Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Guvernör Chris Patten tar emot den halade unionsflaggan vid Hong Kongs överlämning till Kina 1997

Blogg

Hotad gyllene gås

Hong Kong går kanske mot slutet av sin särställning. Kinas styrka gör att makt blir rätt.

När Prins Charles och Chris Patten, Hong Kongs siste guvernör, lämnade kronkolonin till Kina sommaren 1997, upprepades det ofta att det låg i Kinas eget intresse att respektera Hong Kongs ekonomiska och politiska särställning.

Varför vrida nacken av gåsen som lägger guldägg?

Problemen med det resonemanget var åtminstone två.

Till att börja med förutsätter det att man fattar att en gås måste ha nacken i behåll för att lägga guldägg. Med andra ord: det förutsätter att man förstår marknadsprocessernas välståndsskapande kraft. Det var och är inte självklart att det kinesiska kommunistpartiets toppskikt är alldeles på det klara med det. Om de vore det, varför då inte förvandla hela Kina till en gåsfarm av guldäggsläggande fjäderfän?

Det är delvis vad som skett, kanske man kan säga nu. Men då finns den andra invändningen: guldägg är inte allt. Makt är också viktigt.

Man kan förstå marknadskrafternas positiva kraft, men ändå ogilla den frihet de kräver för att fungera. Frihet av det slaget begränsar politisk makt. Man kan till och med betrakta kostnaden för den friheten som så stor, att det är billigare att strypa gåsen. Åtminstone till den grad att den bara lägger silverägg, istället för guldägg.

Makt kan trumfa guld.

Det som nu utspelar sig i Hong Kong, 22 år efter överlämnandet, är på sätt och vis ett test av just detta. Gradvis har det kinesiska kommunistpartiet underminerat och ätit sig in i Hong Kongs frihetliga ordning. Med förslaget till ny utlämningslag passerades en tröskel. Motståndet och urladdningen skulle ha kunnat komma av ett dussin andra skäl, men att en konfrontation förr eller senare skulle komma var oundvikligt.

Frihet kan ha grader och många olika former. Det är inte, som många föreställer sig, ett abstrakt ideal. Frihet är en produkt av historia, kultur och civilisation. Men despotism och frihet går inte att blanda.

Vad som kommer att hända de närmaste dagarna och veckorna vet ingen. Men det går inte längre att helt utesluta något i stil med den slakt som skedde på Himmelska fridens torg 1989. Det är obehagligt nog. Än mer obehagligt är att det är rätt lätt att gissa vad något sådant kommer att innebära för Kinas roll i världen: ingenting. Åtminstone på lite sikt.

Kinas ekonomiska och politiska styrka är stor och växande. Det vet Kina. Det vet även resten av världen. Övergrepp och krigshandlingar mot den egna befolkningen kommer att följas av fördömanden och kanske bojkotter av olika slag. Men på några års sikt kommer Kinas styrka att trumfa avskyn, precis som makt kan trumfa guld.

När det här är över kan det mycket väl innebära att Hong Kongs särställning i praktiken raderats ut. Guldgåsen sätts i kedjor. Men Kina kommer att tuffa på.

 

 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera