Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Blogg

Äntligen! (Kanske)

Det verkar som om Centern till slut bestämt sig. Låt oss bara hoppas att det inte är ett av Centerns kryptiska ägghuvuden som gjort en plan.

Det var väl på tiden! Det tog 79 dagar för Centern att acceptera det alla andra såg – att de måste välja – men strunt i det. Nu är vi i alla fall igång.

Det Annie Lööf gjorde med sin kravlista till socialdemokraterna i går är, oavsett vad man tycker om det i sak, det första realistiska och begripliga Centern lyckats prestera i regeringsfrågan sedan september. Listan och öppningen mot socialdemokraterna gör rösten mot Ulf Kristersson rimlig: att rösta mot något och samtidigt vara mot alla möjliga alternativ är ohållbart. Nu har Centern tydligt valt i handling att de är mer intresserade av att stänga ute Sverigedemokraterna än av något annat.

I sak är det antagligen en i längden ohållbar inställning och bygger på tanken att man kan tiga ihjäl politiska utmaningar, istället för att möta dem, men låt oss glömma det för stunden. Vi försöker bara få till en regering.

Det som nu sker gör också den tidigare nedröstningen av förra regeringen Löfven försvarbar: Centern kan tänka sig att tillsätta honom igen, men då på andra premisser. Det finns inget märkligt i att rösta bort honom och sedan lyfta fram honom igen, om man ändrat på förutsättningarna.

Så, kors i bygdegårdstaket, till slut verkar Centern ha en strategi som även folk utanför partiet kan uppfatta och förstå.

Eller …

Nu vet vi förstås inte exakt vad som står på listan, för den är av förhandlingsskäl sekretessbelagd, men Annie Lööf beskriver den i praktiken som hela det centerpartistiska valmanifestet. Hon säger att hon inte tänker förhandla om den, utan bara vänta på ett svar från Stefan Löfven. Hon formulerar det som att Löfven som statsminister i fortsättningen måste driva en "liberal borgerlig politik".

Frågan kryper sig till slut på: vill hon ha ett nej? Och vad ska hon göra med det, i så fall?

Det kan vara så att Centern till slut, motvilligt och purket, accepterat att de har ett beslut att fatta. Det vore skönt. Men det kan också vara så att de politiska ägghuvuden (det är inte en förolämpning, det är amerikansk slang) som hittills tänkt ut Centerns strategi har kommit på en ny, gåtfull krumbukt. Att Löfven ska säga nej och bli nedröstad och sedan ska Annie kliva fram och …

Ja, som sagt. Är man inte centerpartist går det inte att förstå. Låt oss hoppas att Centern helt enkelt bestämt sig.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera