Nyfiken och lyhörd kreatör lämnar världens scen

Text: Max Lagerbäck

Han växte upp i Stockholmsförorten Gamla Enskede. Då, på 70- och 80-talen, kunde han naturligtvis inte veta att han skulle vara med och revolutionera tv-mediet. Att hans idéer skulle förändra kanalernas programutbud i grunden. Han visste inte heller att han skulle bli upphovsman till tv-format som skulle ses av miljontals människor världen över.

Jock Millgårdh var son till den svenska journalisten Marianne Millgårdh och den legendariske amerikanske jazzmusikern och professorn George Russell (1923–2009). 

Under tonåren hade Jock siktet inställt på att följa i sin fars fotspår. Han skulle bli musiker. Han sjöng, skrev musik och startade band. Efter gymnasiet satsade han allt på musiken. Under fyra år försörjde han sig genom att dela ut morgontidningar. Resten av dagen skrev han låtar. Men det ville sig inte riktigt. Kassetterna han skickade till skivbolagen hamnade aldrig på rätt skrivbord. 

Jock siktade om. Valde att följa sin mors exempel. Han började på Journalisthögskolan. Studierna följdes av en praktik på Strix televison, en roll som utvecklingschef på Kanon tv och något senare samma position på Strix. 

De plötsliga och exempellösa framgångarna för »Expedition Robinson« 1997 ritade om tv-kartan över en natt. Realityformatet gjorde inte bara succé. Det sprängde de gamla tv-tablåerna i bitar. Plötsligt spelade vanliga människor huvudrollerna i de mest sedda tv-programmen. Tv-kanalernas tittarsiffror och lönsamhet sköt i höjden.  

Jock befann sig på rätt plats vid rätt tid. På Strix träffade han Mattias Olsson som skulle bli hans professionella partner resten av livet. Tillsammans levererade de idé efter idé. Den ena mer framgångsrik än den andra. Program som »Villa Medusa«, »Ombytta roller«, »Baren« och »Farmen«. Format som inte bara gjorde succé i Sverige utan som utgjorde själva startpunkten för den realityvåg som kom att skölja över världen. 

Tv-kanalerna skrek efter nya format. Jock och Mattias fortsatte att spruta ur sig programidéer. De startade, tillsammans med Estelle Bodén, det egna bolaget Friday tv och lanserade program som »Körslaget«, »Ensam mamma söker« och »Kockarnas kamp«. 

På hösten 2009 fick Jock chansen att förverkliga sin pojkdröm. Tillsammans med Mattias och sina respektive familjer flyttade de till Los Angeles. Till Hollywood. Där öppnade de kontor i hörnet av La Brea och Wilshire. Några månader senare kom deras i särklass största framgång. Det egna formatet »Minute to win it« köptes av, och hade premiär på, amerikanska NBC. Programmet kom sedermera att säljas till ytterligare 70 länder.

Efter ett par år i Hollywood, och efter att ha sålt Friday tv, startade trion – Jock, Mattias och Estelle – Elk entertainment. De senaste sex åren har de fortsatt att presentera nya programformat, till exempel »En ska bort«, nu aktuella »Helt Lyriskt« på Svt och »Vinnarskallar« på TV4.

Jock visade hur man genom analys och metodiskt arbete konstruerar idéer. Hur en till synes galen tanke kan förvandlas till ett tv-format. Att det faktiskt går att riva murarna mellan vetenskap, politik, kultur och underhållning.

Framgångarna förändrade inte Jock. Han förblev den han alltid varit. Nyfiken och lyhörd. Ödmjuk och snäll. Analyserande och metodisk. Han var ingen snobb. Ingen bohem. Han var sin egen. Hans koncentrationsförmåga var omvittnad, han prenumererade på The New York review of books och njöt av en fet sandwich med tonfisk och smält ost. 

Närmast Jocks hjärta fanns alltid hans älskade familj. Hans fru, hans tre barn, hans mamma. 

Det finns säkert personer som kunde uppfatta Jock som lite blyg och tillbakadragen. Som hade svårt att få ihop ekvationen om hur denne till synes lågmälde person kunde skapa så folkliga tv-program. Som blev förvånade över hur hans tystlåtenhet kunde förvandlas till välsmort säljsnack vid en programpitch.

Men varje människa rymmer många lager och Jock var ovanligt mångfacetterad. I Elvis Presley hittade han tidigt en favorit. I klassikern »Are you lonesome tonight« parafraseras Shakespeare med orden »Someone said that the world’s a stage, and each must play a part«. 

Jock Millgårdh spelade sin roll på jorden mycket, mycket väl. På familjens och sina vänners scen lämnar han ett gapande, oersättligt tomrum.