Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Bäst att leva / Inrikes

Norrbottens pärla

Jokkmokk utmärker sig – men demografin hotar den positiva utvecklingen i kommunen.

I en affärslokal i Jokkmokks gamla centrum håller Stoorstålka till. Den som öppnar dörren och stiger in möts av sjalar, tröjor och allehanda inredningsprylar som brickor och grytunderlägg.

Lagom till den traditionella vintermarknaden i februari kunde ägarna Per Niila Stålka och Lotta Stoor fördubbla butiks­ytan.

– Det är grymt. Innan fick vi inte in mer än 25 personer i lokalen och det var saker överallt.  Nu finns det mycket mer plats härinne och det är lättare att röra sig, berättar Lotta Stoor.

– Under marknaden blev det ändå så trångt att det i praktiken blev »en in, en ut«, tillägger Per Niila Stålka.

Produkterna som Stoorstålka designar och säljer hämtar inspiration i den samiska formtraditionen, vilket avspeglar sig i färger och mönster.

Som så många andra företag kom det till för att grundarna tyckte att det behövdes. Lotta Stoor och Per Niila Stålka saknade en affär med snygga vardagsgrejer som »talar samiska«. De ville att samisk design skulle breddas, att det skulle finnas en plats också för t-tröjor, partykjolar och skärbrädor.

– Stoorstålka ska vara ett samiskt varuhus i miniformat, förklarar Lotta Stoor.

Paret lärde känna varandra i den samiska föreningen i Stockholm, där de bott större delen av sina liv. Båda var egna företagare, Per i it-branschen och Lotta inom design och sömnad.

För sex år sedan flyttade de till Jokkmokk och tog Stoorstålka, som då endast var en webbshop, med sig. Tanken var att de skulle fortsätta att fokusera enbart på nätet.

– Men så sprang vi på den här lokalen och då kunde vi inte hålla oss ifrån att starta en butik också. Att det är förhållandevis låga hyror i Jokkmokk gjorde att vi vågade prova, säger Per Niila Stålka.

Under åren i Jokkmokk har företaget vuxit snabbt, det omsätter i dag knappt 8 miljoner kronor och försörjer fem personer. Utöver affärslokalen har företaget en stor ateljé och fotostudio där Per Niila Stålka och Lotta Stoor försöker tillbringa så mycket arbetstid som möjligt.

– Vi vill ha tid att ta fram nya produkter och jag tycker vi blir bättre och bättre på att vara i ateljén, säger Per Niila Stålka.

Större delen av omsättningen kommer från nätshoppen, men affären fungerar som »flaggskeppsbutik« för varumärket. Att det är fullt ös i butiken under Jokkmokks marknad är självklart, men även sommartid kommer det mycket folk. Jokkmokk är en plats som många passerar och har med åren blivit samernas kulturella centrum i Sverige.

– Ambitionen är att de som kommer till Jokkmokk bara måsta stanna till hos oss, berättar Lotta Stoor.

En knapp kilometer bort, i en fabrikslokal ett stenkast från den lilla Talvatissjön, finns kosmetikatillverkaren C/O Gerd. Företaget drivs av syskonen Anna-Lena Wiklund Rippert och Johan Wiklund.

Ett decennium efter starten i en källarlokal i Jokkmokk omsätter de 13 miljoner kronor och har ett tiotal anställda. Varumärkets ekologiska skönhetsprodukter, till stor del baserade på bär från skogarna och myrarna i inlandet, finns på spa­anläggningar, kryssningsfartyg och lyxhotell i hela världen. Den största marknaden utanför Sverige är Japan.

– Vi ser att intresset för ekologiska produkter ökar väldigt snabbt. Det finns hur mycket som helst kvar att göra, säger Anna-Lena Wiklund Rippert.

Ett företag för samisk design, ett som tillverkar skönhetsprodukter. Bolagen står för en relativt liten del av arbetsmarknaden i Jokkmokk, men tillsammans är de tämligen träffande exempel på varför Jokkmokk går bra, i synnerhet i jämförelse med andra kommuner i landet med liknande förutsättningar.

Både Stoorstålka och C/O Gerd är relativt nya som företag. Och de är inte ensamma i Jokkmokk. Enligt Svenskt Näringslivs årliga mätningar har kommunen den sjunde högsta nyföretagsamheten i landet och den tolfte bästa överlevnadsgraden.

Många av företagarna är dessutom kvinnor. Jokkmokk är tredje bäst i landet med 24 procent kvinnliga företagsledare, betydligt över rikssnittet på 16 procent.

Så där fortsätter det.

Den totala arbetslösheten var i april 5 procent, klart bättre än i riket i övrigt. Definieras arbetslöshet på det gamla sättet, där enbart den öppna arbetslösheten räknas, så handlar det bara om några dussin människor som går utan sysselsättning i kommunen.

Nationalekonomer skulle säga att Jokkmokk i princip inte har någon arbetslöshet.

Följaktligen utmärker sig inlandsorten i Fokus årliga kommunrankning i grenen »Arbetsmarknad och inkomster« och hamnar på plats fem av landets samtliga kommuner.

– Sedan de tuffa åren på 1990-talet har vi jobbat aktivt med nyföretagarverksamhet, vi har jobbat långsiktigt i många år med det. Vårt mål är att uppmärksamma alla som vill göra en investering i Jokkmokk, säger kommunalrådet Robert Bernhardsson (S).

Vad som är hönan och ägget är som alltid svårt att avgöra, men den som frågar en företagare i Jokkmokk om hur det är att verka på orten får sannolikt svaret att det är ganska lätt.

Ansökningar om att få bygga ut drar sällan ut på tiden, säger de. Politiker och tjänstemän upplevs som lyhörda.

– Det råder ett företagsvänligt klimat här i Jokkmokk, så upplever vi det. Under våra tio år har det alltid varit korta beslutsvägar, det är lätt att få tag på rätt personer. Man får den uppbackning av kommunen som behövs, säger Anna-Lena Wiklund Rippert, vars C/O Gerd byggde ut sin fabrik 2018.

Stoorstålka har inte haft mycket att göra direkt med kommunen, men upplever ändå ett stöd lokalt.

– Det känns som att vi är viktiga, att folk tycker att vi gör något bra. Folk är positiva, vilket känns bra när man lägger ner mycket jobb, säger Lotta Stoor.

Stoorstålka och C/O Gerd är långt ifrån ensamma om att ha vågat satsa och på kort tid lyckas som företagare i Jokkmokk.

Den prisbelönta matproducenten Jokkmokkskorv har vuxit snabbt det senaste decenniet och har i dag 25 anställda. Jokkmokksbaserade Lapplands elnät har flerdubblat sin omsättning de senaste tre åren och är ett av de snabbast växande företagen i Norrbotten. Den största delen av tillväxten kommer från vindkraftsparkerna i Norr- och Västerbotten, en näring som blir allt viktigare i inlandet.

Flertalet företag är små. Många Jokkmokks-bor kombinerar en anställning med ett eget företag inom exempelvis besöksnäringen eller något hantverk.

– Det finns en tradition av att vara lite påhittig, att skapa sina egna arbetstillfällen, man är lite multikonstnär och gör flera saker, säger Per Niila Stålka.

Att arbetslösheten är låg i Jokkmokk beror givetvis inte bara på de många mindre företagen. Lule älv är Sveriges mest reglerade vattendrag och Vattenfall sysselsätter ungefär 130 personer.

Kommunen har också ett gynnsamt läge med bara tio mil till Gällivare.

– Det gör att många pendlar till jobben i gruvindustrin, säger Robert Bernhardsson.

Två dörrar från Stoorstålkas butik har en tidigare affärslokal tagits över av Anders Sunna. Den uppmärksammade konstnären kommer ursprungligen från Tornedalen och flyttade till Jokkmokk efter studierna på Konstfack i Stockholm.

– Ju längre upp i landet man kommer desto billigare blir lokalerna. Fördelen med att bo i Jokkmokk är att det är lätt att jobba här, man får mycket gjort. Vill jag däremot titta på konst så får jag åka någon annanstans, säger han.

Anders Sunna är uppbokad hela 2019 och stora delar av 2020 och när Fokus kommer på besök är nästa deadline några dagar bort. Han ligger på golvet i en kåta som han byggt upp i ateljén. När verket är klart ska det transporteras till den internationella konstbiennalen Open art i Örebro.

Redan nu går det att se motiven, målade i starka färger, avteckna sig på kåtans innerväggar. Det är vattenkraftverk som dämmer upp älvarnas vatten och gruvmaskiner som forslar bort malm, varvat med renar och renskötare som trycks undan.

Anders Sunnas konstverk återvänder gång på gång till den infekterade konflikten om naturresurser och behandlingen av Sveriges ursprungsbefolkning, samerna. Det räcker med en snabb glimt av det ännu inte färdigställda verket för att förstå att Anders Sunna är arg, en känsla han delar med många och som ingen samtida makthavare kan bortse ifrån.

Den dagsaktuella politiken i Jokkmokk präglas av samma grundkonflikt. Det brittiska gruvföretaget Beowulf vill börja bryta järnmalm i Kallak, ett par mil väster om tätorten.

Planerna delar kommunen.

En grupp menar att gruvan är nödvändig om Jokkmokk ska kunna växa. Andra anser att naturintressen väger tyngre och att besöksnäringen på lång sikt erbjuder bättre utvecklingsmöjligheter för kommunen.

Gruvkonflikten gjorde att den lokala regeringsbildningen i Jokkmokk tog månader. S och V kunde regera vidare först efter att en sverigedemokrat blev politisk vilde.

Var man än står i gruvfrågan, eller i andra konflikter kring naturresurser, kommer ingen politiker i Jokkmokk undan en grundläggande fråga: demografin.

Det föds färre människor än det dör.

Andelen arbetsföra människor i kommunen minskar.

– Att vi har så låg arbetslöshet beror delvis på att många har lämnat arbetsmarknaden och gått i pension, säger Robert Bernhardsson krasst.

Fler människor i arbetsför ålder måste vilja bo i Jokkmokk, det är en överlevnadsfråga för kommunen. Robert Bernhardsson ser, utöver gruvan, förnybar el som en stor framtidsbransch. Vattenkraften och vindkraften är viktiga redan i dag, men kommunalrådet tror att företag framöver kommer att etablera sig i kommunen på grund av tillgången till ren energi.

– Vi jobbar för att få fler attraktiva arbetsplatser i kommunen för att på så vis få fler i arbetsför ålder att flytta hit, säger Robert Bernhardsson.

Intressanta jobb räcker inte för att en ung person ska vilja flytta till en plats. Ekonomiprofessorn Charlotta Mellander, som forskar om regional utveckling, brukar säga att nutidsmänniskan lockas mer av en spännande plats än av de jobb som erbjuds.

Jokkmokk har tagit fasta på det och satsar mycket pengar på kultur- och fritidslivet i kommunen. Det är möjligt tack vare den ersättning som kommunen får för vattenkraftverken i Lule älv.

– På samma sätt som det finns undersökningar som visar att det finns en stark koppling mellan körsångare och nyföretagande tror jag att fritidsliv och kulturliv skapar en bra grund för människors engagemang och trivsel på platsen, säger Robert Bernhardsson.

Jokkmokk omges av vidsträckta tallskogar, älvar och stora sjöar. Liftanläggningen i Kåbdalis erbjuder utförsåkning av hög klass, och flera landslag brukar träna där inför världscupspremiären i finska Levi i november. I väster reser sig fjällen och Kvikkjokk, porten till Sarek, ligger i kommunen.

Miljön och de natursköna omgivningarna är utan tvekan ett av Jokkmokks främsta argument i konkurrensen om arbetskraften.

Lotta Stoor och Per Niila Stålka behöver inga övertalningskampanjer. Paret lämnar ogärna Jokkmokk.

– När vi flyttade hit trodde vi att det skulle bli många resor till Luleå och Gällivare, men det blir kanske en gång om året, säger Lotta Stoor.

De är kända på orten för att vara ute på cykel eller spark i naturen runt Jokkmokk på nästan all ledig tid.

– Jag tycker det är helt fantastiskt att ha skogen bakom knuten med stigar, leder och elljusspår. Luften är härlig och livet är så extremt okomplicerat. Vi känner inte riktigt igen oss i de domedagsprofetior som vi får höra, säger Per Niila Stålka.

Demografin har dessutom förbättrats genom Pers 20-årige son Johan som lockats att flytta hit från Stockholm för att jobba i företaget. Han ska bland annat se om det går att hitta nya marknader för Stoor­stålkas produkter, och först ut är Danmark.

– Det finns lågt hängande frukter som vi inte plockat ännu. Det finns mycket kvar att göra, säger Per Niila Stålka.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera