Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Bäst att leva

Kultursatsar ur motgångar

Fritidsgårdar, biblioteksrustning och karnevaler – men vad gör det för integrationen i Trollhättan?

När Saab för åtta år sedan lade ner biltillverkningen i Trollhättan och omkring 3 000 personer förlorade jobbet gick också den klassiska industrikultur som länge symboliserat orten i graven. Fyra år senare utsattes grundskolan Kronan för ett rasistiskt hatbrott av en maskerad man som dödade en elev och två lärare.

Trots att staden fått sina törnar har folkmängden ökat stadigt de senaste 15 åren och hade i slutet av december förra året vuxit till 58 728 invånare. 

I Fokus årliga kommunrankning Bäst att leva hamnar staden dessutom i topp när det gäller kulturkostnad per invånare, som 2017 låg på 1 442 kronor, vilket är mer än 1 000 kronor över rikssnittet.

Kommunstyrelsens ordförande Paul Åkerlund (S) är inte överraskad.

Den styrande majoriteten (S, MP och V) har medvetet satsat på kultur och föreningsliv, som att se till att ha fritidsgård i varje stadsdel, framhåller han, och är övertygad om att majoritetens kulturpolitik rent av har ett samband med befolkningsökningen.

– Om människor har en bra fritid skapar det trivsel i staden, man stannar kvar.

Men Trollhättan sticker ut, inte bara när det gäller blomstrande kultur. Trots att där inte bor fler invandrare än i andra, liknande städer tillhör Trollhättan de mest segregerade kommunerna i landet. Personer med invandrarbakgrund är samlade i några få områden, till exempel i Kronogården.

Att bryta segregation handlar framför allt om jobb, inte om kultur, konstaterar Paul Åkerlund, men tror ändå att vissa kultursatsningar kan bidra till att överbrygga glappen mellan kvarteren. I de södra stadsdelarna har man exempelvis arrangerat karnevaler och försökt få med utomnordiska barn i olika aktiviteter. Kommunen ger också barn och unga i förorten möjlighet att lära sig spela och sjunga i lokaler i närheten av sin hemmiljö, i stället för att åka till centrum.

Oppositionsrådet Peter Eriksson (M) ger dock inte mycket för den styrande majoritetens kulturpolitik. Visst har de satsat på Kronan, en skola som även rymmer olika former av kulturverksamheter. Men det är bara människor som bor i närliggande område som går på Kronan, medan andra unga håller till på N3, en kulturskola i centrum, menar Peter Eriksson.

– Kronan har blivit en helig ko bland de styrande. Men det vore bättre för integrationen om unga träffades på ett och samma ställe. 

Är det inte just vid Kronan som kultursatsningar bäst behövs?

– Jo, men det får inte unga att mötas över stadsdelsgränserna. Därför är det fel att flytta verksamhet från N3 till Kronogården. 

Även mångmiljonrenoveringen av stadens huvudbibliotek i Folkets Hus inför Trollhättans 100-årsjubileum för ett par år sedan har fått oppositionen att starkt ifrågasätta den styrande majoritetens kultursatsningar. Eftersom renoveringen skulle leda till högre hyra för den privata föreningen Folkets Hus kulturhus, som äger lokalerna, valde staden att bekosta renoveringen med skattepengar, men utan upphandling. Att offentliga medel bekostar föreningens verksamhet är illa nog, resonerar Peter Eriksson. 

– Att man dessutom gör sådant utan upphandling och anbud frångår alla principer som vi jobbar med.

Paul Åkerlund försvarar sig med att Folkets Hus har en egen förening och själva bestämmer hur de vill upphandla. Protesterna mot Folkets Hus bottnar i något djupare än själv sakfrågan, hävdar han.

– Folkets Hus tillhör arbetarrörelsen och har blivit ett rött skynke för stora delar av oppositionen.

Trollhättans kulturbudget, som har ökat stadigt det senaste decenniet, utgör 4 procent av kommunens totala budget. Under 2018 gick kommunen dock med 14 miljoner kronor i underskott, och även om resultatet de senast föregående 22 åren har varit positivt, vågar Paul Åkerlund inte tro på utökade kultursatsningar framöver. Var tredje region och var fjärde svensk kommun gick med underskott 2018, enligt Sveriges kommuner och landsting (SKL) som i sin senaste ekonomirapport för ett par veckor sedan varnade för såväl ökande kostnader som höjd skatt. Paul Åkerlund säger sig därför vara glad om kommunen får behålla den nivå på 150 miljoner kronor som Trollhättan årligen lägger på kultur och fritid. 

En annan mindre kommun som oväntat utmärker sig på kulturområdet i Fokus rankning är Bromölla i östra Skåne, som hamnar på fjärde plats när det gäller antalet biobesök per invånare (3,6).

Förklaringen är Filmpalatset, en biograf från 1955 som vd och ägare Thomas Jönsson varsamt har renoverat. Filmpalatset, som bara har en salong, lockar omkring 40 000 besökare om året, även från platser några mil bort.

Thomas Jönsson har sedan han öppnade biografen för 36 år sedan haft upp- och nedgångar när det gäller antalet biobesökare, och jämfört med den absoluta besökstoppen är siffrorna i dag halverade. Men han har aldrig upplevt att biopubliken sviker helt.

– Biografens död inträffade aldrig, säger han till Fokus. 

Kommunen nöjer sig dock inte med att stoltsera med ett högt antal biobesökare, utan har nu ansökt om medel för att låta skolelever jobba aktivt med film som konstform. Film har inte haft så hög status i skolorna, menar Pernilla Tomasson, kultur-och bibliotekschef.

– Men tar man för givet att eleverna får mycket av det ändå. Men vi vill att de ska kunna lära sig exempelvis filmanalys och att producera, inte bara konsumera film. 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera