Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Ullenhag: Vi tog inte utanförskapet på allvar

Erik Ullenhag kandiderar till ordförandeposten i Liberalerna. Han lovar insatser för klimatet, tryggheten och välfärden, och medger misstag som minister.

”Jag heter Erik Ullenhag. Jag är liberal och feminist och jag kandiderar som partiledare för Liberalerna”.

Så lät det på tisdagsförmiddagen när den förre integrationsministern, i dag tjänstledig ambassadör i Jordanien, presenterade sin kandidatur. Han gjorde det genom att presentera fem fokusområden: Sveriges konkurrenskraft, skolan, klimatfrågan, välfärden och utanförskapet.

Därefter citerade han Fokus politiske chefredaktör Johan Hakelius, som i en krönika antytt att Erik Ullenhag var en liberal robot.

– Jag tror att han har en poäng i den meningen att jag kommer inte att vara överraskande när det gäller liberala värderingar, säger Erik Ullenhag.

Vad i dina ledaregenskaper blir viktiga för Liberalerna, ett parti som precis gjort sitt sämsta valresultat någonsin i EU-valet?

– Man ska alltid vara försiktig med att recensera sig själv men jag tror att jag kan bidra med en intressant politisk utveckling av partiet. Det är den hemläxan vi behöver göra. Under min tid utanför politiken har jag känt frustration när jag tagit del av det politiska samtalet, för det är inte så mycket samtal som folk som skriker och erbjuder enkla lösningar.

Han fortsätter:

– Jag tror att ett liberalt parti måste vara mer seriöst i sin idéutveckling och ibland våga tala i längre meningar och visa större eftertänksamhet, det kan jag bidra med.

Förlåt, men det låter som att du vill vara ”den vuxne i rummet”. Har inte den rollen redan mutats in av Ulf Kristersson?

– Jag kan svara på det jag tror och vill göra, jag tänker inte kandidera som partiledare på en person jag inte är. Och då tror jag att vi tillsammans i grunden har en möjlighet att möjlighet att möta saker vi pratar för lite om i Sverige, som konkurrenskraften. Vi har inget välstånd utan exportföretag som funkar, där behövs ständigt nya reformer.

– Klimatfrågan, där jag är självkritisk för att vi har lagt för lite tid, är existentiell och vi har inte en politik i paritet med det. När liberaler inte har det, då är det farligt, säger Erik Ullenhag.

I kampen om partiledarposten finns i dag fyra kandidater: Nyamko Sabuni, Erik Ullenhag, Johan Pehrson och Christer Nylander, med brasklappen att den sistnämnde sägs ha dragit sig ur rejset, enligt SVT. Krasst kan man säga att det kommer att stå mellan Ullenhag och Nyamko Sabuni. Hennes supportrar hävdar att Liberalerna har blivit ett elitistiskt parti. De hänvisar till EU-valresultatet: i 17 av 21 län hamnade Liberalerna under röstspärren. Undantagen fanns i Uppsala, Göteborg, Stockholm och Skåne.

– Vi är på väg att bli ett elitistiskt storstadsparti för akademiker och det är ohållbart, säger Mats Persson, riksdagsledamot från Lund, som öppet stödjer Nyamko Sabuni.

Erik Ullenhag kommer själv från Uppsala och har starkast stöd i bland annat Stockholm. Han håller med om att partiet i för liten utsträckning syns utanför de större städerna.

– Vi har inte varit riktigt närvarande, vi har inte presenterat en politik för hela landet. Sedan ska man i och för sig säga att ett parti som har de utmaningar vi står inför nu, ska vara stolt över där vi har röster. Vi får inte glömma bort Uppsala, Stockholm och Lund – kärnan. Men för Sveriges skull behöver vi också presentera lösningar i allt från fungerande vägar, till transportnät och digitalisering i hela landet.

Han fortsätter:

– Ska vi prata om utsatta stadsdelar så har vi pratat mycket om integration men varit för lite närvarande. Där har vi dock på ett par ställen börjat få liberala företrädare som är ganska starka.

Precis som Sabuni-företrädarna talar Erik Ullenhag om vikten av att svara på de frågor väljarna ställer kring sin vardag. Men vilka är problemen, enligt honom?

– Det beror på, Sverige är stort, men om man reser runt i landet kommer man till orter där man uppfattar att mycket läggs ner, Försäkringskassan, apoteket, bensinmacken och från början bruket. Och så har du ett politiskt samtal som handlar mer om urbanisering och vad som händer i stan, då tappar du de grupperna.

Erik Ullenhag fortsätter med att omfamna en av de mest högljudda Nyamko Sabuni-fansen: Torkild Strandberg i Landskrona. Han har det senaste decenniet gjort sig ett namn som den nya tidens kravliberal, sedan han tog makten över den tidigare S-kommunen med stöd av SD. Ullenhag minns ett möte med en skånsk socialdemokrat:

– Luciano Astudillo sa till mig en gång att ”Erik, vi berättar fel berättelse om Malmö”. Vi berättade mycket om kunskapsstaden, IT-företagen, Möllevångstorget. Men glömde bort att berätta om varvet och industrin, vilket gjorde att vi riskerade att tappa människor. Torkild inleder nästan varje tal om sin uppväxt med fabriksvisslan som berättade att pappa var på väg hem.

– Om du dyker upp i Landskrona och säger att allt det där är dåtid, det gäller inte nu, och inte visar respekt för historien, då riskerar du att förlora människor, säger Erik Ullenhag.

Berättelsen om Torkild Strandbergs framgångar är olika beroende på vem i Landskrona man frågar. Hans kritiker hävdar att den förlösande valrörelsen 2006 starkt kretsade kring invandring och trygghet, samt en retorik om en stad som var förlorad. Dessutom, påpekar de, behåller han makten med hjälp av Sverigedemokraterna, något som Liberalerna på riksnivå generellt inte jublat åt genom åren.

– När det gäller att bygga maktinnehav med hjälp av Sverigedemokraterna så tror jag inte på det. Men vi har en kommunal företrädare som har gått från 3-4 procent till 35 procent, och jag kommer aldrig gå med på att säga att Torkild Strandberg inte har levererat liberala lösningar på de samhällsproblem människor har sett. En sak där jag har ändrat inställning kring är att polisen tyvärr behöver mer verktyg. Vi behöver mer möjligheter att skapa trygghet, det är ett jättebekymmer när rättsstaten inte fungerar.

Hur tycker du att man på riksnivå ska hantera Sverigedemokraterna?

– Min ingång på riksnivå är att vi ska inte samarbeta eller bygga regeringsmakt som står väldigt långt ifrån oss, det blir inget bra. Jag har en brinnande övertygelse i kampen mot främlingsfientlighet och intolerans. En del av den här bristande framtidstron bygger också på att nationalistiska krafter spelar på den.

– Sedan tycker jag att Liberalerna och flera andra partier i Sverige har lagt för mycket tid på vad vi är mot. Väljarna förväntar sig att vi ska berätta om vad vi är för. Får vi igenom liberal politik i riksdagen ska vi vara glada för det, det är vårt ansvar.

Erik Ullenhag lyfter fram att han som integrationsminister i Fredrik Reinfeldts regering var en av de första politikerna i Sverige att ta debatt med Jimmie Åkesson.

– Då hade vi en konstig diskussion i Sverige om det ens var rätt att debattera med detta parti. Jag tycker att vi har trampat snett där.

Vilket ansvar har du, som tidigare var integrationsminister, för att folk oroar sig för sin trygghet i dag?

– Det fanns saker jag var väldigt stolt över som minister, som genomförandet av omläggningen där jobb gick före bidrag och fokus på svenska. Det var kritiserat när det genomfördes men ligger fast. Jag är också stolt av det arbete jag fortsatte efter Sabuni med förändringar i föräldraförsäkringar, men också att vi stod upp för öppenheten och toleransen.

Erik Ullenhag fortsätter:

– Sedan tycker jag att vår regering då inte tog utanförskapet på allvar när det gällde utsatta stadsdelar. Jag försökte, jag flyttade kontoret till Rinkeby, Rosengård och Göteborgs utsatta förorter, för att sätta fokus på att detta är Sveriges största sociala utmaning. Sedan hade jag inte alla verktygen och borde kanske ha drivit på det ännu hårdare, och tidigare lyft frågor om allt från polisnärvaro till den bristande tryggheten.

Varför ska man lita på dig nu?

­– Man får lyssna på det jag säger och vad man har för konkreta förslag, sedan får man göra en bedömning om man tror att det är bra idéer. Man ska också komma ihåg när det gäller Rinkeby och Rosengård att allt inte är svart eller vitt, men får du inte ordning på tryggheten får du inte ordning på något annat heller.

Är 73-punktsprogrammet med den rödgröna regeringen säkert under din ledning?

– Liberalernas utgångspunkt under min ledning är att programmet hålls samman. Sedan är det alltid så att när det är fyra partier inblandade så kan jag inte svara för de tre andra. Jag tror människor förväntar sig att någon ordning måste det vara på ett parti, har vi nu ingått detta och betalat ett politiskt pris så har vi ett ansvar att följa det.

– Sedan är det positivt att det i avtalet finns en rad liberala reformer som jag tror på, säger Erik Ullenhag.

Vem är din liberala förebild?

– Det finns flera men ska jag lyfta någon så är det Barbro Westerholm. Det samhällsengagemang hon har haft i decennier, där hon ibland har lyft frågor i enorm motvind, det är imponerande. Det handlar om allt ifrån kampen för fri abort till att avskaffa homosexualitet som sjukdom.

Hur ser du på att abortfrågan har blossat upp i den politiska debatten på nytt?

­– Jag är rätt bekymrad om abortfrågorna får en tillbakagång. Vi vet att abort försvinner inte utan att vi får en massa olagliga aborter i stället. Det är en av de absolut viktigaste jämställdhetsfrågorna, att kvinnor har rätten att bestämma själv.

– Jag har i min roll som diplomat lyft frågan och det är inte alltid jättelätt. Får man då en backlash i USA och Sverige, vilket jag i och för sig inte tror, så blir det svårare internationellt.

Hur ser du på att dina gamla kollegor från allianstiden, KD, agerar som Lars Adaktusson i Europaparlamentet?

– Det är en typ av fråga som historiskt sett har skapat problem för det som tidigare hette borgerligt samarbete. Man ska i grunden akta sig för ”röda linjer” men ska man säga en fråga som för Liberalerna under min ledning skulle vara en röd linje så är det att vi aldrig ska medverka till att inskränka aborträtten.

Kristdemokraterna pratar inte om att inskränka aborträtten, däremot bland annat om ansvarsfrihet, att barnmorskor ska få slippa vara med vid aborter. Skulle du markera även mot sådan retorik i ett nytt allianssamarbete?

– Ja. Samvetsfrihet är en konstig grej, jag har aldrig begripit varför man ska söka jobb man inte vill ha eller utföra. Jobbar du i vården finns det väldigt mycket annat att jobba med. De här frågorna är ofta snarare att man driver ett abortmotstånd. Det skulle vara en svår fråga vid ett närmare allianssamarbete igen, säger Erik Ullenhag.

 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera