Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Blogg

Nu börjar det! Igen.

Omröstningarna börjar. Och pressen stiger. Hur länge ska vi hålla på så här, innan valresultatet accepteras av partierna?

Jo, jag vet att ni hört det förut, men i dag det sätter igång. På riktigt.

Till och med talmannen Andreas Norlén har tröttnat på möten nu och att be Annie Lööf försöka få ihop något är meningslöst. Det är ju Centern och Liberalerna som blockerar alla möjliga lösningar. Om de bara bestämde sig för det ena eller det andra, vore väntan över.

Så det enda rimliga är att talmannen i dag till slut sätter igång röstningsmaskineriet. Eftersom Stefan Löfven redan fällts börjar han med Ulf Kristersson.

Nästan lika säkert är hur den omröstningen kommer att sluta. Centern och Liberalerna sitter kvar i sina inmålade hörn och resultatet måste då bli att de röstar ned den person som de säger sig vilja ha som statsminister. Då blir det Löfvens tur igen. Och han röstas antagligen ned, han också.

Då är vi tillbaka där vi är nu, fast med två skarpa skott avlossade och bara två kvar innan det blir extraval.

Det är då det verkligen börjar brännas.

Vem ska bli tredje person att ratas av riksdagen? Det är inte bergsäkert att det är Annie Lööf. Egentligen inte heller att tredje personen ut, röstas ned. För om trycket varit starkt på mittenpartierna hittills, är det inget mot hur det kommer att bli nu. Att inte bara säga det, utan faktiskt rösta nej till den statsministerkandidat som man egentligen stöder, är ett slags extra avancerad form av Decemberöverenskommelse. Det är obegripligt för de flesta och pinsamt för många inom mittenpartierna.

Det verkar vara inom Liberalerna som de inre konflikterna är störst. Det talas nu öppet om att partiledaren borde bytas ut, för att partiet ska få en möjlighet att ta sig ur sin självvalda låsning. Frustrationen växer i båda partier över att vara vågmästare, men inte ha någon nytta av det, eftersom vägarna fram redan från början har uteslutits.

Det kanske går ända till extraval. Hur ett sådant val går är väldigt svårt att veta. Det har inte hänt särskilt mycket i opinionen, men när ett nytt val blir ett faktum, kan det mycket väl börja röra på sig. Å andra sidan är det helt osannolikhet att ett nytt valresultat skulle lösa problemen på matematisk väg, genom att fördela mandaten på så sätt att en klar vinnare uppstår. Det problem som låser situationen nu kommer med all sannolikhet att finnas kvar, även efter ett nytt val. Det enda sättet att lösa det på, är sluta drömma om ett annat resultat, att acceptera förutsättningarna och de möjliga lösningar som finns.

Det här vet alla egentligen. Ingen av de inblandade är dum. Men flera har av oskicklighet eller ideologisk hysteri hamnat i en situation där de egentligen gått opposition mot hela valresultatet. Längs den vägen ligger bara en ny Decemberöverenskommelse, som antagligen kommer att vara ännu obegripligare för väljarna än den förra.

Partier som förhandlar bort förmågan att driva sin politik har förlorat sitt skäl att existera. Vågar man påminna om det, denna dag, då det antagligen drar igång på riktigt?

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera