Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Sluta mobba småstäder

»Du är ful!« Kan du vara själv, Arkitekturupproret!

Har Arkitekturupproret varit på gemensam skidresa till Romme? Helt plötsligt är samtliga stockholmare i detta lösliga samfund experter på arkitekturen i Borlänge. Ful är den. Nybyggd är den. Industristad är den.

Och där har vi nog det som sticker i ögonen på Arkitekturupprorets smakfulla domare. Det är bara att granska »topp«-listan, där bruksorterna trängs. Texten från plats nummer 16 talar om hur problemet är att »Oxelösund växte i samband med att järnverket kom till staden tillsammans med EPA, Domus och Tempo«. Efter det blir till och med kyrkan »hiskelig«.

Arkitekturupproret är en Facebookaktivistisk grupp som med slagordet »Det finns alternativ till fyrkantiga lådor« pressar på för en mer estetisk arkitektur. Stilideal 1800-tal. Omröstningen hölls på Facebooksidan, bland dess 32 000 följare (något färre än de 52 000 som verkar trivas med att bo i Borlänge).

Jag tackar försynen för att min hemstad inte har någon skidbacke som lockar stockholmare. Trots bruksortsstämpeln har Söderhamns bevarade 1800-talsbyggnader, blomsterparker, en vacker åpromenad och ett fantastiskt läge vid en karg och fri skärgård räddat staden från listan. Men risken är överhängande att en fredagsmysshoppande skidåkare skulle dimpa ner på gågatan mitt i centrum. Just där på Köpmannagatan har de tätt stående trähusen ett efter ett brunnit ner, och ersatts med fyrkantiga lådor. Denna lilla huvudgata kunde alltså ha slitit med sig hela denna undersköna stad in på listan och kanske dessutom påprackats en av Arkitekturupprorets lösningar: På Facebook visas hur ett gavelhus i råbetong, riktigt originellt för en svensk småstad, kläs om i träpanel, och därmed förvandlas till att se ut som alla gulliga svenska småstäder på en gång. Så ser goda lösningar ut när ytan är allt.

Jag generaliserar naturligtvis när jag kallar dem stockholmare. »Medlemmarna« kommer från hela landet, men inläggen från storstadsbor dominerar, inte minst bland de 200 som fram till 24 oktober reagerat med tummen upp och skrattande gubbar på inlägget »Så nu är det officiellt: Sveriges fulaste stad är Borlänge«. Sex av tio i organisationens styrelse är från Stockholmsområdet, ytterligare två från Göteborg. Facebook berättar att nära 500 av följarna har angett Stockholms universitet som utbildning.

Tonen i inläggen visar på en total brist på insikt i det märkliga att det inte är varje människas främsta livsmål att få stuckatur i vardagsrummet.

Håhåjaja allt var så mycket bättre förr, så mycket snirkligare och borgerligare. Är miljonprogrammet fult? Om man vet att socialtjänsten fram till början av 1970-talet löste familjers bostadslöshet genom att omhänderta barn och fosterhemsplacera dem, så blir det vackrare. Det var ett alexanderhugg som vid den tiden löste många svenska barnfamiljers bostadsbrist. Det kan man tycka vad man vill om i dag, men de som fick tillbaka sina barn hade en tendens att älska plastgolven och taken 2,40 meter ovanför huvudet. Barnen som fick komma hem likaså.

Arkitektur är inte bara yta.

Att bo och leva i en småstad är speciellt. Med själva boendet följer en gemenskap, en känsla av att sitta i samma båt. En identitet som XX-bo. En stolthet. Ibland en gemensam klagan.

Det är denna stolhet Arkitekturupproret hånar när de med sin utifrån alla kriterier ovetenskapliga och därför helt betydelselösa och meningslösa undersökning slungar ut sitt hårda epitet.

Det är helt enkelt fult gjort.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera