Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

SD lockar med honung

Sambeskattning innebär att gifta makar beskattas tillsammans: deras inkomster läggs ihop, delas med två och beskattas därefter. Liksom de flesta länder har Sverige progressiv skatt – man betalar en högre procentsats ju högre inkomst man har. En person som tjänar 30 000 i månaden betalar i dag runt 24 procent i skatt (7 300 kronor); en som tjänar 60 000 kronor betalar 36 procent (cirka 22 000)*.

I ett progressivt skattesystem gynnar sambeskattning familjer som består av en familjeförsörjare och en hemmafru eller deltidsarbetande med låg lön. Sambeskattning rådde i Sverige under hemmafruepoken 1952–1971 men i många europeiska länder lever systemet kvar.

Sverigedemokraterna vill återinföra sambeskattning som de kallar »frivillig inkomstdelning«. En SD-motion från 2011 anser att det vore bra »för oss som värnar kärnfamiljen och äktenskapet«. Partistyrelsen instämmer och tillägger att sambeskattningen avskaffades »under 70-talet som var den mest radikala marxistiska perioden  …, färgad av idéer om upplösning av såväl det marknadsekonomiska systemet, nationen, familjen, kyrkan och många andra institutioner  …«.

Vad skulle SD:s sambeskattning få för effekter? I en familj där en av makarna tjänar 60 000 kronor i månaden och den andra inte har någon inkomst, skulle båda skatta för 30 000 och betala 24 procent i skatt. Familjen skulle få ut 7 000 kronor mer i månaden än i dag.

Ju större skillnad i inkomst mellan makarna, desto högre vinst av sambeskattning. Tjänar den ena maken 120 000 kronor och den andra ingenting, skulle man gå från 49 procent skatt till 36 procent och vinna 15 000 i månaden, jämfört med dagens individbaserade beskattning.

SD-motionärerna räknade ut att deras förslag skulle kosta 11,5 miljarder och gynna 1,2 miljoner hushåll; ett gynnat hushåll skulle alltså tillföras i genomsnitt 10 000 kronor per år.

De som skulle betala deras vinst vore de ensamstående (med eller utan barn), som inte har någon att sambeskatta sig med. De utgör närmare 2 miljoner hushåll i Sverige. Vidare skulle alla familjer med små inkomstskillnader mellan makarna, liksom familjer med mycket låga inkoms-ter få vara med och betala, sammanlagt ytterligare 2 miljoner individer.

Således skulle 4 miljoner personer i Svensson-Svensson-familjer årligen avstå ungefär 3 000 kronor var för att sänka skatten för Fredde och Mickan på Solsidan – högavlönade med mycket stora inkomstskillnader inom familjen. SD:s sambeskattning skulle kosta ungefär lika mycket som det svenska studiemedelssystemet (13 miljarder kronor), som garanterar bidrag och förmånliga lån till alla universitetsstudenter.

Nu kan ju vissa skattesänkningar bli mindre kostsamma genom att folk stimuleras att jobba mer – så kallade »dynamiska effekter«. Men sambeskattning fungerar tvärtom. Incitamentet för en hemarbetande eller deltidsarbetande att öka sin arbetstid minskar kraftigt. Den som arbetar halvtid och tjänar 15 000 kronor i månaden betalar i dag bara 19 procent i skatt och får alltså behålla mer än 12 000. Men med sambeskattning skulle denna inkomst läggas ovanpå makens innan den beskattades. Hade den deltidsarbetandes make tjänat 120 000 kronor, skulle hon fått behålla mindre än 6 000 av de 15 000. Sambeskattningen höll kvinnorna fast i ekonomiskt beroende och dess avskaffande ledde till en kraftig ökning av deras förvärvsarbete, både i Sverige och Finland.

Sverigedemokraterna känner till denna historia och skriver på sin webb att sambeskattningen »var en kvinnofälla.« Partiet påstår att de vill ha »frivillig inkomstdelning – vilket inte är samma sak som sambeskattning«. Men det är precis vad det är. Vem som helst kan naturligtvis dela sina inkomster – efter att pengarna skattats – med vem som helst. Men SD:s förslag innebär förstås att man delar inkomsterna före man skattar. Alltså sambeskattning.

Av någon anledning vill SD alltså inrätta ett skattesystem som de själva kallar en »kvinnofälla«. Men för att vi ska gå i fällan har de noga bäddat in sitt förslag i rejält med sockervadd. Så här beskrivs sambeskattningen: »Genom att två makar kan välja att dela på sina inkomster, skulle de få en möjlighet för dem att bygga en helt jämlik ekonomisk situation, oavsett vilken nivå på lön respektive make har.« Jo, tack. Akta er för den honungsfällan!

Agnes Wold är professor i klinisk bakteriologi. Läs hennes krönikor här. 

* Jag har använt Skattetabell 33, kolumn 1 för mina beräkningar.

(Jävsdeklaration: SD:s sambeskattning skulle ge min familj (en högavlönad person och en med synnerligen måttlig pension) ett tillskott om 7 225 kronor per månad.)

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera