i sin tur skapat utrymme för politiska konkurrenter, främst från höger och särskilt för Sverigedemokraterna. I de negativa regionerna bor tre gånger så många invånare som i de positiva, och de negativa växer snabbast. De normer och sociala praktiker som nu frodas både i storstäderna och i vissa bruksmiljöer talar inte till socialdemokratins fördel. Att socialdemokratiska partier verkligen kan kollapsa har inte minst visats under senare år med exempel från Frankrike, Nederländerna och Grekland.«

Inget roligt budskap till de partiveteraner som skulle ut i kyla och snöslask. <