Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kommentar / Kultur

Med hjälp av Bourdieu

Det har varit Davids år i år. Lilleputtarnas år. Ett år då alldeles vanliga kvinnor har fått hela kulturinstitutioner att välta över ända. Vem är det egentligen som har makten i Kultursverige år 2018?

Det här året har bevisat att den till synes lilla informella makten kan stjälpa den allra tyngsta formella makten. Det finns uppenbarligen en makt som går långt utanför det hierarkiska. Det är en makt som handlar om tidpunkt, om övertygelse och om brinnande eldar. Det vi kallar kultur?

Det är här det börjar bli problem. Det är bokmässa och dags för Fokus årliga »Kulturmakthavarlista«. Man kan säga att vi tvingats till vissa ställningstaganden.

Tidigare år har skapandet av listan varit en exercis i variabler som ter sig obegripliga för alla utom för statistiker och Fokus förre, eminente ekonomiredaktör Anders Billing. I år liknar den mer en sociologisk utgrävning.

Spaden och penslarna har vi lånat av Pierre Bourdieu.

Vi bestämde oss för att utforska hur denna informella makt ser ut i dagens Kultursverige, snarare än att försöka rangordna dess hierarkier.

Ut med vd:arna, institutionscheferna, förlagscheferna. Vilka dessa är kan vem som helst googla fram. In med personerna med händerna på verksamheten. De som inte står innehållsdeklarerade på organisationernas förpackningar. Det är ju vem som pytsar ut pengarna, vem som väljer skådisar, vem som känner apan som känner maestro, som de flesta av oss behöver ha koll på. De som rör sig bland andra kulturutövare, som beställer, väljer, bokar, köper, skapar och presenterar.

Det är antagligen ren dårskap att vi samtidigt har rensat listan från tyckarna, det vill säga från journalisterna. Man vill ju att listan ska få publicitet. Men kanske har journalisterna varit överskattade tidigare? De blev i alla fall inte nominerade i särskilt hög grad under de givna villkoren.

Så kan det gå när man släpper loss franska sociologer i excelarken.

Enligt sociologen Bourdieu är makt en sorts valuta som kan växlas in mot andra typer av valuta. Den som har ekonomisk makt kan således skaffa sig även kulturell makt och social makt och vice versa. Med dessa teorier om maktkapital i botten så bad vi människor på olika positioner inom åtta kulturområden att nominera makthavare inom sina respektive genrer. De nominerade har rangordnats efter fem principer (läs mer i faktaruta på sidan 30). Och det var i det arbetet som vi upptäckte det som framför allt skiljer årets lista från tidigare:

Det kreativa geniets ställning är helt exceptionell.

Översatt till Bourdieu betyder att kulturell kapital övertrumfar alla andra kapital. Det är kulturvärldens dollar. I och för sig inte ologiskt i en värld där skapandet alltid står i centrum.

Inte ologiskt, men villkorat.

För nästa insikt är att aktualiteten styr omvärlden nästan lika mycket. Det finns ett momentum som kulturarbetarna lyder under, en sorts hyperaktualitet, som ger dem en kraftfull, men tillfällig, maktposition. Andrahandsvärdet på kulturellt kapital är samtidigt lågt. Det är bara de riktigt stora genierna som förblir fixstjärnor, bland uppåtstigande kometer och stjärnfall. Alla andra måste smida medan järnet är varmt. När stunden är kommen är den kommen.

Det är skälet till att vi döper om listan till »Kulturmaktåret 2018«. 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Ekonomi
Analys / Ekonomi

Den motvilliga skattesänkaren

Budgeten för 2020 sätter punkt för värnskatten från 1995. Vinnarna är rika och män.

Analys / Ekonomi

Sidea: Svenskt bistånd är som ryska dockor

Man kan ägna mycken tid åt att reda ut alla budgetposter, skriver Emanuel Sidea.

Ekonomi

Jan Larsson blir konkurrent till Persson

Jan Larsson, S tidigare valgeneral, går till Handelsbanken – och blir därmed konkurrent till sin förre chef Göran Persson.

Prenumerera