Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Ekonomi / Krönika

Sådan är ju kapitalismen

Öppenhet och konkurrens blir till ett fåtal som äter sig allt större.

Kapitalism bär ett löfte om fri konkurrens, valfrihet för konsumenterna och att alla företag ska verka på lika villkor. De senaste decennierna har utbudet visserligen ökat men samtidigt har det skett en utveckling där ett fåtal aktörer har tagit för sig av en allt större del av marknadskakan.

Ledande i denna utveckling har USA varit. I den nyutgivna »The myth of capitalism« visar Jonathan Tepper och Denise Hearn hur USA:s ekonomi har gått från att vara öppen och konkurrensinriktad till ett system med ett fåtal stora mäktiga företag som dominerar hela branscher och har makt att styra över miljontals konsumenter. Fyra amerikanska flygbolag dominerar landets flygtrafik. Dessutom åtnjuts i många fall lokala och regionala monopol utan någon som helst konkurrens. I USA kontrollerar fem banker runt hälften av alla banktillgångar.

De relativt sett nyare företagen faller också in i samma mönster. När digitala aktörer etablerades, till exempel Facebook, Google och Amazon, var det som innovativa utmanare som de omfamnades av konsumenterna men nu är de själva grindvakter in till den digitala världen.

Konsumenter har länge matats med bilden av valfrihet och visst finns det också en flora av varumärken. Men de faktiska ägarna är långt färre. Den industriella maktkoncentrationen har skett medan alla varit uppehållna av att diskutera förmögenheterna som samlats på hög hos världens rikaste procent.

Det ligger nära till hands att peka på utländska bolag, som nätjätten Amazon med närmare hälften av all e-handel i USA. Google har 92 procent av den internationella sökmarknaden. Facebook får vara ensam herre på täppan, och tilläts av konkurrensmyndigheter att förvärva de tänkbara utmanarna Instagram och Whatsapp.

Faktum är att tendensen är densamma i Sverige. De tre största apotekskedjorna äger 78 procent av alla öppenvårdsapotek. Tydligt är det inom banksektorn – fyra storbanker år 2006 och lika många tio år senare. Det finns uppstickare och de har dessutom ökat – kategorin »övriga svenska bankaktiebolag« har gått från 11 till 22. Till exempel grundades Marginalen och statliga SBAB bank år 2010, Bluestep år 2016, Klarna år 2017 och så vidare. Vi har sett nyhetsrubrikerna kring detta, som har formerat en verklighetsbild av att bankerna blir allt fler, men kontrollen, dominansen ligger fortfarande hos fåtalet. Dessutom, om man synar statistiken, minskade faktiskt antalet banker från 2006 till 2016 – drygt två sparbanker om året försvann. Allt koncentreras till de stora aktörerna och med en marknad splittrad – inte bara mellan sparbank och storbank, utan mellan olika kategorier; såsom private banking, bolån, fastighetskrediter, obligationer och så vidare – blir kontrollerna allt svårare att utföra för tillsynsmyndigheter.

Den framtida utvecklingen går att skåda i väst: i USA kontrollerar två bryggerier 90 procent av ölmarknaden. I Sverige har de fyra största ölleverantörerna 78 procent av försäljningen, trots att det finns cirka 350 bryggerier.

Ekonomer kan luta sig mot teoretiska förklaringar om orsakerna; marknader som konsolideras och så kallad kreativ förstörelse där förvärv och fusioner leder till att stor äter sig större.

Kapitalismen lovade fria marknader men gav oss i stället en häxblandad version där ägarmakten tillåts koncentreras alltmer hos fåtalet.

Telekomoperatörerna visar samma mönster: bredband har inte olika smaker, bara hastighet. Trots det kontrollerade de tre största aktörerna – Telia, Comhem och Telenor – tre fjärdedelar av hela marknaden år 2017.

De fyra största mobilaktörerna – Telia, Tele 2, Telenor och Tre – har 95 procent av mobilabonnemangen, enligt PTS sammanställning för år 2017.

I vissa branscher – energi, telekom, finans, flyg, tåg och så vidare – finns det olika begränsningar och inträdesbarriärer i form av krav på infrastruktur och kostnader. Somliga skulle också hävda att de stora aktörernas storlek skapar stordriftsfördelar som gör att de lättare kan konkurrera med pris.

Men de svenska storbankerna motbevisar detta: 2017 ökade storbankernas totala räntenetto – som mäter skillnaden mellan bankernas kostnader och intäkter för räntor från till exempel bolån – till drygt 120 miljarder kronor. I huvudsak utgjordes vinsten av saftiga bolånemarginaler. Konkurrensen är knappast tillräcklig.

Nuvarande situation vittnar om att kapitalismen står inför för en rejäl utmaning. I början av 1900-talet kontrollerade Rockefellers oljebolag Standard Oil över 85 procent av oljeproduktionen och försäljningen i USA. 1911 valde staten att ingripa och bolaget delades i 34 olika enheter.

Det talas allt oftare om att Amazon borde tvingas att dela upp sin e-handel och internettjänster, och att Facebook bör spinna loss Instagram. Om it-jättarna tvingas till sådana delningar kan det bana väg för något mycket större.

Emanuel Sidea, ekonomiredaktör Fokus. Läs hans artiklar här. 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera