Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Minnesord

Matts Jutterström

Matts Jutterström, ordförande för Pappersindustriarbetareförbundet, avled den 11 maj, 58 år gammal.

Det var på Iggesunds pappersbruk som det började för Matts Jutterström. Pappa jobbade på fabriken och mamma blev tjänsteman på dess byggnadsavdelning. Matts började på bruket han också, som 17-åring. Där arbetade han kvar i 27 år, som diversearbetare, i utlastningen, som kokare, som bestrykare, som rullare och på rangerbangården.

Matts Jutterström var uppvuxen i ett fackligt och politiskt engagerat hem. Redan på högstadiet var han med och bildade en SSU-klubb, och när han började på bruket var det självklart för honom att gå med i facket. Matts har berättat att det inte minst var politiken som lockade honom till fabriken. Det var där de politiska diskussionerna fördes på 70-talet. Matts och hans kamrater diskuterade makten över arbetet och en decentraliserad demokratisk socialism. 1978 reste avdelningen till Jugoslavien för att studera de arbetarråd som växt fram i vad som ibland beskrevs som världens enda socialistiska marknadsekonomi. När de kom hem förhandlade de fram ett avtal med bolaget om arbetarråd. De fick vara med och budgetera på avdelningarna och cheferna måste alltid gå till avdelnings­rådet innan något kunde genomföras.

Matts åkte på SSU-kongress och engagerade sig i kommunpolitiken i Hudiksvall, en viktig skola i praktiskt politiskt arbete. Han bildade familj och blev omskriven i lokaltidningen då han som manlig industriarbetare 1986 tog föräldraledigt. För Matts var det redan då en självklarhet att dela på ansvaret för barnen.

Han blev också alltmer engagerad i det fackliga arbetet, och han trivdes nog bättre med det än med politiken. Som facklig förtroendeman kunde han arbeta nära dem han representerade, med vardagsnära frågor som löner och arbetsvillkor. 1996 blev han ordförande i avdelningen, ett uppdrag han hade tills han 2005 började som förhandlingsombudsman på förbundskontoret i Stockholm.

Matts Jutterström var en erkänt skicklig förhandlare som mötte stor respekt, även från motparten. De som diskuterade med honom i en förhandling kan berätta hur han var hård när det gällde att stå upp för Pappers medlemmar men samtidigt en pragmatiker som ville försöka hitta förnuftiga lösningar som båda sidor kunde acceptera.

2014 blev han ordförande för hela Pappersindustriarbetareförbundet och blev ledamöt i LO:s styrelse. Det kommer att kännas tomt och konstigt att inte längre få höra hans ideologiska brandtal om det politiska läget, om att partiet borde skärpa sig, om las eller om vad vi borde ta upp på nästa kongress.

Matts Jutterström var med om en lång resa, från pappersbruket i Iggesund till styrelserummet i LO-borgen. Men han glömde aldrig varifrån han kom. Det gick att ta Matts ur Iggesunds pappersbruk men det gick aldrig att ta Iggesunds pappersbruk ur Matts. För honom handlade det fackliga arbetet alltid om medlemmarna. I en av sina krönikor i Dagens Arbete skrev han om dem, om Sveriges pappersarbetare:

»Hjälteinsatser kanske inte är det första man tänker på när man kliver in i en fabrik, men jag ser hjältar varje gång jag besöker en arbetsplats. Pappersarbetarna drar spets, löser utskott, tar upp en plugg i en massaledning, tar reda på en fastkörning i ett renseri, spolar massa i ett blekeri, lossar en bil och lastar en container, renoverar en växellåda och gör en felsökning i ett pannhus, och det är det som är hjältedåden, varje dag och natt, runt om i våra fabriker.«

Det var i mars i år som Matts  meddelade att han inte skulle ställa upp för omval. Han hade drabbats av cancer, sjukdomen som den 11 maj ändade livet för arbetargrabben från Hälsingland som aldrig glömde sitt ursprung. Han blev 58 år.

Vi skulle ha träffats den helgen, Matts och jag. Han skulle på en reggaefestival och hade tänkt åka förbi hos mig med husbilen. Men det gick fort på slutet, alldeles för fort. Matts lämnar ett enormt tomrum efter sig i svensk fackföreningsrörelse. Han var en bra kompis och en pålitlig arbetskamrat. Han var ombudsmannen, den facklige förtroendemannen, i ordets allra bästa och finaste bemärkelse. Jag saknar honom djupt.

– Karl-Petter Thorwaldsson

LO-ordförande

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera