Vad blir nästa grej – köttfria lägenheter?

En vårdag för två år sedan samlades ett tjugotal medlemmar för årsmöte i föreningen Visir, Vi som inte röker, i Visby. Man firade 40-årsjubileum och beslutade att förklara Gotlandsföreningen vilande på grund av vikande intresse.

Man sjöng Visirsången unisont. Veteranerna som varit med från start tackades med boken »Tobakspesten« samt blommor.

Riksförbundet Visir är fortfarande vid liv, men liksom för många andra påtryckarorganisationer med folkligt ursprung är tillvaron tynande. Aktivisterna har funnit smartare vägar till inflytande.

Varför skriva insändare och dela ut flygblad på fritiden när man i stället kan skaffa sig försörjning som kommunal tjänstemän och få betalt för att rida sin käpphäst? Och dessutom få möjlighet att faktiskt omsätta sina åsikter om hur människor bör bete sig till åtgärder som tvingar dem att packa och rätta sig. Inte genom argument utan genom beslut.

På det kommunala bostadsbolaget Poseidon i ­Göteborg jobbar antirökaktivister. Sedan 2015 måste personer som flyttar in i deras nyproducerade lägenheter skriva under på att inte röka hemma. Men de flesta husen har ju stått längre.

Alltså försökte Poseidon i somras att få de 60 000 boende i 28 600 lägenheter att enas om att bostäderna i deras trapp skulle ha rökförbud. Efterfrågan var liten: 39 uppgångar, mindre än en procent, anslöt sig.

Det dög inte. Från 1 december är förutsättningen för att få ett nytt hyreskontrakt att inflyttaren hos Poseidon skriver under på att inte blossa i bostaden.

Vad blir nästa grej – köttfria lägenheter? Slippa baconos och lindra klimatångesten i ett.

Nej, det blir det nog inte. Vegoaktivister, som en gång nöjde sig med att fritidsarbeta i Svenska vegetariska föreningen (startad av veckotidningskungen Johan Lindström Saxon 1903), jobbar nu i kommuner och landsting. De inför köttfria dagar i skolmatsalar och äldreboenden. Enligt Miljöbarometern i år har 79 procent av kommunerna en livsmedelsstrategi för mindre klimatpåverkan, med minst en köttfri dag på menyerna varje vecka eller annan åtgärd med samma effekt.

Djurens rätt är ännu en livaktig organisation med 45 000 medlemmar. Den startade 1882, med prinsessan Eugenie som en av grundarna, under namnet Nordiska samfundet till bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet. Verksamheten har vidgats. Nu handlar mycket om att bekämpa bönder som håller djur, särskilt i bur; om att stoppa jakt och cirkusar samt att predika veganism.

Det är helt i sin ordning. Men också djurrättare har blivit proffs. Liksom naturskyddare, gamlahuskramare, stenröseälskare, feminister och förespråkare för nästan fri migration. Några har läst juridik för att söka sig till departementen och formulera lagar på favoritområdet. Andra har siktat på länsstyrelser eller förvaltningsdomstolar där man kan tolka lagen. Eller på myndigheter som utfärdar regler och förordningar.

Det vore löjligt att tala om enterism, det är naturligt att människor vill arbeta med saker som intresserar dem. Men politikerna på hög nivå – ministrar och kommunalråd – har inte riktigt förstått att aktivismen i hög grad har flyttat från föreningar och partier in i den offentliga anställningen.

UD-upproret borde ge politikerna en aha-insikt om aktivismen. 261 tjänstemän efterlyste garantier för att nästa regering eller regeringsunderlag inte kommer att »urholka Regeringskansliets värdegrund och policys inom mångfald och icke-diskriminering«. Som om regeringen ska vara lojal med tjänstemännens uppfattning och inte tvärtom.

Politiker måste bli bättre på att upptäcka specialintressen och göra sammanvägda bedömningar så att inte det ena goda förhindrar det andra. Så att inte vattensalamandrarna stoppar bostadsbyggen, så att inte tillgänglighetskrav gör bostadsbyggena ännu dyrare, så att inte bonden måste köra klimatpåverkande omvägar för att hen inte får göra en öppning i den kulturarvsskyddade stenmuren ...

Nog överlever barnen en köttfri dag på bespisningen, men att (kli)matuppfostra vuxna på offentliga boenden är otillständigt. Och så länge det är lagligt att sälja cigaretter måste männis­kor få röka dem inom hemmets väggar. Poseidon får använda sin treudd till annat än att svinga den mot fria medborgare med dåliga vanor.