Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Blogg

Var är mitten i måttlöst?

Det var länge sedan svensk politik var lagom. En kompromiss i mitten kan bli extrem.

Vad kommer de egentligen överens om?

Några besked har vi inte fått, men Centern kan knappast ändra sig en gång till. De måste komma överens med Socialdemokraterna. Det enda alternativet är nyval och vad skulle ett sådant lösa?

Så de måste vara på väg att komma överens. Men om vadå?

Begreppen "mittenregering" och "mittenparti" har använts rätt flitigt de senaste månaderna, men det är ett helt annat djur än de mittenregeringar och mittenpartier som lufsade runt under 70- och 80-talen. Då fanns verkligen något mittemellan över mittenpartier:

Höga skatter, fast på lite andra ställen än där Socialdemokraterna ville ha dem. Större offentlig sektor, men lite mindre större än Socialdemokraterna ville. Löntagarfonder, fast folkpartistiska löntagarfonder.

Annie Lööfs icke-förhandlingsbara kravlista, som det nu förhandlas om, är något helt annat: en radikal reformkatalog en aning till höger om Moderata ungdomsförbundet. Några spår av mittenparti finns det inte i den listan. Den speglar snarare den unika förflyttning som Centerpartiet gjort på några få år, enligt forskargruppen CHES. Partiet är numera ett av de som ligger längst från mitten, både på den traditionella höger-vänsterskalan och den sedan några år populära GAL-TANskalan.

Så vad kan Socialdemokraterna komma överens med Centern om?

En del, som till exempel större angrepp i arbetsrätten, kommer att skalas bort, men något måste ändå bli kvar.

Det här det märkliga kan komma att uppstå, i skärningspunkten mellan en socialdemokrati som kämpar för att behålla makten och vill splittra borgerligheten och ett centerparti som gått från pragmatism till ideologi: en uppgörelse i "mitten" kanske kräver extrem politik.

Carl Hamilton skrev en artikel i Dagens Nyheter i somras. Den hade rubriken "Så gick det till när Landet Lagom blev Landet Måttlöst" och jag har puffat för den här förut. Poängen i Hamiltons text är att Sverige under de senaste decennierna lämnat den försiktiga pragmatismen och istället drivit igenom djärva, närmast utopiska systemskiften på punkt efter punkt. Inte sällan utan att bry sig särskilt mycket om att analysera konsekvenserna i förväg. Det har destabiliserat politiken och staten.

Med den analysen i bakhuvudet är det lätt att misstänka att kompromisser i "mitten" i Landet Måttlöst, inte kommer att innebära försiktiga justeringar. Centerpartiet behöver tvärtom kunna visa dramatiska, övertydliga framgångar för att rättfärdiga sitt stöd. Socialdemokraterna kan lägga in sitt veto mot vissa omvälvningar, men bara till priset att gå med på andra.

Ett av de politikområden där Carl Hamilton beskriver den nya svenska måttlösheten är migrationspolitiken. Sverige lämnade, utan några egentliga analyser, en kontrollerad migrationspolitik för en extrem öppenhet. Den resulterade i flyktingkrisen 2015. De tre partier som socialdemokraterna nu främst ska tillfredsställa - Vänsterpartiet, Centern och Miljöpartiet – vill helst tillbaka till den extrema öppenheten och lagstiftningen måste revideras, annars är vi nästa år tillbaka i 2015 års lagar. Det är en av få punkter där alla tre av de centrala stödpartierna möts. Hur skulle Socialdemokraterna ha råd att neka dem just detta?

Vi får väl se. Men var beredda på extrem mittenpolitik, för Landet Lagom finns inte längre.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera