Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Blogg

Därför växer Liberalerna

När man inte ens vet vad det bästa är, är det näst bästa det mest ofarliga.

Min självrekryterade valpanel för dagen består av två personer. Det är lite färre än vad till exempel Aftonbladet/Inizio använder sig av, men i gengäld är förstås kvaliteten bättre. Det här är trots allt människor jag känner.

Jag kan, utifrån min panel, sluta mig till att Liberalerna får 100 procent i valet. Det är faktiskt klappat och klart, såvida min panel inte ändrar sig, för 100 procent har förtidsröstat också.

När Expressen/Demoskop i går berättade att Kristersson ligger lika risigt till som Anna Kinberg Bata gjorde – ”han är den störste förloraren hittills” sammanfattade K G Bergström på sitt vassgaddade sätt – och att Liberalerna går strakt framåt, är de alltså något på spåret. Demoskop ligger bara lite efter med sin ynkliga ökning på 2 procentenheter till 6,8 procent.

Den intressanta frågan är förstås, som alltid när Liberalerna växer, varför? Expressen/Demoskop har inte mycket till svar.

”Liberalerna har profilerat sig i skattefrågan och det ser ut som en tänkbar förklaring till att de gör en säkerställd uppgång nu”, försöker den sympatiske Demoskopanalytikern Peter Santeson. Ni hör själva hur vagt det låter. Och vem har, handen på hjärtat, noterat att Liberalerna talat om skatter på ett särskilt anmärkningsvärt sätt på sistone?

Krystat.

Som tur är har jag min panel att tillgå och kan ge bättre besked.

Jag frågade helt enkelt min panel varför den röstade på Liberalerna. Den hade väldigt svårt att svara. En del av panelen räknade upp ett antal sakfrågeområden. Det underliga var att panelens rätt fasta åsikter, eller åtminstone instinkter, inte var särskilt liberala. Det utmynnade i en förklaring till varför personen i fråga ändå röstade på Liberalerna.

Den förklaringen var inte heller begriplig.

Den andra delen av panelen skämtade till det först och sa ”Nej, men jag röstade på Jimpa”. Sådant händer ju i de bästa bekantskapskretsar, men rätt direkt kom självkorrigeringen: ”Äh jag skämtade, jag röstade på Liberalerna”.

Jaha. Och varför det?

Därför att Liberalerna ska finnas där, var svaret. De har de ju alltid gjort och nu verkade de lite krassliga så …

Ja, ni vet. Man kan ha moderskänslor för Jan Björklund också.

Så hur ska man då sammanfatta svaret på frågan ”varför växer liberalerna”?

Ja, ingen i min panel nämnde i alla fall skatter, varken direkt eller indirekt. Däremot verkade de rätt så yra. Allt som brukade vara självklart har tappat sin otvivelaktighet.

Hur nya eller gamla är Moderaterna? Och vad betyder egentligen det nya och gamla? Handlar valet om vänster höger eller GAL/TAN? Och oavsett det, var på skalorna står egentligen de här partierna? Är Centern fortfarande till för bönder, eller är det ett parti av spelutvecklare för spelutvecklare? Tror Kristdemokraterna på Gud? Kommer Socialdemokraterna någonsin att hämta sig? Orkar man med att bli förmanad om genus och ras och sopsortering av miljöpartisterna en mandatperiod till? Är det fortfarande Horst Wessel-stämpel på att rösta på Sverigedemokraterna? Kommer Vänsterpartiet att bussa ungarna till en skola i en av förorternas krigszoner?

Inget av det där kunde min panel riktigt svara på. Och vad gör man då? Man faller tillbaka på det enda man känner igen.

Liberalerna, eller Folkpartiet som normala människor fortfarande säger, har aldrig haft en särskilt stor skara entusiastiska anhängare. Men partiet har i alla tider varit ett ofarligt andrahandsval. Liberalerna är ungefär som Coca-Cola i magsjukeländer: vuxna människor dricker hellre vatten, men när vattnet verkar osäkert, får man lita till colan.

Det är det som håller på att ske. Ingen bryr sig förstås om vad Liberalerna tycker om skatter, eller särskilt mycket annat heller. Men när ingenting är riktigt begripligt längre, när vattnet både till höger och vänster är grumligt, får man helt enkelt ta det ofarliga valet. Det som man inte känner någon entusiasm över, men som inte heller gör att man ligger vaken om nätterna och ångrar sig.

Liberalerna går framåt, därför att folk längtar efter ett alternativ som inte behöver betyda något särskilt. Det är slutsatsen jag kan dra av min panel. Såvida inte hälften av den ljuger. Då blir det dött lopp mellan liberaler och sverigedemokrater.

 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera