Popmusikal i stackato

Text: Nina van den Brink

Bild: Triart

Elvaåriga Moa älskar musik och vill ställa upp i en låtskrivartävling. Förutsättningarna är goda, hon är dotter till två musiker och går i en skola med musikinriktning. Men hennes lärare vill att hon ska fokusera på skalor och hennes pappa, konsertpianisten Anton Widebeck, tycker inte att man ska tävla i musik.

Tiden har sprungit ifrån Anton och han får inte ens några flamsiga kapellmästaruppdrag för tv längre. För att klara familjens utgifter så pantsätter han instrumenten, och omintetgör därmed Moas möjligheter att skriva en låt till tävlingen.

»A music story« är en popmusikal och familjefilm med både manus och regi (tillsammans med Anna Maria Joakimsdottir-Hutri) av pianisten och låtskrivaren Anders Widmark, som dessutom spelar en av huvudrollerna som Anton. Filmen är en utvecklingsberättelse för hela familjen Widebeck. Medan Moa söker möjligheterna att förverkliga sina unga drömmer, så söker mamman som är sångerska och sångpedagog att finna sin egen röst, och pappan sätt att förnya sin musik. Samtidigt är den en enkel kärlekssång till musikens kraft och gemenskap; enkel både som i klar och ren och som i utan undertext och med övertydliga budskap, till exempel om hur musiken misshandlas som handelsvara. Det är inte lätt att få in budskap i filmer utan att döda dem som konstverk. Den snudd på fostrande tonen till en ung generation som håller på att förlora sina musikaliska själar i tv-shower som Idol och Xfactor, går ändå i mål som en integrerad del av filmens handling, och balanseras av att Moa själv representerar en motsatt syn.

Anders Widmark beskriver själv filmen som världens längsta musikvideo, men den är snarare ett smörgåsbord, där Anders Widmark visar upp sitt musikaliska kunnande i hela sin bredd. Här finns hiphop, klassisk musik, pophits, psalmer, visor; framfört av en rad olika personer som passerar i filmen: ett butiksbiträde, en lärare, en taxichaufför, en ölbryggare. Låtarna kommer in lite på måfå, utan större bäring på handlingen, med några lysande undantag. Det går, för att låna en musikalisk term, i stackato. Men som de sjunger! Victoria Rönnefall, som spelar Moa, har en röststyrka och en renhet i tonen som utan problem matchar Helen Sjöholms (i rollen som Moas mamma), som hon sjunger duett med. Däremellan sjunger hon pop inspirerad av artisten Ace Wilder, som också har en liten roll att spela. Anders Widmark själv sjunger en av musikalens finaste lovsånger till musiken, »A simple song«, i duett med Victoria Rönnefall.