Kofi Annan borde inte fått Nobels fredspris

Text:

Bild: Brennan Linsley/AP

Blogg

Kofi Annan är död. FN:s förre generalsekreterare blev 80 år gammal och genast inkom kondoleanser från runt om i världen. Annan var en skicklig diplomat och många minns honom med värme. Hans arbete lyfts fram som framgångsrikt och något som han fick pris för när han tillsammans med FN delade på Nobels fredpris år 2001.

Innan han blev FN:s högsta chef var han vice generalsekreterare och chef för FN:s fredsbevarande trupper 1993 till 1996. Han var högsta chef under en tid då FN-trupperna noterade sina främsta lågvattenmärken i modern tid.

Under inbördeskriget i Somalia drevs en misslyckad FN-insats år 1993 (FN drog tillbaka missionen och skickade en ny), vars katastrofala uppdrag beseglades vid slaget om Mogadishu. Några av er minns kanske händelserna, andra kanske minns den filmatiserade versionen i Hollywoodrullen Black Hawk Down. Att Somalia 25 år senare ännu är en stat i bitar hänger delvis ihop med att FN drog undan sin hand.

Efter flopparna i Somalia var FN märkbart drabbat. Två misslyckande missioner på kort tid. Under folkmordet i Rwanda året därpå, då uppemot 2 miljoner mördades, var det ett totalt handlingsförlamat FN. Information saknade inte, tvärtom var det FN:s fredsbevarande styrka UNAMIR som vädjade till huvudkontoret om förstärkningar och varnade flera gånger för att ett folkmord var nära förestående. Varningarna ignorerades, vilket är väldokumenterat. Inte ens organisationens främsta anhängare kan försvara passiviteten.

Det är i detta sammantaget vi måste sätta en person, den som var ytterst ansvarig för FN-trupperna – Kofi Annan. Visst, FN är aldrig en enmansshow. Men det är viktigt att komma ihåg att den som är högst upp måste också ta mest ansvar. Jag vet att man ogärna ska tala illa om de döda, men tar man steget ut i offentligheten får man räkna med att man vid senare tillfällen även rannsakas, bedöms och möjligen även kritiseras.

Några år senare, efter att han tillträtt som högsta FN-chef, drev Kofi Annan på olika reformer och förbättringar men beklagade sig senare över organisationens trögrörlighet och byråkrati. Det var utseendemässiga förbättringar, men knappast värda ett pris.

Nobels fredpris har i åratal delats ut till tveksamma mottagare. Norska Nobelpriskommittén, de fem ledamöter utsedda av Stortinget som väljer pristagare, har regelbundet valt att prisa högsta tänkbara makthavare i hopp om att makten ska återspegla prisets värdighet och storhet, som EU (år 2012) och FN:s klimatpanel (2007). Och aldrig förr eller senare har man sett USA:s dåvarande president Barack Obama mer obekväm än 2009 när han skulle ta emot Fredspriset.

Obama är klipsk nog för att förstå det bisarra i att USA:s högsta befälhavare, vars trupper då ännu var involverad i krig i Afghanistan, Irak och andra konflikthärdar, skulle ta emot priset för sina fredsinsatser. Vissa menade att han fick priset för vad han kunde tänkas göras. Jo, tjena så bra det blev.

När Nobelstiftelsen nu omprövar Svenska Akademiens duglighet att dela ut litteraturpriset borde även ett brev skickas till norska nobelpriskommittén med skarpa anmaningar om att priset i högre utsträckning måste spegla Alfred Nobels testamente. Det var länge sedan det gjordes.

Om inte den norska Nobelkommittén skärper sig borde Nobelstiftelsen inrätta en ny institution. Annars lär det väl inte dröja länge tills fredspriset delas ut till solen – för att den i år sken så starkt, vilket fick alla att vakna upp och inse att klimathot föreligger. Och i Oslo kommer alla vilja spegla sig i den skinande pristagaren, men som i december sällan ger sig till känna.