Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur

Litteraturen söker nya svar – 50 år efter Mansonmorden

Femtio år efter Mansonmorden söker filmen och litteraturen efter nya svar.

Hur kunde han få kontroll över dem? Den centrala frågan i Amerikas mest ökända brott är hur kultledaren Charles Manson kunde få sina disciplar, framför allt unga kvinnor, att mörda. Manson dog i fängelset 2017, men är för evigt insydd i USA:s mytologiska lapptäcke. Råttfångaren som förledde medelklassens tonårsflickor. Mördare av hela 60-talet med dess drömmar om fri kärlek, sinnesöppnande droger och hippieliv. Se så det slutade.

Men hade han verkligen unika krafter? Joyce Carol Oates, som gett psykologiskt djupt åt många amerikanska brott, har även tagit sig an Manson. I »The triumph of the spider monkey«, en roman från 1976 som i juli gavs ut på nytt, frammanar hon det irrande medvetandet hos Bobbie Gotteson, en man under rättegång för multipla mord. Inspirerad av Manson utan att följa biografiska detaljer. Oates skildrar ett föräldralöst barns flipperkulefärd mellan fosterhem och anstalter. Grandiosa drömmar och offerfantasier. Övertygad om sin briljans, men snuvad på den musikerkarriär han är ämnad för. Hatar kvinnor. Tycker synd om dem. Oates hittar en punkt av sympati med sin karaktär när han, Frankensteins monster-likt, avtäcker en undran inför sin skapare, sin mor, här i formen av hans döende offer: Varför är han den han är?

Oates Manson är en galning, men en galning vars tirader inte gör honom helt apart. De passar in i samtidens idéer om tankekontroll och själslig programmering. När Susan Atkins, frontfigur vid morden, intervjuades i fängelset år efter sitt brott, pratade hon inte så mycket om Manson som om sitt eget förändrade medvetande: Effekten av trehundra LSD-tripper på två år.

Emma Cline, i sin debutroman »Flickorna« från 2016, flyttade kraften från kultledaren till flickorna i hans krets. Hennes vackra, grymma uppväxtroman visar oss 14-åriga Evie Boyd som lever osynlig tills hon träffar de vilda, självsäkra flickorna som rotar i sopcontainrar efter mat. Det är av flickorna, och särskilt den 19-åriga Suzanne, som Evie vill bli sedd.

Både Cline och Oates skriver utan psykopatfetischism. Deras Manson är smutsig, kort och banal. Oates inkarnation mer psykotisk. Clines slemmigare. »Hur han kunde få kontroll över dem« handlade kanske mindre om kultledarens krafter och mer om anhängares behov (och drogvanor). Kanske var allt som flickorna ville, att få jaga i flock.

Fyra aktuella Mansonporträtt

»The triumph of the spider monkey« av Joyce Carol Oates kom ut i juli på Hard case crime.

Filmen »Once upon a time in Hollywood« av Quentin Tarantino handlar om Hollywood 1969, året som leder till Tate-LaBianca-morden. Visas på bio.

»Manson’s bloodline«, om barnbarnet Jasons försök att lära känna sin farfar, visas på Viaplay.

»Flickorna« av Emma Cline gavs ut på svenska av Natur & Kultur 2017.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera