Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Sista striden det är

Så kan en konflikt mellan jättearbetsgivaren och ett litet fackförbund leda till att hela den svenska modellen ställs på ändan.

– Jaha. Välkomna. Vi är nybörjare på det här med presskonferenser. Lika bra att säga det redan nu. Om vi gör några generalfel uppskattar vi om ni säger till. Jag heter Erik Helgeson och är förbundsstyrelsemedlem i Svenska Hamnarbetarförbundet.

En ljus skepparkrans och en bågformad mustasch prydde den unge mannens ansikte. Blicken svepte över lokalen. Hans grå tröja spände över en redig överkropp. Bredvid honom satt en kille i munkjacka och rörde inte en min, men han var vice ordförande i samma förbunds Helsingborgsavdelning och hette Magnus Hagman. Jämte honom, i glasögon och grönmönstrad struken skjorta under en tunn uppknäppt dunjacka, satt kassören från Stockholmsavdelningen, Josef Völgyi. Mikrofoner från SVT, TV4, SR och TT stod uppställda.

– Vår dragning nu kommer att handla om Sveriges hamnars nya utestängningspolicy och våra samtal med LO och Transport, sa Helgeson.

Det var den 21 mars 2018. Den segdragna konflikten mellan det fristående lilla fackförbundet och den stora arbetsgivaren med världen som spelfält hade pågått länge. Men trängseln i möteslokalen, på adressen Sydatlanten i Skandiahamnen i Göteborgs hamn, den här eftermiddagen berodde på att konflikten sedan en tid verkade gå mot en ödesbestämd upplösning, och dra med sig hela den svenska modellen i fallet.

Tre veckor hade gått sedan det läckt att regeringens Stridsåtgärdsutredning föreslår en lagändring som innebär att bara det fackförbund som slutit det första kollektivavtalet på en arbetsplats bestämmer om konkurrerande fackförbund får strejka. Har man inget kollektivavtal ska man, om förslaget blir lag, inte få strejka för att få det.

Utredningen ska vara klar senast den 30 maj. Det läckta förslaget innebär en förändring av maktbalansen på svensk arbetsmarknad till arbetsgivarnas förmån.

Det fanns något oundvikligt över hela processen. Ett rykte hade börjat surra. Om ett samarbete mellan Transport och Hamnarbetarförbundet. Om det stämde, var själva anledningen till att regeringen tillsatt en utredning undanröjd. Då kunde kanske utredningen läggas ner.

Det var ett flämtande hopp för dem som såg med oro på utredningens förslag, men också en upplösning som hade drag av grekisk tragedi. Bröderna måste försonas för att katastrofen skulle undvikas.

För att förstå vilket stort steg en sådan omvändelse under galgen innebar måste man gå tillbaka till Göteborgs hamn 1972. Stuveriarbetare i Transport bröt sig ur och bildade Hamnarbetarförbundet. Man gillade inte LO:s princip att organisera alla arbetare i en bransch i samma fack. Man tyckte att renodlade yrkesfack var bättre. Gav större medlemsinflytande. Mer demokrati. Och Transport, ansåg man, hade precis som stora delar av LO, blivit för arbetsgivarvänligt. Och för toppstyrt. Hamnarbetarna i Göteborg bildade ett medlemsstyrt förbund.

Transport har aldrig förlåtit det. För LO, med en strävan efter få, stora och starka fackförbund, har Hamnarbetarförbundet under de 46 år som gått varit ett rött skynke.  Om än ett litet sådant. Hamnarbetarförbundet har omkring 1 300 medlemmar i Sverige, utgör någon promille av hela den svenska arbetskraften. Men i Göteborgs hamn är förbundet överlägset störst.

Det är just det som komplicerat saken. När Göteborgs containerhamn privatiserades 2011 och Maerskägda APM Terminals köpte den för en miljard kronor tecknade man som arbetsgivare kollektivavtal med Transport, som bara representerade omkring 15 procent av arbetarna i hamnen. Hamnarbetarförbundet har sedan dess velat ha ett eget centralt avtal. APM har sagt nej. Hänvisat till att man redan har ett sådant med Transport. Sagt att Hamnarbetarförbundet kan få ett hängavtal på det. Arbetsrättsexperter har sagt att det inte finns något orimligt i Hamnarbetarförbundets krav. Och att det vore i APM:s intresse att teckna kollektivavtal med Hamnarbetarförbundet och försäkra sig om arbetsfred. Men APM har vägrat.  Hamnarbetarförbundet har strejkat i begränsad omfattning. APM har lockoutat i större skala. Korta punktstrejker. Långa lockouter. Massuppsägningar av medlemmar i Hamnarbetarförbundet. Återanställningar av samma personer via bemanningsföretag. Stål, bilar och annat som skeppas till och från Sveriges största hamn har försenats. Efter ett drygt år med konflikter gick APM till regeringen och begärde en lagändring. Det kan inte vara så att ett fackförbund som inte har kollektivavtal kan strejka och förstöra produktionen, menade man. Svenskt Näringsliv krävde att arbetsmarknadsministern Ylva Johansson skulle agera, att regeringen skulle göra det olagligt att strejka om det finns kollektivavtal på en arbetsplats. Ylva Johansson tillsatte en utredning.

– Jag förstår, sa hon, att man är frustrerad som arbetsgivare när man har tecknat ett kollektivavtal men ändå utsätts för stridsåtgärder.

Sverige är ett av de länder i världen som har minst konfliktdagar per arbetstagare och år. Situationen i Göteborg är allt annat än representativ.  Men nu tycks den lösas med en ny lag som hotar hela den svenska modellen.

Om nu inte Transport och Hamnarbetarförbundet äntligen kunde komma överens. På presskonferensen lade Stefan Helgeson armbågarna på bordet, och berättade att Hamnarbetarförbundet inlett ett samarbete med LO och var i slutfasen av samtal med Transport. En förhandlingskartell hade bildats. Man hade lovat att underkasta sig en skiljeman om det blev oenighet mellan fackförbunden. Allt såg lovande ut, med avsiktsavtal om samarbete mellan förbunden. Men så, berättade Helgeson, att bara några dagar tidigare kom Transport tillbaka med en text med förbehåll, krav på att Hamnarbetarförbundet skulle underordnas genom hängavtal, och att Hamnarbetarförbundet ska upplösas och gå in i Transport.

– Det kan vi inte acceptera, ett samarbete måste bygga på två jämbördiga parter, måste bygga på en kompromiss, inte på att den ena parten sväljer den andra, sa Helgeson.

Det verkade inte finnas någon vilja från LO att stoppa utredningen. Än mindre från arbetsgivarorganisationen Sverige, Hamnar.

– Deras nya policy innebär att företagen drar tillbaka erkännanden av Hamnarbetarförbundets valda skyddsombud runt om i landet. Vi blir utestängda från skyddskommittéer och alla andra samverkanforum i arbetsmiljöarbetet. Företagen kommer också att utestänga oss från våra facklokaler, eller vräka oss från desamma inne i hamnarna. Företagen kommer att upphöra att kalla till förhandlingar, om arbetsschema, regler, förändringsarbete på arbetsplatserna. Man drar in all betald facklig tid till Hamnarbetarförbundets företrädare. Det är väl policyn i korthet.

Två tredelar av allt gods över kaj, olja borträknat, går genom hamnar där Hamnarbetarförbundet är majoritetsorganisation. I Sverige överlag handlar det om Norrlandskusten, från Piteå, Holmsund Sundsvall till Söderhamn; Stockholm, Karlshamn, Malmö, Helsingborg, upp till Göteborg, den största hamnen i Sverige. Det kommer att leda till att 700 skyddsombud utestängs från att sköta uppdraget.

Helgeson tittade ut över rummet, satt lätt framåtböjd över bordet nu.

– Vår uppfattning är att Sveriges Hamnars agerande är en provokation som syftar till att få fram en reaktion för att ha en konfliktsituation för att väcka ramaskri in i regeringens utredning. Vårt svar är att vi inte tänker vidta några stridsåtgärder. Det finns ingen anledning att låta motparten bestämma hur och när vi slåss för att bli fullvärdiga avtalspartner, det är också beskedet till våra kunder här.

Det var tyst i mötessalen.

– Är det alltid så här tyst på presskonferenser, frågade Helgeson.

– Ja, svarade en journalist.

– Det nya i Sveriges Hamnar agerande, sa Helgeson, är att man nu stänger ut våra skyddsombud. Det bedömer vi som oansvarigt och extremt riskfyllt, särskilt med den situation som råder nu: högkonjunktur, extremt stora godsvolymer, med en stark belastning på våra avdelningar. Den situationen har vi lyft med arbetsgivarna. Vi har sagt:  Vill ni välja den här vägen, kriga med oss, isolera oss, så ja ja  … det ligger inom spelets regler, men arbetsmiljölagen är inte utformad för den situationen att det finns ett fackförbund som tecknat kollektivavtal men medarbetarna tillhör ett annat.

– Den situation som gäller i hamnarna är unik. Eftersatt arbetsmiljöarbete, eftersatta förebyggande åtgärder kommer att leda till olyckor. Nu är ungefär 100 skyddsombud utestängda från att sköta uppdragen och skyddsarbetet. Det handlar om förtroende, och om människoliv. Det aktualiserades i helgen, med en dödsolycka på ett kolfartyg i Oxelösunds hamn.

Det Panamaflaggade fartyget kom lastat med kol till SSAB i Oxelösund. Mannen, en 20-årig timanställd vikarie i hamnen, skulle gå ner i ett av fartygets lastutrymmen för att köra lastmaskin och hjälpa till med lossningen, men kom in i ett utrymme fyllt av koloxid, svimmade och dog. Han hittades av arbetskamrater i samband med ett skiftbyte sent på fredagskvällen.

– När Transport inte har tillräckligt mycket folk som kan vara skyddsombud på alla pass, så kallas hamnarbetsförbundsfolk in, som sakkunniga, men i den rollen kan inte stoppa arbetet vid risk för olyckor, vilket är meningen med lagen.

En som följde presskonferensen i Göteborg var Lena Maier Söderberg, chefsjurist på Saco. I sitt tjänsterum i Gamla Stan i Stockholm med utsikt över takåsarna slog hon klockan två på datorn och klickade upp GP:s direktsändning från presskonferensen.

– Jag är rätt bekymrad, säger hon. När regeringen förra året tillsatte Stridsåtgärdsutredningen gav man den ett tydligt syfte: att inskränka strejkrätten för att komma till rätta med konflikten i Göteborgs hamn. Att begränsa strejkrätten är att rucka på balansen på hela arbetsmarknaden, inte minst på tjänstemannasidan. Det är allvarligt – hela den svenska arbetsmarknadsmodellen hotas. Modellen innebär att parterna, de fackliga organisationerna och arbetsgivare, har huvudansvar för lönebildning och att skriva kollektivavtal som reglerar den största delen av förhållandena på arbetsmarknaden. Det är en modell som gjort att Sveriges arbetsmarknad fungerar väl och lätt kan anpassas när omvärlden förändras. Om modellen undermineras och den fackliga anslutningsgraden sjunker är risken för ytterligare statlig styrning stor.

Sacos medlemsförbund strejkar nästan aldrig, och direkt efter presskonferensen gick Saco ut och krävde att Stridsåtgärdsutredningen borde läggas ner, att regeringen skulle fatta det beslutet på en gång och  att Hamnarbetarförbundet visat tydligt att man var beredd att diskutera. Det är stå det alltid fungerat.

– Det finns ett väl genomtänkt regelverk som hanterar konflikterna, och vi kan inte ha en ordning där politiker hotar med lagstiftning varje gång en konflikt anses onödig, säger Lena Maier Söderberg.

Hon pekar på att föreningsfriheten ger en grundläggande individuell rättighet för en arbetstagare att själv välja vem som ska företräda en på arbetsplatsen.

Det är märkligt att det är så tyst från både LO och TCO i den här frågan, säger Lena Maier Söderberg.

– Majoriteteten av LO:s och TCO:s förbund vill nog inte ha sådana här begränsningar i lag, men bristen på samsyn bland deras förbund ligger nog bakom organisationernas tystnad.

Samma analys gör arbetsrättsexperten Kurt Junesjö, med ett förflutet på LO-TCO rättsskydd.

– Strejkrätten är oerhört viktig som ett jämviktsmedel. Facket har under lång tid sålt ut sina förmåner i sina avtal mot höjd lön men nu har förmånerna tagit slut och då är det strejkrätten arbetsgivarna ger sig på. Att inget fack eller LO hittills har agerat mot Ylva Johanssons attack på strejkrätten är anmärkningsvärt.

– De påstådda problemen med Hamnarbetarförbundet är otroligt små. Dessa stridsåtgärder är inget ekonomiskt problem utan endast en föregiven orsak.  Utredningsdirektiven är skrivna på ett sätt som visar att regeringen sannolikt bestämt utredningens resultat redan innan den kommer på papper. Baktanken är nog att stora förbund med billiga och urholkade avtal, som IF Metall-avtalen, lättare ska kunna lägga under sig de bångstyriga och dyrare yrkesförbundens verksamhet som Byggnads, Målarnas eller Elektrikernas.

Varför är man så tyst?

– Min gissning är att i förlängningen avser IF Metall att gå ihop med Unionen och bli den stora organisationen på arbetsmarknaden, som suger upp alla arbetstagare. De stora organisationerna har alltså egenintressen i en sådan här lagstiftning, trots att man offrar sitt viktigaste vapen. IF Metall är oerhört arbetsgivareniga, förre metallordföranden är statsminister  …

Det är bara en månad kvar tills utredningen ska presenteras. Ronny Wenngren, Elektrikernas förre förhandlingschef, är sekreterare i regeringens stridsåtgärdsutredning.

– Det är klart att jag är orolig för vilka konsekvenser den kan få. Jag skulle själv aldrig kommit på idén att tillsätta en sån här utredning, men jag fick frågan om att vara med som sekreterare och tycker att det är viktigt att vara med, självklart att tacka ja. Men jag har ingen reservationsrätt i utredningen.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera