Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Malin Siwe: Skippa sugrören – då kan politikerna fokusera på det viktiga

Det är säkrast att skippa sugrören. Så kan politikerna koncentrera sig på det viktiga, som att se till att polis, åklagare och domstolar får bättre möjligheter att hantera gängkriminaliteten, skriver Malin Siwe.

Att gängsamtalen om gängkriminaliteten sprack var väntat. Förra veckans överraskning var att semistatliga Riksteatern anlitar en intimitetskoordinator: Malin B Erikson ska övervaka och se till att alla scener som innehåller simulerat sex känns trygga.

– I stället för att det står »en kyss« går vi igenom varje steg och varje moment i den kyssen. När vi har gjort det går vi in på det vi kallar samtycke där skådespelarna kommer överens om var de kan bli berörda och var de kan beröra. Sedan går vi igenom de fysiska momenten, sedan lägger vi på de emotionella momenten och slutligen texten, förklarade Malin B Erikson i SVT.

Man skulle annars kunna tänka sig att vuxna människor, stärkta av metoo-diskussionen, själva sa ifrån om regin kändes fel. Men Riksteatern väljer att betala för att skådespelarna ska slippa obehaget att på egen hand tala om eventuellt obehag. Det är ett säkerhetstänkande så överdrivet att det borde kallas säker-hets.

Det offentliga Sverige, politiker såväl som tjänstemän, är närmast besatt av trygghetsskapande åtgärder. Var och en på sitt område.

Krögaren på Allerums golfklubb har alkoholtillstånd, men han ville få servera öl och en lille en redan från morgonkvisten. Danska gäster men även svenska busslaster uteblir när frukosten är alkoholfri, sa Pelle Weimenhög till Helsingborgs Dagblad i somras när han hade fått nobben av kommunen.

Tillstånds- och föreningsutskottets ordförande Samuel Lilja (M) höll bestämt på normtiden klockan elva: »Det är faran kring alkoholen som man ska ta hänsyn till.«

Så kan man se på saken. Om man tittar genom ett väldigt smalt sugrör. Lyfter man blicken och tittar ut genom fönstren i kommunförvaltningen i Helsingborg, där Allerum ligger, ser man Öresund. Det går färjor åtminstone en gång i halvtimman till Helsingör. Ombord finns taxfreeförsäljning av vin och sprit. På storfärjorna finns det stående erbjudandet: 3 håndmadder, en grön og en snaps för 129 svenska. Dygnet runt.

För övrigt öppnar Systembolaget klockan tio. Och helsingborgarna betalar via skatten turismkampanjer i utlandet. Inte minst i Danmark där Coopanalyse kommit fram till att åtminstone en av 150 män 55+ på Nordsjälland tar en lille en till morgenmaden på söndagen. Sannolikt fler när de har semester. Men turistpolitiken sköts bevars i ett annat rör.

Tobaksbruket minskar stadigt i Sverige. Det nöjer sig inte rikspolitikerna med, farligheten ska bekämpas hårdare ändå. Ingen har missat att rökningen sedan i somras är otillåten på uteserveringar och perronger. Det dröjde däremot innan de små butiksägarnas protester hördes, de ska betala för att söka säljtillstånd och utsättas för inspektioner.

I jämtländska Strömsund driver Harriet Danielsson lanthandeln i Lidsjöberg. Nu utan tobak. Åke Mattsson som har macken i Norråker har fattat samma beslut och motiverar i Östersundsposten: »Jag ställer inte upp på att vi måste betala nästan 10 000 kronor för att sälja cigaretter. Jag har knappt den förtjänsten på ett år.«

Många kommuner har lagt avgifterna på de nivåerna och menar på allvar att arbetstiden för att behandla ansökan kostar så mycket. Skånska Staffanstorp räknar annorlunda och tar 2 050 kronor.

Möjligen har riksdagspolitikerna hoppats att alla kommuner skulle ta det lika nätt med avgifterna som Staffanstorp. Troligare är att de sugrörssett på tobaken och glömt bort att de annars tycker att det är så viktigt att behålla servicen i småorts- och glesbygds-Sverige.

Och ta de höga byggkostnaderna som bidrar till den bostadsbrist alla politiker beklagar. Till en del kan de förklaras med Boverkets regler om tillgänglighet och säkerhet. Den obligatoriska barnspärrade knivlådan är ett av de billigaste inslagen, men lika fullt diskutabel. Särskilt som knivarna ändå står i ett krus, i ett block eller hänger på en magnetremsa på väggen också hos många barnfamiljer.

Självklart ska det offentliga ägna sig åt att göra Sverige säkrare och tryggare. Men politiken ska göra det vi medborgare inte kan göra själva, som att se till att polis, åklagare och domstolar får bättre möjligheter att hantera gängkriminaliteten.

Hantera kröken, röken och säga »stopp min kropp« kan vi göra själva. Utan nikotininspektörer och intimitetskoordinatörer.

Läs alla Malin Siwes krönikor i Fokus här! 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera