Gunilla Pontén

Text:

Christian Dior gör 1947 braksuccé i Paris med sin New Look. Året efter börjar Gunilla Pontén som 19-åring på modelinjen på Anders Beckmans skola i Stockholm. Snabbt dyker hon upp i egenstylade och mycket trendriktiga kreationer. Otaliga är bilderna i veckopressen som visar en ung trendsättare i en stil som för tankarna till Audrey Hepburn i filmen »Prinsessa på vift«. Tidigt upptäcks hon av tidningen Damernas Värld, blir fotomodell och den absolut viktigaste och mest tongivande influencern för mode. Långt innan Instagram tipsar, modellar och svarar hon på modefrågor från sina trogna tonåriga följare i media.

Pontén hade en osviklig förmåga att hänga med sin tid, och ibland till och med vara steget före. Även om vissa decennier varit utmanande för modeskaparen, till exempel det minimalistiska nittiotalet eller det politiska 70-talet. 60-talet, när modets styrs från gatan i London och inte (dikteras av) modehusen i Paris blir modetrender snabbt tillgängliga för alla och det passar hennes formspråk som hand i handske. Under många år arbetade Gunilla Pontén som designer för tunga konfektionsföretag som Ivar Wahls, Dehå, Hettemarks, Martinette och Lapidus. De tog hjälp av influencern för att locka yngre målgrupper.

Om Gunilla Pontén brukar det heta att hon var färgstark och en person med starka åsikter. Svartklädd var hon hela livet. Faiblessen för svärta var för henne avantgarde. Det kan vara svårt att förstå i dag. Men det fanns en tid när svart var helt otänkbart när en butiksinköpare lade order. Först i slutet av 80-talet slog svart igenom, blev mode och stort.

Gunilla Pontén avskydde marinblått och rött: blått var tråkigt och rött passade inte svenska kvinnor, slog hon fast. I stället föredrog hon lila, plommon, turkos, petrol, vinrött, cerise och orange. Rutor och ränder, gärna i kontrasterande färger och grafiska mönster och svart följde med i hela hennes yrkesliv. I den egna garderoben ingick mängder av accessoarer: långa sjalar, handledsvärmare i taft eller chiffong, rader av långa halsband, hattar och många stora ringar. En i dag nästan bortglömd konst att klä sig elegant. En kraftig makeup, läppar och naglar i någon dramatisk »nästan svart« färg var en del av hennes persona. Hela livet gillade hon att utmana och sticka ut från mängden.

I mitten av 80-talet bestod företaget Gunilla Pontén av ett tiotal butiker i Sverige, samt en butik i trendiga Soho i New York. Flaggskeppsbutiken låg på Regeringsgatan, mitt emot Gallerian i Stockholm, dit många vallfärdade bara för att njuta av de läckra skyltningarna. Plagg exponerades i volymrika intrikata lager på lager.

Även hemmet, villan på Lidingö, var ett skylfönster exponerat i otaliga hemma-hos-reportage. Svart, vitt och grafiskt, så klart. Så även trädgården. Sitt soffbord lämnade hon till en billackerare för att få rätt högblank svart yta. Det var också i hemmet nya kollektioner introducerades för butikspersonal, eller externa inköpare. Alltid med Gunilla Pontén i centrum som presentatör, och hon visade hur man stylade och kombinerade plaggen på rätt sätt.

När modebranschen i början av 90-talet drabbades hårt av den ekonomiska nedgången var minimalism det nya svarta i tidsandan och flaggskeppsbutiker och livsstilskoncept var det som skulle ge skjuts åt detaljhandeln. Storytelling blev viktigt i marknadsföringen.

Gunilla Pontén var tidigt ute med att skriva sin egen historia och memoarerna fick det mycket passande namnet »Tyg och otyg«. I boken bygger hon bilden av både företaget och sig själv. Som vanligt är hon föregångare; vid millennieskiftet är varumärket nästan viktigare än själva produkten.

Intresset för modehistoria ökade under 2000-talet och 2004 öppnade Nordiska museet en stor retrospektiv utställning med Gunilla Ponténs kreationer. Besökarna flockades. I dag är mode en självklar del i många institutioners verksamhet och lockar nya målgrupper. Med Gunilla Pontén gick en viktig del av svensk modehistoria ur tiden, i nästan 70 år influerade hon modebilden och i mer än 50 år skapade hon fantastiska kollektioner.

Lotta Ahlvar

Mode- och textildesigner