Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Detta har hänt: Kravaller för demokrati i Hongkong

Våldsamma protester skakar den forna kronkolonini grunden.

Första måndagen i augusti avfyrade polis 800 patroner tårgas och grep 148 personer för upplopp och våld mot tjänsteman. Detta sedan maskerade demonstranter attackerat flera polisstationer med stenar och hemmagjorda brandbomber. Tidigare samma dag hade drygt 200 flygavgångar ställts in, samtidigt som tunnelbana och vägnät lamslogs av en generalstrejk.

Scenerna är inte från Caracas eller Khartum utan från Hongkong; en stad som för bara ett par årtionden sedan var känd som Asiens säkraste, med politiska och civila rättigheter som var unika för regionen.

Men sedan början av juni har stadens motsättningar yttrat sig i regelbundna protester, ofta med hundratusentals deltagare. Gatuslagsmål, gummikulor och massarresteringar har blivit allt vanligare inslag ju längre oroligheterna pågått.

Utlämningsavtalet som startade demonstrationerna beskrivs av kritiker som ett slags sista spik i kistan för de friheter som ännu skiljer Hongkong från fastlands­kina. Därför blev reaktionen stark när det under våren uppdagades att regeringschefen Carrie Lam avsåg att rusa lagen genom en parlamentarisk bakdörr utan sedvanlig transparens och diskussion. Lagförslaget innebar att Hongkongbor, misstänkta för brott, skulle kunna överlämnas till Kinas rättsystem.

Den 9 juni gick en miljon av stadens invånare man ur huse för att protestera mot utlämningsavtalet. En vecka senare tågade två miljoner hongkongeser – över en fjärdedel av befolkningen – mellan skyskraporna i stadens centrala delar. Detta sedan Carrie Lam meddelat att avtalet skjutits upp tillfälligt, vilket bland annat New York Times beskrev som Kinas största politiska reträtt sedan Xi Jinping tog makten 2012.

Hongkong var förvisso aldrig någon demokrati under brittiskt styre heller. Men invånarna åtnjöt  mötes-, yttrande- och organisationsfrihet när staden överlämnades till Kina den 1 juli 1997. Domstolarna var fristående och vid lärosätena rådde akademisk frihet. Vid överlämningen garanterades staden en fortsättning av dessa alldeles särskilda rättigheter fram till år 2047, enligt devisen »ett land, två system«. Peking skulle blott hantera försvars- och utrikespolitik. Hongkong fick en egen grundlag med slutmålet att regeringschefen ska utses genom fria val.

Många invånare upplever tvärtom att deras rättigheter har urholkats under kinesiskt styre. I Reportrar utan gränsers årliga index för global pressfrihet har Hongkong rasat från plats 18 i världen år 2002, till plats 70 i år – just efter El Salvador. Enligt den amerikanska tankesmedjan Freedom house har Hongkong nu sämre politiska och civila friheter än länder som Indonesien och Filippinerna.

Om militär sätts in mot demonstranter kan viktiga investerare fly området. FOTO: AP

Årsdagen för överlämningen till Kina är en traditionell dag för protester i Hongkong. I år tog sig över en halv miljon demonstranter ut på gatorna den 1 juli, vilket var tio gånger fler än i fjol och det största antalet någonsin sedan överlämningen ägde rum.

Nu ändrade hela proteströrelsen också karaktär från mestadels fredlig till upptrappade våldsamheter från båda sidor. Efter långdragna sammanstötningar med polis redan tidig morgon, så stormade ett par hundra demonstranter parlamentet. Delar av byggnaden vandaliserades och den brittiska kolonialflaggan hängdes upp i kammaren.

»Det var ni som lärde oss att fredliga protester inte fungerar«, var ett av budskapen i graffiti när demonstranterna hade lämnat parlamentet. Det kan spåras till den så kallade paraplyrevolutionen hösten 2014, då demonstranter ockuperade delar av Hongkong 79 dagar i sträck. Då trodde få att Hongkongs civilsamhälle skulle orka resa sig efter de resultatlösa demonstrationerna. Men i stället har erfarenheterna format en större och långt mer besvärlig rörelse.

Protesterna som äger rum nu arrangeras via slutna chattgrupper och sociala medier. Det talas om en slags »gerillataktik« från demonstranterna, som uppehåller sig på flera platser samtidigt och därmed försvårar polisens arbete. Bilder som påminner om en krigszon har regelbundet kablats ut från Hongkong. I den tropiska hettan har maskerade demonstranter byggt blockader på stadens trånga gator, bara för att samma kväll få dem raserade av alltmer irriterade kravallpoliser framryckandes i moln av tårgas.

Insatserna höjdes ytterligare den 21 juli. Då gick ett hundratal män i vita tröjor bärsärk vid tunnelbanestationen i Yuen Long i norra Hongkong. Misstänkta demonstranter attackerades urskillningslöst med järnrör och bambukäppar. Minst 45 personer hamnade på sjukhus, bland annat en gravid kvinna. Att myndigheter hyr in lokala gangstergäng för att utföra våldsamma uppdrag är en vanlig metod på det kinesiska fastlandet. Efter paraplyrevolutionen 2014 avslöjades att ligister fått betalt för att attackera deltagare även i Hongkong.

Samtliga 23 personer som greps i Yuen Long har kopplingar till Hongkongs triader. Kvällen den 21 juli läckte ett videoklipp där en parlamentariker, känd för sin lojalitet gentemot Peking, tackade de vitklädda männen för ett väl utfört arbete. Dessutom tog det 40 minuter för polisen att ta sig till platsen, upprepade samtal till trots.

Hårdföra metoder har resulterat i sympati med aktivisterna. Till exempel arrangerades ett slags generalstrejk första måndagen i augusti, där 350 000 personer enligt Confederation of Hongkong trade unions medverkade genom att sjukanmäla sig eller på andra vis inte dyka upp till arbetet. Strejken innefattade bland andra offentliganställda, bankarbetare och personal vid Disneyland.

I augusti genomförde också anställda inom rättsväsendet sin andra protest­marsch sedan oroligheterna startade. 3 000 svartklädda advokater och annan juridisk personal gick genom staden med upp­maningar om bland annat ett slut på vad man anser vara »politisk förföljelse« av demonstranterna.

Eftersom proteströrelsen saknar ledare varierar även deltagarnas ambitioner. Online och under demonstrationer har dock en lista med fem krav cirkulerat som snart sagt alla demonstranter verkar ställa sig bakom. Dels ett komplett tillbakadragande av utlämningsavtalet med Kina. Dels att protesterna måste beskrivas i andra termer än »upplopp«, och att alla demonstranter som hittills arresterats ska släppas fria.

Man vill också tillsätta en oberoende kommission för utredning av polisbrutalitet. Slutligen vill man upplösa det nuvarande parlamentet och senast nästa år införa allmän rösträtt, inklusive val av ny regeringschef.

»Om vi brinner så brinner ni med oss« är en slogan som de senaste veckorna allt oftare skymtats på väggar och polisstationer runt om i staden. Många aktivister ser fysisk konfrontation som den enda metoden att få myndigheterna att lyssna. Många säger sig också vara redo att betala ett högt pris för detta, inklusive långa fängelsestraff.

Det finns också aktivister som har långt mer radikala tankar än så. »Befria Hongkong – vår tids revolution« är ytterligare en slogan som använts ofta sedan den 21 juli, då sammandrabbningar även ägde rum utanför Kinas högsta kontor i Hongkong, där bläck kastades på kommunistpartiets partimärke som pryder byggnaden.

Viktigt i sammanhanget är Hongkongs unika kulturella identitet. Politiska friheter i kombination med egen populärkultur och det lokala kantonesiska språket innebär att mindre än en tredjedel av invånarna ser sig själva som kineser.I åldersgruppen 18–29 är andelen blott 3 procent. Detta enligt en årlig undersökning från University of Hong Kong, som i fjol även visade att andelen invånare som uppger sig vara stolta att tillhöra Kina har minskat betydligt sedan 1997.

För Peking medför situationen en rad problem. Konflikten drabbar Hongkongs ekonomi och viktiga status som regionalt finanscentrum. Stadens börsindex är världens fjärde största; 70 procent av kapitalet där går till kinesiska företag. Antalet multinationella företag som har sitt regionala huvudkontor i staden har sedan 1997 vuxit med två tredjedelar till drygt 1 500. Den gränsöverskridande utlåningen av banker har också dubblats här de senaste två årtiondena, och förser många kinesiska aktörer med utländska valutor.

Över 500 demonstranter har gripits under sommaren i Hongkong. FOTO: AP

Att sätta in militär i Hongkong skulle få såväl investerare som företag att fly hals över huvud till Singapore eller andra regionala alternativ. Det var därför länge tyst bland såväl politiker som statliga medier i Kina.

Men i takt med de senaste veckornas allvar har den kinesiska propagandamaskinen sparkats i gång för att utmåla demonstranterna som våldsamma extremister i maskopi med fientliga utländska aktörer. Man har även klargjort att det inte blir tal om att tillmötesgå rörelsens krav.

I slutet av juli antydde Kinas försvarsministerium att Folkets befrielsearmé – som har en garnison i Hongkong med mellan 6 000 och 10 000 soldater – kan användas för att återställa ordningen. Statlig media har börjat kabla ut illa maskerade hot i form av videor på militär och paramilitär polis som övar vid gränsen till Kina.

Efter generalstrejken i augusti höll kinesiska myndigheter den andra presskonferensen i Hongkong sedan oroligheterna startade. Där varnades demonstranterna för att missta den rådande återhållsamheten för tecken på svaghet, och hårda straff utlovades för dem som »lekt med elden«.

I augusti har höga kinesiska tjänstemän jämfört protesterna med de östeuropeiska färgrevolutionerna i början av 2000-talet och liknat handlingarna vid terrorism. Detta innebär att situationen potentiellt kan hanteras enligt Kinas stenhårda anti-terrorlagar.

Mer sannolikt än militär inblandning är dock att Peking låter den stora och välutrustade lokala poliskåren göra grovjobbet. Den kan också få hemligt understöd från Kina. Under sittprotester som medförde stora trafikstörningar vid Hongkongs flygplats den 13 augusti, identifierade och tillfångatog demonstranter en civilklädd kinesisk polis. Han släpptes endast sedan lokal kravallpolis stormat in på flygplatsen med pepparsprej och batonger i högsta hugg.

Händelsen var det första beviset på att kinesisk inblandning redan sker. Sedan den 21 juli har triader också skymtats på gatorna flera gånger, liksom andra grupperingar med nära band till Kina. Bland deras tillhyggen ingår knivar, järnrör och glasflaskor. Det är närmast ett mirakel att ingen har dött i Hongkong under sommaren.

Just nu pekar alltså det mesta på att missnöjet kommer brytas ner genom en kombination av våld och massarresteringar. Sedan söndagen den 11 augusti märks en helt ny nivå av polisvåld. Tårgas avfyrades inne i tunnelbanan. Demonstranter sköts med gummikulor på bara ett par meters håll; en kvinna förlorade sitt öga. Poliser klädde ut sig till demonstranter för att sedan infiltrera protesterna och börja arrestera folk. Bilder kablades ut på en ung man som fick tänderna utslagna i processen.

Över 500 aktivister har redan arresterats. Enligt lokala medier har ytterligare ett tusental identifierats för att gå samma öde till mötes.

En stor del kommer att åtalas för brottsrubriceringen »upplopp«. De riskerar då upp till tio års fängelse; långt värre än triaderna från Yuen Long som blott åtalas för »olovlig sammankomst«.

Frågan är hur länge denna ledarlösa proteströrelse orkar hålla ut mot triader, tilltagande polisvåld samt ett rättsväsende där kinesiska myndigheters avtryck blir allt större. Särskilt som omvärlden – i vanlig ordning då det gäller Kina – tvekar inför att ge demonstranterna något uttalat stöd.

I hopplöshet har dussintals aktivister redan flytt till länder som Taiwan eller Tyskland för att söka politisk asyl. När tyska myndigheter i år beviljade asyl till två aktivister fick Hongkong, tidigare en oas av frihet i ett område dominerat av diktaturer, de facto sina första politiska flyktingar.

FAKTA| Relationen Hongkong och Kina

1997 överlämnades Hongkong till Kina efter att ha varit brittisk koloni sedan 1841.

Enligt avtalet Sino-British joint declaration från 1984 skulle staden få behålla sitt politiska system och dess grundläggande friheter.

Pekings kontroll över allt från lokalval till utbildnings- och rättsväsende har ökat gradvis sedan överlämningen.

2017 avfärdade Kina rakt av Sino-British joint declaration som ett »historiskt dokument« utan relevans.

Detta har hänt

9 juni: En miljon protesterar i Hongkong mot utlämningsavtal med Kina.

12 juni: Protesterna till trots debatteras avtalet på nytt i parlamentet.

16 juni: Två miljoner personer demonstrerar på stadens gator.

1 juli: Årlig protestmarsch en halv miljon deltagare. Aktivister ockuperar parlamentet.

21 juli: Bläck kastas på kommunistpartiets märke vid Kinas högsta kontor i Hongkong. Triader attackerar demonstranter i Yuen Long.

27–28 juli: Tiotusentals demonstranter som återvänder till Yuen Long attackeras nu av polis. Långdragna sammandrabbningar leder till arrestering av 44 aktivister som ska åtalas för upplopp.

5 augusti: Stor generalstrejk lamslår Hongkong. Följs av attacker mot flera polisstationer, med 148 arresteringar som följd.

5–6 augusti: Både regeringschefen, Carrie Lam, och Kinas myndigheter skyller oroligheterna på demonstranterna. Flera varningar utfärdas.

11 augusti: Kraftigt upptrappat polisvåld.

12 augusti: Aktivister flockas vid flygplatsen där otaliga avgångar ställs in och flygplatsen tapetseras med lappar med politiska budskap. Kina liknar vissa av demonstranternas handlingar vid terrorism.

Missa inte det senaste – följ Fokus på Linkedin!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera