Fingerprint Cards huvudägare Johan Carlström hade inför bolagsstämman nominerat sig själv till posten som ordförande.

Inrikes

Skandalbolaget pekar i fel riktning

Skandalbolaget Fingerprint Cards har haft en exceptionell framgångshistoria. Men aktiekursen har rasat med 95 procent på två år.

Två studenter i hijab sprutar ner varandra med bubbel på Avenyn i Göteborg. Några meter därifrån, inne i ett hotellkonferensrum, står Christian Fredrikson inför 250 aktieägare och sammanfattar det senaste året.

– Jag måste medge att för ett år sedan, när jag stod framför er, trodde jag inte att vi skulle ha ett så tufft prisfall, säger han.

Fallande priser, omfattande konkurrens, svag lönsamhet och nedpressad aktiekurs – i princip har allt gått emot Fingerprint Cards den senaste tiden. Annat var det för bara två år sedan. Då var det bubblande glädje på årsstämman och aktien noterade rekordnivåer. Denna dag, kanske den varmaste i år, konstaterar vd:n att han inte lyckats nå upp till aktieägarnas förväntningar.

– Jag är ledsen, säger Fredrikson.

Biometriföretaget Fingerprint Cards, som tillverkar fingeravtryckssensorer för identifiering av användare, som i huvudsak säljs till mobiltillverkare, har haft en makalös resa. Företaget, som grundades på 1990-talet och börsnoterades snabbt, förde länge en tynande tillvaro. När Johan Carlström tillträdde som vd 2009 kommersialiserades verksamheten och försäljningen lossnade. Intresset för aktien steg alltmer. Kring bolaget samlades en ovanligt hängiven skara aktieägare. Vissa kallade dem aktiehuliganer, med paralleller till fotbollsvärlden – även i detta fall handlade det om unga, teknikintresserade män, utan någon större erfarenhet av aktier. De trodde blint på bolaget, satsade allt och oavsett motgång försvarade de företaget.

Stadigt växte intäkterna och bolaget blev allt större. Med storbeställningar från Kina och fler och fler mobiltillverkare som installerade sensorer fanns det ingen hejd på förhoppningarna. Aktien steg mot skyn.

Samtidigt fläckades företaget ner av återkommande skandaler, med insiderhandel som det mest återkommande brottet. På aktieforum, Twitter och stängda Facebookgrupper delades informationen.

Sex kronor per aktie, som det är nu, så lågt var det inte ens när det var razzia på företaget.

För detta har flera personer närstående bolaget dömts till fängelse; andra har fått näringsförbud. Företagets tidigare vd och nuvarande storägare Johan Carlström är också misstänkt för grovt insiderbrott på sju punkter; huvudförhandling har dröjt fyra år, i höst väntas målet tas upp.

Vid denna tid för två år sedan stod aktiekursen på 117 kronor, i dag är samma aktie nere på drygt 6 kronor. Ett tapp på 95 procent. Trots det har många småsparare valt att behålla sina aktier. Enligt ägartjänsten Holdings finns 67 000 aktieägare.

Bland lunchwraps före stämman sammanfattade en långtida aktieägare läget.

– Sex kronor per aktie, som det är nu, så lågt var det inte ens när det var razzia på företaget, säger han, som inte vill framträda med namn i tidningen.

Den avgående styrelseordföranden, telekomveteranen Jan Wäreby, summerade också bolagets resa.

– Fingerprint var en pionjär och ledare i världen väldigt tidigt. Det var ett starkt utgångsläge. Men vi har gått från en kraftigt växande marknad till massmarknad. Den har brutalt ändrat våra förutsättningar som företag.

Vi sitter här som i en charad.

Inför årets stämma var det upplagt för storbråk, med en färsk skandal serverad: Johan Carlström, valberedningens ordförande och bolagets största aktieägare, hade nominerat sig själv till posten som styrelseordförande – trots brottsmisstankarna. Tilltaget fick revisionsfirman KPMG att slå bakut och revisorerna valde att hoppa av sina uppdrag. En ytterst ovanlig situation, enligt revisorernas branschorganisation FAR.

Den nyrekryterade finanschefen meddelade också att hon avstod att tillträda sin tjänst; personliga skäl angavs som motiv.

Därtill, kvällen före stämman, hade en ägargrupp ledd av finansmannen Ronald Bengtsson, med bakgrund inom det som sedermera blev fastighetsbolaget D Carnegie, i affärspressen lanserat ett nytt förslag. Att Fingerprint borde säljas till en större aktör, snarare än att drivas självständigt och att man därför skulle tillsätta en styrelse för att genomföra den strategin.

En stund innan stämman skulle dra i gång blev Bengtsson approcherad av Carlström, som tog honom åt sidan. De gick in i ett sidorum där Carlström klargjorde att han hade 78 procent av rösterna på stämman och att Bengtsson därmed kunde lägga ner sin plan. Episoden återberättades från scenen.

– Vi sitter här som i en charad. Han har en absolut majoritet av rösterna, sa Ronald Bengtsson från podiet när han senare skulle tala för sin sak.

Jag har och har alltid haft rent mjöl i påsen.

Bakgrunden till Johan Carlströms stora aktieägande är omfattande optionsprogram som gav honom stor tilldelning av aktier – samtidigt har han själv inte velat redogöra exakt för hur aktieägandet ser ut. Av stämmohandlingarna framgår att han äger 12,4 miljoner B-aktier och 6 miljoner röststarka A-aktier.

Årsstämman gick till beslut och röstade ner Ronald Bengtssons förslag. Inte heller hans plan om att tillsätta en annan styrelse togs emot särskilt väl.

Johan Carlström bjöd i stället på en enmanshow: han valdes till ny ordförande – beslutet gick inte ens till votering.

Kritiska röster saknades inte. Mats Ekberg, från intresseorganisationen Aktiespararna, menade att Carlström gott och väl kunnat vänta ut rättsprocessen.

En mindre aktieägare tog också tillfället att fråga Johan Carlström om allt stod rätt till.

– Jag kan inte svara för alla aktieägare, men jag har och har alltid haft rent mjöl i påsen, svarade Carlström och påminde aktieägarna om sin historia.

– Jag har ju som bekant byggt det här bolaget från 9 till 650 anställda, från 10 miljoner i omsättning till 7 miljarder, från ett börsvärde på 68 miljoner till 43 miljarder. Det är lättare att göra det en andra gång när man har facit i handen.

Ronald Bengtsson, vars förslag till styrelse röstades ner. Foto: Thomas Johansson/TT.

Tidigare Fingerprintstämmor har följts av firande med ymnig ölkonsumtion. Anledningar saknades inte. Småsparare som hade satsat ett par tusenlappar hade på några år tjänat flera hundra tusen, de kunde köpa ny bil och åka på långsemestrar. En större aktieägare, som på toppen ägde aktier för 250 miljoner kronor, konstaterade att det inte finns något att fira nu.

– Det blir väl en gravöl efteråt kanske, sa han, som enligt stämmohandlingarna ännu hade aktier för runt 5 miljoner kronor, vilket ändå gjorde honom till en av de större på plats.

Han konstaterade att det var tur att han ändå hade sålt en del.

– Jag köpte en BMW, mest för att folk sa att jag skulle unna mig något. Det var väl tur det, den har i alla fall behållit sitt värde bättre än aktierna.

När Ronald Bengtssons förslag hade röstats ner, tog han sin portfölj och lämnade lokalen. Han steg ut från hotellet och slog sig ner på en bänk under en lönn. Därinne avslutades samtidigt stämman. Den nyblivne styrelseordföranden viftade undan frågor från journalister.

– Inga intervjuer, inga kommentarer, sa Johan Carlström och tillade: ni skriver bara skit.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera